”Den biten är man kanske inte så bekväm med”
Magdalena Eriksson om VM, media, orättvisor och att vara kapten i Chelsea
Uppdaterad 2019-03-07 | Publicerad 2019-03-04
ALGARVE. Hon har cementerat sin plats i landslaget, burit kaptensbindeln i Chelsea och förväntas ha en bärande roll i VM i sommar.
För Sportbladet berättar Magdalena Eriksson, 25, om sina ledarambitioner, att hon helst bara pratar fotboll – och varför hon slutade läsa spelarbetyg.
– Även fast jag var medveten om när jag hade gjort något fel, så gjorde det extra ont att läsa det en gång till, säger hon.
Magdalena Eriksson ler lite innan hon ödmjukt svarar:
– Nu var både lagkaptenen och den assisterande lagkaptenen inte där. Några andra spelare var också borta...
– ... Men det var så klart jättekul.
Frågan löd hur det kändes att få bära kaptensbindeln och leda Chelsea till seger mot Bristol City i slutet av februari.
Utnämningen var ett tydligt tecken på att Eriksson inte bara får stort förtroende i det svenska landslaget.
1,5 år efter flytten från Linköping till Londonklubben är hon en minst lika viktig pusselbit även där.
GÅ 2 FÖR 1 på Sverige–Tyskland. Läs mer här.
Det måste kännas skönt, att få det förtroendet?
– Ja, precis, det är mest det. Att vara kapten eller inte är inte superviktigt men det är kul att känna att de litar på en. Att man klarar av det.
”Känner mig säker på min plats”
Under VM-kvalet var hon given i de startelvor som förbundskapten Peter Gerhardsson och assisterande Magnus Wikman mönstrade. Främst som en del av en trebackslinje.
– Nu börjar man känna sig säker på sin plats som en landslagsspelare. Det byggs upp under tid, det är inget som kommer av sig själv, säger Magdalena Eriksson.
– Det speglar av sig i spelet också, man känner sig tryggare.
Gillar du att ha ansvar, att vara en ledare?
– Ja, jag tror att det kommer ganska naturligt. Först och främst för att jag älskar fotboll, och älskar att prata om fotboll. Både om situationer ute på planen och även efteråt.
– Sen, ju tryggare man känner sig desto mer får man ut av sig själv. Det faller sig naturligt. Så absolut, jag vill vara en ledare.
”Finns många ledare”
Efter VM i Frankrike i sommar är det troligt att några av de mer rutinerade lägger skorna på hyllan så småningom. Nilla Fischer, Caroline Seger, Hedvig Lindahl... För att nämna några. Alla är de spelare med långa landslagskarriärer i ryggen.
Därmed måste också andra kliva fram och ta på sig ledarrollen.
– Även om det bara är 1–2 spelare som försvinner så blir det ändå en skillnad, säger Magdalena Eriksson.
– Men jag tycker samtidigt inte att vi är ett lag som har brist på ledare. Det finns många som antingen är eller har varit lagkaptener i sina klubblag.
Är det bra eller dåligt?
– I grunden är det bra. Har man bara en stark ledare, och den försvinner, vad händer då med laget? Finns det många bakom som kan kliva in och ta över så tror jag bara att det är bra.
”Så länge de vill prata fotboll är det lugnt...”
Jag påtalar att de ovan nämnda spelarna inte bara har bidragit ute på planen. Att arbetet utanför, att vara ansiktet utåt i media och andra sammanhang, är minst lika viktigt.
– Haha det är väl kanske den biten man inte är så bekväm med...
Är det så?
– Ja, det är ju inte det som har drivit en. Men det är väl något som kommer komma av sig själv förhoppningsvis. Seger är så naturlig i sitt sätt att vara och är väldigt verbal...
Det är väl du också?
– Nja... Jag vet inte. Men ju mer intervjuer man gör desto mer bekväm lär man väl bli. Så länge de vill prata fotboll med en så är det lugnt, vill de prata om något annat... Det är väl kanske då det blir, ja, haha...
”Påverkade mig så mycket”
Eriksson säger att hon försöker skilja på sin egen fotboll och den övriga. Det innebär att hon generellt undviker att läsa om landslaget i media.
– Jag har växt in i det. Under mitt första mästerskap, OS i Rio, läste jag allt. Alla betyg, varje artikel. Det påverkade mig så mycket, säger Magdalena Eriksson.
Det gjorde det?
– Ja, jättemycket. Även fast jag var medveten om när jag hade gjort något fel, så gjorde det extra ont att läsa det en gång till. Samma under EM, då började jag läsa men sedan slutade jag. Och har inte gjort det sen dess.
Hon tillägger att den viktigaste feedbacken för henne är den som Gerhardsson och Wikman förmedlar.
– Sedan är det jättekul att det skrivs mycket om oss, verkligen. Jag är jättetacksam över media. Men jag mår personligen bättre av att inte ta del av det, säger Eriksson.
