”Som en film från Kalla Krigets 80-tal”
Publicerad 2014-07-21
SEATTLE. Så är det äntligen dags. Kulmen på en turnering där världens 16 bästa Dota 2-lag med näbbar, klor och allt däremellan kämpat om den åtråvärda förstaplatsen. Och nu är vi här. Allt nedkokat till att handla om två lag, tio spelare – i bäst av fem matcher.
Det är omöjligt att föreställa sig hur det måste kännas för spelarna så här innan match. Den viktigaste matchserien i deras liv, utan överdrift. Först måste metaspelet sitta perfekt. Ditt lags drafter måste vara perfekta. Du måste lura motståndaren att välja de hjältar som passar dig och ditt spel bäst. Och det blir inte lättare när matcherna väl är igång på riktigt. Marginalerna kommer vara försvinnande små, varje litet knapptryck kan vara det avgörande.
Det är få förunnat att på vad som på sin höjd blir knappt en arbetsdag tjäna fem miljoner dollar. Men det är nog ännu färre som utsätts för den pressen som de här spelarna gör just nu. Varje misstag kan avgöra om du och ditt lag får åka hem med 1,4 eller 5 miljoner dollar i handbagaget. För kanske är det värre att förlora 3,6 miljoner dollar du haft inom räckhåll än att få med sig mindre än 1,5?
Jag föreställer mig att väntan nästan måste vara det värsta. När amerikanska Evil Geniuses (med svenske Ludwig ”Zai” Wahlberg i laget) spelade lower bracket-finalen igår hade de haft matchuppehåll i två dagar. Deras motståndare, Vici, hade spelat två långa matcher samma dag. Visst är det möjligt att utgången hade blivit likadan om de båda lagen matchats lika hårt inför mötet – men vila är i de här sammanhangen inte alltid en bra sak. Kanske är det saken som talar mest för att Vici ska ta hem det här mot Newbee. Det, och det fullständigt strålande spelet som Vici framför allt visade upp under den första matchen i serien mot EG.
Det rimliga borde ju så klart vara att lagen som vilar, Newbee i fallet med den riktiga finalen, spelar träningsmatcher under tiden de inte tävlar. Kanske har de anlitat något av de redan utslagna lagen för att vässa deras spel till den slutgiltiga prövningen. Men det går ändå inte att jämföra med matcher med den riktiga nerven. De där långa minutrarna då du och ditt lag sitter i de där ljudisolerade båsen och känner drygt 10 000 människors blickar på dig. Då du vet att långt fler bedömer dig över internet.
På ett sätt hade jag nästan hellre önskat att Evil Geniuses och ett av de kinesiska lagen möts i den riktiga finalen. Stämningen på läktarna inför lower bracket-finalen var makalös. Det kändes som en Hollywood-film från ett Kalla Krigets 80-tal. På ena sidan högljudda amerikaner som skanderar U-S-A och bär sin flagga som superhjältemantel. På andra sidan kineserna som kanske inte skriker sitt lands namn, men som viftar med sina röda fanor än hårdare när det väl behövs.
Men nu blev det helkinesiskt i finalen ändå. Inte oväntat, och inte nödvändigtvis en dålig sak. Bara de vågar spela ut – trots allt som står på spel – och matcherna inte rinner ut i långa och försiktiga heltimmesbataljer.
I ena ringhörnan Newbee, drömlaget som plockats ihop enkomt för att vinna The International 4 – men bara hunnit spela ihop i några månader. I andra hörnan Vici Gaming, som efter en lång period av mediokert spelande nu är på väg tillbaka med stormsteg – och den evigt karismatiske och stundtals kontroversielle rOtK i spetsen.
Två lag. Tio spelare. I bäst av fem matcher.