”Dempseys taktik var väldigt effektiv”
Publicerad 2016-08-08
Bohmans 5 punkter efter Djurgården-Göteborg
Det blev seger direkt för nye tränaren Mark Dempsey i Djurgården, 3–1.
Sportbladets Per Bohman var på plats på Tele2 Arena – och delar här med sig av sina analyser från matchen i fem punkter.
1. Dempseys drömstart
För första gången sedan tidigt i våras fanns det en harmoni mellan spelare och supportrar på Tele2 Arena. I rytmisk samklang med en nyförälskad hemmapublik, som verkligen bjöd till, tog ett ångestbefriat Djurgården sin första trepoängare sedan slutet av maj. Allt orkestrerat av Mark Dempsey.
Engelsmannen har verkligen omfamnat rollen som Djurgårdens räddare i nöden, och på ett pragmatiskt vis insett allvaret i situationen.
– Vi är i skiten, var hans första kärnfulla citat som ny tränare.
Han visste att tiden var knapp, fokuserade på lättfattliga instruktioner och ett enkelt sätt att spela. Det pratas ofta om att lag behöver en "ny röst", och jag kan bekräfta att Dempsey inte låter som Pelle Olsson. Han verkar under sina få dagar med spelarna ha väckt spelarna ur sin deppiga dvala. 52-åringen känns okomplicerad, rättfram och har uppenbarligen en avdramatiserande effekt på spelarna. Det gav en helt nödvändig seger mot IFK Göteborg.
Dempsey är långt ifrån en drömmare, men han fick en drömstart.
2. Enkelt men effektivt!
Mark Dempsey har varit transparent sedan han tog över Djurgården. Med tre träningar på sig fanns det inte tid för dimridåer eller taktiska spetsfundigheter.
I stället gormade engelsmannen ut sina tankar på träningsanläggningen och drillade spelartruppen i ett par enkla speltekniska moment.
Den ambitiösa spelartruppen följde samvetsgrant orderna under den första halvleken.
Formulär 1A under Dempsey: Låååång, tidig lyra från målvakt eller ytterback mot Mathias Ranégie/Michael Olunga som sökt sig mot sidlinjen. Försök till skarv eller att låsa fast bollen från en av anfallarna – sedan en rapp djupledslöpning från forwardskollegan. Gammaldags, men effektivt.
Och så en rockad på innermittfältet: Djurgården går från att spela två sittande mittfältare till en diamant. Kevin Walker har en högre utgångspunkt för att frenetiskt vinna fler andrabollar och gå på genombrott, samtidigt som defensive skölden Alexander Faltsetas sjunker närmare mittbackarna.
3. Islossning för engelsmannens vapen
– Om man är i armén eller flottan och har stora vapen så bör du använda dem, sa Dempsey efter sin första träning.
52-åringen syftade på fyrtornen Ranégie och Olunga. Han vill – kräver! – att den lite trögtunga duon ska bidra mer till laget. Utnyttja sin fysiska närvaro, låsa fast bollar – men också ta arbetet i djupledsspelet så att motståndarnas mittbackar inte kan vila med ryggen mot eget mål.
Resultatet: Olungas första allsvenska fullträffar, och Ranégies enda målkänning sen den misslyckade charterresan till Cypern. Att kalla det islossning vore en underdrift. Det såg snarare ut som om två tidigare nedfrysta spelare äntligen kände värmen spira i lederna. Löpningarna var mjukare, kraften i duellerna livligare och tanken piggare.
De båda anfallarna bjöds visserligen på varsitt öppet mål, men Olunga och Ranégie förtjänade turen efter en match där de slaviskt följde Dempseys spelplan.
4. ”Blåvitt” gick i fällan
IFK Göteborg har fortfarande stora problem med att – på sina villkor – ta kommando över en matchbild. Med ett nyfrälst och energiskt Djurgården på andra sidan planen borde "Blåvitt" naturligtvis ha lugnat ner händelserna. Vänt på spelet, sänkt tempot och vilat med bollen i lite längre anfall. Kort sagt: desarmerat hemmalagets flammande, men till en början bräckliga, framåtanda.
I stället hamnade de i en slags anfallstombola där lagen bytte farliga lägen med varandra. Då blev också Djurgårdens frenesi och positiva desperation alldeles för ofta utslagsgivande mot andefattiga och tekniskt trubbiga göteborgare.
5. Brandskattat Göteborg tappar mark
Det finns förstås skäl till att Jörgen Lennartssons manskap inte lyckades kontrollera spelet.
Sören Rieks, Haitam Aleesami, Tobias Hysén, Patrik Lagermyr och Gustav Engvall är för många tunga tapp på en och samma gång. Mikael Boman och Tom Pettersson i all ära – de är rekorderliga reserver – men grundtryggheten i passningsspelet blir givetvis lidande (obefintlig) när så mycket kvalitet försvinner. Det bittra pillret att svälja är förstås att "Blåvitt" på grund av ekonomiska trångmål har en alldeles för tunn trupp för att orka varva allsvenskan med Europaspel.