”Ingen fattade hur orättvist det var”
Det är inte bara betyg och annan sportslig bevakning som sportjournalister ägnar sig åt när det gäller fotboll på damsidan. Ett återkommande ämne är de ekonomiska skillnaderna jämfört med herrarna.
Magdalena Eriksson är noggrann med att påpeka hur bra hon själv har det i förhållande till många andra kvinnliga aktiva runt om i världen, att hon är medveten om det.
Samtidigt trycker hon på hur viktigt det är att fortsätta lyfta frågan för att jämna ut gapet än mer och ser positivt på hur media har vinklat problemet de senaste åren.
– Ingen fattade nog riktigt hur stora skillnaderna faktiskt har varit. Det är först nu som folk har börjat förstå hur orättvist det är, säger Eriksson.
– Sedan är jag inte för att det ska vara totalt jämställt, och delas helt lika. Men jag tycker det ska finnas en rimlighet i hur stora skillnader det är, vilket det inte är just nu.
”VM hänger är alltid med en”
Nu hägrar ett mästerskap i Frankrike, det första VM-slutspel i hennes karriär. Hon medger att det är svårt att tänka bort.
– Allt man gör nu, VM hänger alltid med på något sätt. Man är här och nu, men tanken på att göra det lilla extra och hålla sig fräsch inför sommaren finns med en hela tiden, säger Magdalena Eriksson.
I Algarve Cup har det både gått bra och dåligt. Först säker seger mot Schweiz (4–1) i den första matchen. Sedan ett bottennapp mot Portugal (1–2), en match som Eriksson inte startade.
– Vi har ett självförtroende i gruppen som är ganska skönt. Det är något som inte går att fejka. Att vi presterar bra både på träningar och matcher, säger Magdalena Eriksson.
Kan det inte vara bra att känna på lite motgång också?
– Det var det första Hedvig sade efter matchen mot Portugal ”det här är bra!” och alla vi andra bara ”jaja, visst” haha... Vi var inte där än om man säger så.
– Men hon är ju så rutinerad och säger att det alltid är bra att åka på något nederlag. Att inte bara vinna med 4–1 och 5–0 hela tiden.
”Bäst när det gäller”
För det är lätt att glömma bort att Sveriges väg till VM var spikrak. Chockförlusten borta mot Ukraina i juni förra året gjorde att pressen plötsligt blev enorm.
– Men när det sedan hettade till och vi verkligen var tvungna att leverera så kunde vi ta fram det. Det tror jag är bra att ha med sig till VM, säger Magdalena Eriksson.
– Det känns som en egenskap som den här gruppen har, att vi är bäst när det gäller. Jag tror det beror på att vi är många som gillar att vara i den situationen.
Hon siar om att kanske åtta lag har stor möjlighet att ta sig till final, inklusive Sverige. Fler än det har varit i tidigare upplagor.
– Det är nog därför man ser fram emot det så mycket, säger Magdalena Eriksson.
– Vi slog England med 2–0 borta och har gjort bra resultat mot de flesta. Våra möjligheter att ta oss långt är definitivt stora.
1,5 år efter flytten från Linköping till Londonklubben är hon en minst lika viktig pusselbit även där.
Det måste kännas skönt, att få det förtroendet?
– Ja, precis, det är mest det. Att vara kapten eller inte är inte superviktigt men det är kul att känna att de litar på en. Att man klarar av det.
”Känner mig säker på min plats”
Under VM-kvalet var hon given i de startelvor som förbundskapten Peter Gerhardsson och assisterande Magnus Wikman mönstrade. Främst som en del av en trebackslinje.
– Nu börjar man känna sig säker på sin plats som en landslagsspelare. Det byggs upp under tid, det är inget som kommer av sig själv, säger Magdalena Eriksson.
– Det speglar av sig i spelet också, man känner sig tryggare.
Gillar du att ha ansvar, att vara en ledare?
– Ja, jag tror att det kommer ganska naturligt. Först och främst för att jag älskar fotboll, och älskar att prata om fotboll. Både om situationer ute på planen och även efteråt.
– Sen, ju tryggare man känner sig desto mer får man ut av sig själv. Det faller sig naturligt. Så absolut, jag vill vara en ledare.
”Finns många ledare”
Efter VM i Frankrike i sommar är det troligt att några av de mer rutinerade lägger skorna på hyllan så småningom. Nilla Fischer, Caroline Seger, Hedvig Lindahl... För att nämna några. Alla är de spelare med långa landslagskarriärer i ryggen.
Därmed måste också andra kliva fram och ta på sig ledarrollen.
– Även om det bara är 1–2 spelare som försvinner så blir det ändå en skillnad, säger Magdalena Eriksson.
– Men jag tycker samtidigt inte att vi är ett lag som har brist på ledare. Det finns många som antingen är eller har varit lagkaptener i sina klubblag.
Är det bra eller dåligt?
