Publikrekord – mitt i natten

Sportbladets Johan Flinck berättar historien om Boden

BODEN

Superettan blev superottan.

I natt vallfärdade 5223 bodensare till sitt Björknäsvallen och såg Kenny Stamatopoulos bli matchhjälte.

– Före matchen var jag rädd att jag skulle somna, men jag fick att göra, skrattar straffräddaren efter 0–0 mot Brommapojkarna.

Här berättar Sportbladets Johan Flinck om en klubb som slår publikrekord mitt i den svenska natten och en stad där försvaret alltid spelat huvudrollen.

Bodensarna har alltid varit stolta över sitt försvar.

Förr var det garnisonen men i dag, eller som i natt, handlar försvaret om en rak fyrbackslinje framför en grek-kanadensare.

Till den historiska midnattsmatchen, som började i går onsdag klockan 22.17 och avslutades i natt klockan 00.05, kom hela 5223 åskådare – en femtedel av kommunens alla invånare.

Det är nästan en fördubbling av det gamla publikrekordet på Björknäsvallen för tävlingsmatcher.

Straffräddning

– Vilken fantastisk publik. Det här tycker jag man ska göra fler gånger, säger Kenny till Sportbladet i natt.

Men han tillstår att det blev en märklig uppladdning.

– Jag sov länge, gick ut med hunden, tittade på tv och tog en tupplur. Ändå gick inte tiden tillräckligt fort. Före matchen var jag rädd att jag skulle somna.

Det var ingen risk. Brommapojkarna höll honom sysselsatt och viktigast var naturligtvis räddningen på Håkan Malmströms straff i den 32:a minuten.

– Ren tur. Jag läste inte honom alls, utan chansade. Jag tycker 0–0 var ett rättvist resultat, säger Kenny.

Före matchen arrangerade Bodens BK ungdomsmatcher, en pressmatch, liveband, ölservering och varieté på arenan. Sedan hade man hoppats att matchen skulle spelas i midnattssol, men i stället började det regna just efter avspark.

– Hade det blivit lite mörkare hade det inte gått att spela. Men i paus sprack det upp lite och sen var det lugnt, säger Kenny.

Kan vara upp sent

Ingemar Ek är sport– och marknadschef i BBK:

– Kanske tur att inte solen sken för då hade det nog blivit 9000 och det vet jag inte om hade vi redat ut.

Men ”alla” var ändå där – så också Julia Roberts:

– Jag tycker det är bra med sena matcher för då behöver jag inte gå och lägga mig så tidigt.

Den här Julia Roberts är 10 år och dotter till Bodens mittfältsmotor David Roberts.

Många andra hade fått biljetter av sina hyresvärdar.

– Alla fastighetsägare i Boden köpte biljetter till alla sina lägenhetsinnehavare, berättar Ingemar Ek.

Hùseyn, 40, slog igen sin pizzeria i Luleå lite tidigare för att hinna till avspark.

– Titta – över 5000 personer. Spelar de klockan 16 eller 18 kommer det bara 1500, säger Hùseyn.

I handen har han en skylt där det står ”Destin är bäst”.

Schsim

Texten syftar på mittbacken Destin Makumbu som bänkats de senaste matcherna.

Enligt lokalpressen beror det på en schism med tränaren Pär Millqvist.

Försvarsbesluten som tas om den raka fyrbackslinjen är alltså nästan viktigare än de som tas gällande garnisonen, och vid den gamla salutstationen, just innan man kommer in till Bodens stadscentrum, bildar hundratals gula blommor ”Välkommen till...Bodens BK i superettan” på en grässluttning.

Under 1900–talet tvångskommenderades unga grabbar till Boden.

Pär Millqvist hade nog önskat de gamla militära metoderna tillbaka för att locka spelare till sitt lag.

– Boden är kanske inte spelarnas förstaval. Det geografiska läget tilltalar knappast spelarna att komma hit. Det finns dom som inte tycker det är värt att sitta här uppe, säger Millqvist.

”De börjar söka kring Sundsvall”

Han hade ungefär samma tankegångar själv när sportchefen Ingemar Ek ringde honom i augusti i fjol.

– Boden – fan, det är långt, det är fruktansvärt långt, tänkte ”Mille”.

Ingemar Ek kände igen reaktionen.

– Alla är skeptiska först. De tar fram kartboken och börjar söka kring Sundsvall, skrattar Ek.

Ek är gammal officer men kan trots det som sagt inte utnyttja värnplikten för att få hit spelare.

I stället får han försöka locka dem till att i varje fall komma på ett besök – det kostar ju ingenting.

