Frändén: Comebacken gladde mest i kylan
BORDEAUX. Efter en höst med hög anspänning skulle landslaget pröva vingarna mot VM:s värdlag – äntligen skulle det spelas och snackas fotboll.
Sverige stod upp bra mot Frankrike, men matchen kom att ramas in av ett chockartat vittnesmål om övergrepp i damfotbollens egna led.
Frankrike och Sverige kom till start med lite liknande frågeställningar. Hemmalaget, som är värd för VM 2019 har, sedan uttåget i kvartsfinalen mot England i EM i somras, generationsväxlat och förbundskaptenväxlat. Corinne Diacre blev känd i hemlandet när hon som första kvinnliga tränare i de franska högstaligorna tog över Clermont-Ferrands herrlag för några år sedan och gav dem ett rejält sportsligt lyft. Diacre fick några månaders smekmånad fram till 0–4-förlusten mot Tyskland i fredags.
Första provet för nye förbundskaptenen
Peter Gerhardsson har haft en enklare resa sedan han tog över svenska landslaget inför VM-kvalet, men hade inte heller ställts på några riktigt tuffa prov.
Frankrike var den första riktiga värdemätaren efter Kroatien och Ungern och Sverige öppnade bra inför de 11 891 åskådarna på Stade Chaban-Delmas. Gerhardsson hade möblerat om i sin startelva för att testa nytt, både spelare och trebackslinje, och få en bättre defensiv balans mot Frankrike, fyra på världsrankningen.
Stark återkomst i Blågult
Sofia Jakobsson var tillbaka från skada och inledde med ett par farligheter som hade kunnat sluta roligare. Fransyskorna såg, i några minuter, ut att vara lite tagna på sängen. En kvart in i första halvlek hade den svenska offensiven bleknat och hemmalaget hade planenligt mer boll. Men trots allehanda uppspel som fastnade på fransyskorna var Sverige aldrig särskilt pressat. Sverige fick ingen riktigt ordning på hörnorna, men spelade upp sig på fasta situationer i andra. Fem minuter in radade Sverige upp två och en halv farliga hörnor efter varandra, men utan utdelning. Kvarten senare var Sofia Jakobsson nära att ge Sverige ledningen på ett fint inlägg från Kosovare Asllani, men Frankrikes målvakt stod rätt.
Så mycket mer spännande än så blev det inte i Bordeaux. Frankrike har sin talangpool att ösa ur, men ställde aldrig till det för svenskorna. Sverige behöver vässa sina avslut, men gjorde en klart godkänd insats i kylan i Bordeaux.
Tufft landslagsår
Vi stänger strax dörren om ett landslagsår som präglats av ett mediokert europamästerskap, Pia Sundhages avsked, Lotta Schelins allvarliga nackskada och en fotbollshöst som varit så politiskt laddad att den närmast liknat en valrörelse.
Damernas hot om bojkott av Fotbollsgalan fick effekt på flera plan: Ett nytt ekonomiskt avtal kom på plats, efter att de spelat i nästan ett år utan överenskommelse med fotbollsförbundet. Över ett helt EM i Nederländerna spelade Sveriges damlandslag utan överenskommen ersättning. När Sportbladets Kristoffer Bergström nosade fram de tidigare siffrorna fick man hicka: Spelarna i Sveriges damlandslag i fotboll, ett av landets mest folkkära och framgångsrika landslag, tjänade enligt föregående avtal 230 kronor om dagen för att representera landet.
Nya mörka rubriker
Peter Gerhardsson har tagit över ett landslag som står upp när det blåser och blåser gör det ganska ofta. På måndagen skakades damfotbollen av ett vittnesmål om sexuella trakasserier och övergrepp i de egna leden. Kvällspostens intervju med en före detta allsvensk spelare blottlägger groteska missförhållanden i minst ett damallsvenskt omklädningsrum. Likheterna med andra historier som kommit upp till ytan under Metoo-månaden är slående.
Mönstret är detsamma: Äldre, rutinerade och respekterade individer använder sig av sin position och utnyttjar den svagare parten. I fallet med damfotbollen blir det också tydligt att sexuella trakasserier inte i första hand är att betrakta som ett resultat av en manlig biologisk överordning, en ostoppbar kollektiv maskulin libido som måste få utlopp. Det handlar, liksom alla dysfunktionella och sexualiserade miljöer, om makt.
Huruvida vi har att göra med en ingrodd kultur eller ett isolerat fall återstår att se. På måndagen uttryckte både spelare och ledare chock och förskräckelse.
– Jag har aldrig varit i närheten av det här själv och därför känns det otroligt viktigt att hon har vågat gå ut och berätta, säger landslagsledaren Marika Domanski Lyfors före match.
Det finns förstås ingen anledning att misstro henne, men den svenska fotbollsfamiljen behöver, alldeles oavsett, se sig i spegeln och fråga sig vilken typ av institution man vill vara.