– I grunden är det bra. Har man bara en stark ledare, och den försvinner, vad händer då med laget? Finns det många bakom som kan kliva in och ta över så tror jag bara att det är bra.
”Så länge de vill prata fotboll är det lugnt...”
Jag påtalar att de ovan nämnda spelarna inte bara har bidragit ute på planen. Att arbetet utanför, att vara ansiktet utåt i media och andra sammanhang, är minst lika viktigt.
– Haha det är väl kanske den biten man inte är så bekväm med...
Är det så?
– Ja, det är ju inte det som har drivit en. Men det är väl något som kommer komma av sig själv förhoppningsvis. Seger är så naturlig i sitt sätt att vara och är väldigt verbal...
Det är väl du också?
– Nja... Jag vet inte. Men ju mer intervjuer man gör desto mer bekväm lär man väl bli. Så länge de vill prata fotboll med en så är det lugnt, vill de prata om något annat... Det är väl kanske då det blir, ja, haha...
”Påverkade mig så mycket”
Eriksson säger att hon försöker skilja på sin egen fotboll och den övriga. Det innebär att hon generellt undviker att läsa om landslaget i media.
– Jag har växt in i det. Under mitt första mästerskap, OS i Rio, läste jag allt. Alla betyg, varje artikel. Det påverkade mig så mycket, säger Magdalena Eriksson.
Det gjorde det?
– Ja, jättemycket. Även fast jag var medveten om när jag hade gjort något fel, så gjorde det extra ont att läsa det en gång till. Samma under EM, då började jag läsa men sedan slutade jag. Och har inte gjort det sen dess.
Hon tillägger att den viktigaste feedbacken för henne är den som Gerhardsson och Wikman förmedlar.
– Sedan är det jättekul att det skrivs mycket om oss, verkligen. Jag är jättetacksam över media. Men jag mår personligen bättre av att inte ta del av det, säger Eriksson.
”Ingen fattade hur orättvist det var”
Det är inte bara betyg och annan sportslig bevakning som sportjournalister ägnar sig åt när det gäller fotboll på damsidan. Ett återkommande ämne är de ekonomiska skillnaderna jämfört med herrarna.
Magdalena Eriksson är noggrann med att påpeka hur bra hon själv har det i förhållande till många andra kvinnliga aktiva runt om i världen, att hon är medveten om det.
Samtidigt trycker hon på hur viktigt det är att fortsätta lyfta frågan för att jämna ut gapet än mer och ser positivt på hur media har vinklat problemet de senaste åren.
– Ingen fattade nog riktigt hur stora skillnaderna faktiskt har varit. Det är först nu som folk har börjat förstå hur orättvist det är, säger Eriksson.
– Sedan är jag inte för att det ska vara totalt jämställt, och delas helt lika. Men jag tycker det ska finnas en rimlighet i hur stora skillnader det är, vilket det inte är just nu.
”VM hänger är alltid med en”
Nu hägrar ett mästerskap i Frankrike, det första VM-slutspel i hennes karriär. Hon medger att det är svårt att tänka bort.
– Allt man gör nu, VM hänger alltid med på något sätt. Man är här och nu, men tanken på att göra det lilla extra och hålla sig fräsch inför sommaren finns med en hela tiden, säger Magdalena Eriksson.
I Algarve Cup har det både gått bra och dåligt. Först säker seger mot Schweiz (4–1) i den första matchen. Sedan ett bottennapp mot Portugal (1–2), en match som Eriksson inte startade.
– Vi har ett självförtroende i gruppen som är ganska skönt. Det är något som inte går att fejka. Att vi presterar bra både på träningar och matcher, säger Magdalena Eriksson.
Kan det inte vara bra att känna på lite motgång också?
– Det var det första Hedvig sade efter matchen mot Portugal ”det här är bra!” och alla vi andra bara ”jaja, visst” haha... Vi var inte där än om man säger så.
– Men hon är ju så rutinerad och säger att det alltid är bra att åka på något nederlag. Att inte bara vinna med 4–1 och 5–0 hela tiden.
”Bäst när det gäller”
För det är lätt att glömma bort att Sveriges väg till VM var spikrak. Chockförlusten borta mot Ukraina i juni förra året gjorde att pressen plötsligt blev enorm.
– Men när det sedan hettade till och vi verkligen var tvungna att leverera så kunde vi ta fram det. Det tror jag är bra att ha med sig till VM, säger Magdalena Eriksson.
– Det känns som en egenskap som den här gruppen har, att vi är bäst när det gäller. Jag tror det beror på att vi är många som gillar att vara i den situationen.
Hon siar om att kanske åtta lag har stor möjlighet att ta sig till final, inklusive Sverige. Fler än det har varit i tidigare upplagor.
– Det är nog därför man ser fram emot det så mycket, säger Magdalena Eriksson.
– Vi slog England med 2–0 borta och har gjort bra resultat mot de flesta. Våra möjligheter att ta oss långt är definitivt stora.