– Hur de reagerar när de kommer hit? Det beror på årstiden, haha. Vi har haft dem som kommit när det varit 25 grader kallt och de har inte trott varken sina ögon eller öron. Men det har inte hindrat någon, säger Ek.

Kenny Stamatopoulos är en av dem som kom till Boden mitt under vintern. Han är kanadensare med grekiskt påbrå och kom hit efter sex år i Kalamata i Grekland och 1,5 år i Enköping.

Lockar – med social kompetens

– Jag kom i januari i år och det var tufft i början. Det var ju mörkt hela tiden. Men nu är det tvärtom, så det finns både bra och dåliga sidor med Boden. Jag kom hit för att spela fotboll och bli en bättre målvakt, så det där spelar inte så stor roll.

Det är knappast pengarna som lockar hit spelare.

– Lönenivån ligger inte så de kan käka oxfilé fem dagar i veckan. Flera spelare jobbar heltid eller deltid. Ibland kommer det en spelare och säger att han inte kan träna för att han måste jobba. Vad fan säger man då? Klart han måste jobba, vi äger ju inte hans tid, säger Millqvist.

– Men det är ju inget ovanligt för superettan. Det är väl bara AIK som har alla spelarna heltidsanställda, säger ”Mille”, som både spelat i och tränat AIK.

– Klart AIK är flashigare. Jag kan säga så mycket som att det snackas om helt andra saker i ett omklädningsrum i AIK än i Boden. Det går inte att jämföra.

Seriositet, social kompetens och varm gemenskap tar i stället Boden långt i värvningstider.

– När de har varit här en eller två dagar brukar de ofta ”signa”. Många ser Boden som en språngbräda och det är dem vi vill ha hit, säger Ek, och exemplifierar med Robert Stoltz som värvades från Lira Luleå och som alla trodde var slut.

– I dag spelar Robert i Kalmar FF.

Dussinet spelare försvann

Millqvist lockades alltså också trots avståndet. Men han pendlar hem till villan och familjen i Sollentuna så ofta han kan.

När han tog över Boden låg laget sist i superettan. När sista omgången var spelad hade laget lyckats kravla sig över strecket.

Till den här säsongen byttes nästan dussinet spelare ut som en följd av att spelare var inlånade, kontrakt gick ut och att man inte förrän väldigt sent på hösten visste vilken division det skulle bli i år.

Till hösten kräver Millqvist fler spelare.

– Vi måste bredda truppen. Den är alldeles för liten nu – bara 16 spelare.

Och är det någon gång på året som Boden ska värva så är det väl nu _ värmen, ljuset och nattmatcher inför storpublik.

– Vi kommer att värva i sommar, säger Ek.

Men ekonomin är naturligtvis ansträngd, precis som i alla superettanklubbar. Därtill drabbas Boden av enorma resekostnader – 1,5 miljoner kronor om året (nästan fyra gånger så mycket som övriga superettanklubar) kostar de sammanlagt 45 000 kilometerna man tillryggalägger i superettan i år.

”Derbyt” spelas i Solna mot AIK.

Sponsorer har tagit över militärens roll i jobbet att få hit spelare.

– När jag visar sponsorerna kartan med avstånden till de andra klubbarna brukar det gå att krama ur dem några extra kronor, skrockar Ek, som förutom att personifiera den trygga norrlänningen också är mannen bakom Bodens BK:s lyft.

Han kom hösten 1998 från IFK Luleå, där han varit i 17 år, och blev sport– och marknadschef.

– Då fanns det inte en enda anställd här. Nu är vi tre, säger Ek.

Ökade sponsorintäkter

Laget gick upp i tvåan igen samma höst och fyra år senare var man klara för superettan.

Tack vare Eks kontakter har Boden också lyckats få hit Premier League-lag som Tottenham, Southampton och Aston Villa sex år i rad på träningsläger och matcher mot BBK.

Sponsorintäkterna har ökat enormt under Eks tid, mycket tack vare att de gamla rivalkommunerna Boden och Luleå nu samarbetar.

– Tillsammans är vi 100 000 invånare och vi blir starka om vi samarbetar. Luleå har hockeyn och basketen, vi har fotbollen. 60 procent av våra sponsorer kommer från Luleå, säger Ek, och pekar på den jättelika reklamskylten från Luleå kommun som säger:

– Luleå hejar på Boden – det gör nog de flesta – utom superettans kassörer och försvarsministern.

Vid 00.35 i natt rullade en ensam stridsvagn mot I19 samtidigt som folk strömmade ut från Björknäsvallen – en talande bild av Boden år 2005.