Frändén: Ingenting kunde stoppa Zlatan
PARIS. Ordna en avskedsmatch, locka med målrekord och Zlatan Ibrahimovic levererar.
Ställ en inhemsk buckla på spel en vecka senare och han avgör.
Det var en småskadad svensk som tog definitivt farväl av Paris, men inte ens en känning i vaden kunde förstöra Zlatan Ibrahimovics feeling i kväll.
Fanfarerna, tårarna och barnen klarade vi av förra helgen. I kväll var det dags för Zlatan Ibrahimovic att ta ett slutgiltigt farväl av sina fyra år i Paris Saint-Germain.
I ett lite större perspektiv skulle två svurna fiender göra upp om en buckla som nästan ingen utom fransmän och svenskar bryr sig om – vilket ju också är anledningen till att man älskar de inhemska cuperna i Europa.
Zlatan kom till start med en känning i vaden som hållit honom borta från träning under hela veckan. Men varken vilda hästar eller Erik Hamrénsk tandagnisslan hade kunnat hålla honom borta från matchen där han skulle bärga sin 30:e titel i karriären (vi håller oss till den ibrahimovicska räkningen en kväll som denna, med de två Calciopoli-bucklorna från Juventus-tiden inräkade).
Perfekta förutsättningar
Förutsättningarna var allt man kunde be om: En sista natt med gänget, i en match som betyder något, med ärkerivalen på andra planhalvan, på ett Stade de France som redan en kvart före avspark var så överhettat att taket hade lyft (eller så har det aldrig funnits något, det syntes inte till i alla fall).
Utanför arenan låg ett täcke av varmt kladdigt lågtryck, cannabisrök och den passivt aggressiva känsla som alltid är närvarande när två lag med arga hannar i sina supporterled möts på neutral mark.
Det var kort sagt upplagt för en riktig genomkörare och inledningen av matchen gjorde ingen besviken.
Zlatan hade knappt satt dobbarna i Stade de France matta innan Blaise Matuidi gav parisarna ledningen, smakfullt serverad av Angel di María.
Elektrisk inramning
Men OM tänkte inte bli utklassade, i alla fall inte utan kamp. Florian Thauvins skott tio minuter senare ställde PSG:s olycklige cupkeeper Salvatore Sirigu rejält, och det stod 1-1.
Det var en inledning som matchade den elektriska inramningen, men strax efter kvitteringen försatte PSG och Marseille arenan i någon form av strömsparläge, kanske för att inte tömma energidepåerna direkt. Zlatan Ibrahimovic klev runt och utan större mening och mål, möjligen hämmad av vaden, och sköt sina frisparkar över mål eller i muren. I slutet av första halvlek lyfte Ibrahimovic bollen över Steve Mandanda i Marseille-målet och hade inte Florian Thauvins mycket avsiktliga hands ha räddat bollen på mållinjen hade vi haft svenskt i målprotokollet ändå.
Nu skulle Zlatans chans komma när Blaise Matuidi blev kapad i straffområdet direkt i början av andra halvlek. Ibrahimovic placerade bollen till höger om en vänsterfallande Steve Mandanda och gjorde sitt tionde mål mot Marseille på blott fyra säsonger.
Dags för Cavani nu
Edinson Cavani spikade igen kistan tio minuter senare och firade målet som om den centrala positionen i PSG-anfallet just skulle bli vakant. Cavanis tid kommer antagligen nästa säsong, men den här och minst två av de tre föregående har tillhört Zlatan Ibrahimovic. Det var återigen pålitlige hovleverantören Blaise Matuidi som gav Ibrahimovic en boll för att göra en sista smärtsam löpning i djupled.
Zlatan hade strax över 90 relativt mediokra minuter på Stade de France i kväll, men de två andetagen fram till straffpunken och sjusekunders-rushen som gav 4–1 är det enda som spelar någon roll när Paris Saint-Germain stänger det mest lyckosamma kapitlet hittills i sin historia.
Zlatan Ibrahimovic står just nu på innerplan och gör intervjuer i fransk tv.
Han vill inte att den här kvällen ska ta slut.
Tack och lov står han på Stade de France om tre veckor igen, i en gul tröja. Han får gärna behålla vibbarna tills dess.