90 minuter från dunderfiasko
Publicerad 2013-11-19
Här är storyn om ett landslag som förlorat folkets kärlek och respekt
PARIS. Nittio minuter skiljer hans landslag från ett historiskt magplask på den internationella scenen.
I kväll ska en pressad Didier Deschamps försöka med det omöjliga och växla in 0–2-under-läget mot Ukraina till en Brasilienbiljett i juni.
Skulle det lyckas har Les Bleus lite drygt två år och ett VM-slutspel på sig för att hitta det man för länge sedan tappat på vägen: Fransmännens respekt och kärlek till hemma-EM 2016.
På förhand var intresset för playoff-matcherna mot Ukraina måttligt i Frankrike.
– Jag kollar nog på matchen mellan Ibra och Ronaldo i stället, resonerade mer än en parisare när det drog ihop sig förra veckan.
Franska medier var självsäkra på gränsen till övermodiga. Inte en enda expert, inte en före detta eller aktiv spelare, uttryckte någon som helst oro för att herrlandslaget i fotboll skulle misslyckas med att vända hem från Kiev med ett bra resultat.
Det blev en 0–2-förlust för Didier Deschamps mannar och ett av Europas mest utskällda landslag kom hem till Paris med svansen mellan benen och blicken i marken.
”Så ledsamt att man vill gråta”, ”Som en mardröm” och ”En fråga om attityd” var några av rubrikerna i fransk press dagen därpå.
Kritikstorm mot spelarna
Förbundskaptenen fick kritik för sitt spelsystem och för att ha bänkat Marseilles Mathieu Valbuena till förmån för en osynlig, och starkt ifrågasatt, Samir Nasri.
Spelarna fick bassning för att inte ha visat kollektiv vilja utan uppträtt som en samling individer mot de disciplinerade ukrainarna.
Laurent Koscielny blev sågad för att han örfilat en ukrainsk spelare i slutminuterna och blivit utvisad och avstängd i returmötet.
I kväll ska ett utskällt Frankrike göra det omöjliga och vända på underläget.
– Vi har dragit våra slutsatser, men vi kan inte prata om den matchen i hundra år, säger Mamadou Sakho, som kan komma att ta Laurent Koscielnys plats i försvarslinjen i kväll.
2010 svider än
Sedan de spektakulära scenerna från Sydafrika 2010, då hela spelartruppen träningsstrejkade mot fotbollsförbundets beslutat att skicka hem Nicolas Anelka från mästerskapet, har fransk landslagsfotboll varit i brygga, för att inte säga i fritt fall.
Ambitionen att återupprätta sitt rykte föll platt i förra sommarens EM-slutspel, då Samir Nasri firade ett mål med att hyscha åt en journalist som kritiserat honom, och därefter inte blev uttagen till landslaget på över ett år.
Inför den pågående samlingen skakades Les Bleus av backen Patrice Evras uttalande i tv-programmet Téléfoot, då han sågade ett gäng franska fotbollsexperter, däribland Bixente Lizarazu, och kallade dem ”parasiter” och ”lodisar” (eller mer bokstavligt ”uteliggare”) i en verbal salva som aldrig tycktes ta slut.
Franska fotbollsförbundet valde att inte straffa Evra för sina uttalanden, men lagom till landslagssamlingen i Clairfontaine utanför Paris anordade flera organisationer för hemlösa en manifestation för att visa sitt missnöje med hans ordval.
Frankrike har tagit sig till alla mästerskap sedan man missade VM-slutspelet i USA 1994, och dessutom spelat tre finaler varav man vunnit två, VM 1998 och EM 2000.
Minnet av Les Bleus kring det förra sekelskiftet, den landslagsupplaga vars framgång ofta hyllades som en seger för landets etniska mångfald, är närmare 15 år gammalt. Men det finns kvar i Frankrike i allra högsta grad och det skaver mer än någonsin.
Kontrasten mellan generationen med Zidane, Thuram och Djorkaeff och dagens Nasri, Evra och Ribéry kunde inte vara större. I veckan har populistiska krafter, som det högerextrema partiet Nationella Frontens ledare Marine Le Pen, tagit tillfället i akt att förklara grunden för det franska folkets missnöje med herrlandslaget som ”spelare som struntar i att representera sitt land och som inte frammanar någon nationell stolthet”.
Folkets stöd? 17 procent
Sommaren 2016 står Frankrike värd för fotbolls-EM och få vågar hoppas att turneringen ska föregås av ett VM-guld den här gången, som var fallet 2000 då Frankrike spelade EM som regerande världsmästare på hemmaplan två år tidigare..
Men ingen har ens kalkylerat med risken att Frankrike inte ska kvala in till VM i Brasilien alls.
Nu står man på branten av en ruin och i kväll kan Dider Deschamps och hans elva utvalda män bara kasta sig rakt ut och hoppas att man inte slår sig fördärvade. Skulle Les Bleus lyckas med ett mirakel på Stade de France återstår en hel del jobb för att vända den franska opinionen.
Efter förlusten i Kiev frågade huvudstadstidningen Le Parisien sina läsare om de fortfarande stöttar Les Bleus inför returmatchen.
När nära 9 000 läsare hade sagt sitt var budskapet tydligt. Hela 83 procent hade klickat ”nej” som svar på frågan.