SUPERFIASKOT

Lasse Sandlin: 16.52.05 i går förvandlades vår nationalarena till Dödsskuggans dal

Detta är söndagseftermiddagen då Råsunda Fotbollstadion förvandlas till Dödsskuggans dal.

Man må tycka vad man vill om AIK, men slutet på årets sportsliga fiasko är en tragisk syn: ingen publik, handlingsförlamade spelare, uppgivna ledare.

- Jag har inga svar på någonting just nu, säger Sanny Åslund - och han får mej att tänka på romaren Senecas ord:

"Lätta bekymmer är pratsamma, djupa sorger stumma".

Klockan är 16.52.05 när domaren Martin Ingvarsson blåser AIK ur allsvenskan, och efter ett kort Örgryte-jubel sänker sig den spöklika tystnaden.

På plan sitter en ensam Pa-Modou Kah kvar i 20 minuter och hulkar så det hörs ändå upp till den enda läktare som är befolkad, och en gråtande Nebojsa Novakovic tröstas av sonen Dejan.

Aldrig tidigare i vårt land har så få sett en fotbollsmatch som gällt så mycket, och de som spekulerat i att frånvaron av publik skulle hjälpa AIK hade så fel, så fel.

Lika fel som jag som in i det sista trodde, att AIK skulle greja detta.

Ängsliga AIK

Ändå är den första halvtimmen AIK:s, även om den är ängslig, men när Paulinho Guará efter 30.55 nickar in det första av sina tre mål är AIK i praktiken ur allsvenskan.

Ingen markering på Paulinho där. Inte heller när samme man gör 2-0 sedan Valter Tomaz jr snott bollen av Niklas Sandberg och kämpat sig fram till ett målpass. Inte heller när Paulinho ensam nickar in 3-0.

Värre än så här blir det aldrig, och när jag vandrar ut i mörkret gråter också himlen.

Med 17 minuter kvar av matchen har Lennart Johansson, Uefas och AIK Fotbolls ordförande, rest sig och gått.

Febrig öppnar han ett nytt paket pappersnäsdukar och snyter sig, innan han säger:

- Nu hoppas jag vi får sörja i fred.

Seneca igen... - men inte länge, Lennart.

Räfst och rättarting blir det omgående, och även om jag gillar Patrick Englunds attityd - "har jag åtagit mej någonting, så fullföljer jag det..." - så kan jag aldrig tro, att AIK:s tränare nästa säsong heter Englund. För både sin egen och AIK:s skull borde han tacka för sig efter nästa helg.

Obefintlig kontinuitet

Det är inte bara tränarens fel, men AIK har haft en närmast obefintlig kontinuitet i sina laguppställningar. Startelvan mot Örgryte var ny den också - den 22:a på 25 matcher.

För mej är det ofattbart hur Englund i en livsviktig match kan placera Mats Rubarth på bänken, dra ned den mot Hammarby på topp så pigge Arash Talebinejad på kanten för att få plats med den fiaskostämplade Nikola Mrdja längst fram.

- Rubarth hade varit sjuk och orkade bara 30 minuter, var tränare Englunds förklaring.

OK, men varför då inte låta honom spela sina 30 minuter eller så länge han orkar från start, när det står 0-0 och hoppet lever, i stället för att komma in vid 0-3?

AIK har åkt ur allsvenskan tre gånger tidigare - 1951, 1961 och 1979 - men varje gång har man tagit sig tillbaka direkt:

1951-52 vann AIK div II Nordöstra 12 poäng före Karlstad efter bara en förlust på 18 matcher. Ulf Östlund, 11 mål, och Ingvar "Tjotta" Olsson, 10, i skyttetopp.

Svårt att riktigt förstå

1962 vann AIK div II Svealand fem poäng före Sandvikens IF efter en förlorad match av 22 och slog sen i kvalet IFK Holmsund (3-1) och IS Halmia (2-0) men förlorade däremellan mot Landskrona BoIS (1-3). Lennart Backman, 19 mål, och Sören Häggström, 14, i skyttetopp.

Men viktigaste målet, 2-0 mot Halmia på övertid, gjordes av Benny Söderling.

1980 vann AIK div II Norra tre poäng före Örebro SK efter att ha förlorat tre av 26 matcher och gick upp direkt. Anders Åslund, 13 mål, och Ove Rübsamen, 11, i skyttetopp.

För "riktiga AIK-are" kan det nog vara svårt att förstå vad som hänt i den förening som gjort flest allsvenska säsonger av alla - 77 och bara tre missade.

Jag minns författaren och AIK-aren Pär Rådströms text här i Aftonbladet 25 februari 1962. Han började så här:

"En dag när solen lyser, Lago Maggiore ligger stilla, och snön på alperna står som speglar mot himlen, anländer brevbäraren med AIK:s årsberättelse. Där står något mycket tråkigt. AIK har åkt ur allsvenskan. Visserligen har en massa tidningar påstått länge att så´var fallet men när det gäller så här allvarliga nyheter litar jag inte på pressen. Jag väntar tills jag får officiell bekräftelse. Och den har nu kommit."

När kommer årsberättelsen 2004?

Boden och Falkenberg nästa

Liten AIK-tröst inför framtiden denna gång: efter 2-0 mot Häcken i helgen är AIK-juniorerna klara för SM-final fredag 5 november på Skytteholm mot vinnaren i matchen Elfsborg-Frölunda, som spelas på söndag.

Eller som Gustaf Fröding redan för 110 år sedan uttryckte det i sin dikt "Saul och David" ur samlingen "Nya dikter":

"Si, efter natten kommer alltid dag

och såret läks och sorgen har en ände!".

Boden, Falkenberg, Ljungskile och Grimsta nästa!

Lasse Sandlin