Kalle Karlsson: Totalt chanslös mot mästaren
Publicerad 2013-10-14
Hur stor är skillnaden mellan en glad amatör och världseliten i Fifa?
Gigantisk.
Det har jag fått erfara.
Jag visste att det skulle bli tufft. Förra året fick jag utmana svenske mästaren Filip Persson och blev utspelad över två matcher (0–4, 0–1).
Nu väntade alltså världsmästaren Ivan Lapanje från Borås.
Med fjolårets erfarenhet i minnet gick jag in enbart för att hålla nere siffrorna. Inte jaga högt upp i plan utan packa ihop laget på egen planhalva och (försöka) vårda bollen genom att rulla i backlinjen.
Det gick så där.
När vi spelade två matcher med jämnstarka lag, Real Madrid–Barcelona, var jag totalt chanslös. Slutresultaten skrevs till 1–5 och 0–5, men det var i siffror i underkant. Min offensiv bestod av sporadiska, halvhjärtade attacker.
Högt presspel
Vilken taktik använder de bästa Fifa-spelarna?
Svar: Gegenpressing á la Dortmund.
Ivans höga presspel gav samma känsla som när du möter ett övermäktigt motstånd i verkligheten: Du får först jaga dig trött utan boll. När du väl får tag i den så förmår du inte ta genomtänkta beslut eftersom du direkt blir omgiven av motståndare.
Jag gissar att min känsla av maktlöshet var ungefär densamma som, låt oss säga, Rayo Vallecano känner när de springer ut på Camp Nou.
Mot en världsspelare har man inte råd att släppa till tillstymmelse till målchans. Inte ens ett inlägg. I så fall har Ronaldo nickat bollen i nät sekunden senare. Jag tror att Ivan gjorde mål på fyra av fem hörnor. Mina backar var chanslösa.
Offensiva vapen
Den största skillnaden var dock spetskvalitén i dribblingar. Världseliten behärskar alla finter (till skillnad mot mig som drar lite i högra spaken och hoppas på det bästa).
Så rådet till alla som vill bli bättre Fifa-spelare: Läs manualen och träna olika finter så mycket att de sitter i ryggmärgen. Lär dig dem så du vet vilka finter som passar i olika situationer.
Då har du offensiva vapen för att åtminstone störa spelarna i världs- eliten.
Det är mer än vad jag gjorde.