Flinck: Kan Helle Thomsen köpas för pengar?

Johan Flinck

ASTRACHAN. Kan Helle Thomsen köpas för pengar?

I så fall är det bara för Hans Vestberg att öppna plånboken.

Men jag är inte så säker på det.

Det var Linnea Torstenson som sa det efter Mexiko-matchen men inför Polen-fajten.

– Vi har matchboll.

Vad krävs för att vinna den?

– Serveäss.

Det fick vi också. I form av en svensk klassiker:

Ett stort, fysiskt 6–0-försvar i världsklass. Svenskt stål, helt enkelt. Och då räknar jag förstås in Johanna Bundsen också.

Det var världsklasstämpel

Det känns som att det där alltid kommer vara receptet för en svensk landslagsframgång i handboll.

Sabina Jacobsen och en nästan övertänd Linnea Torstenson anförde detta försvar men Isabelle Gulldén och Jenny Alm var inte mycket sämre utanför dem.

Sedan är det inte fel att krydda det svenska stålet med lite Isabelle Gulldén.

Sveriges näst bästa damspelare genom tiderna (efter Mia Hermansson-Högahl, som dock snart kan vara tvåa) var strålande i första halvlek. Hon banade vägen direkt genom att göra 1–0 och pricksköt sedan in tre mål i kryssen före paus och varvade det med delikata framspelningar. Till det kan vi lägga hennes strålande försvarsspel.

I andra gick Polen ut på punktmarkering av Gulldén men då klev i stället Jenny Alm fram och dunkade dit tre raka mål. Det var världsklasstämpel på Alm också i andra halvlek. När hon var trött byttes hon ut mot Johanna Westberg som tackade för förtroendet och tryckte in 22–18.

Det uppställda 6–0-försvaret var grundbulten i segern men vi ska inte glömma det svenska hemspringet. Tror inte att Polen hade ett enda kontringsmål så länge matchen levde.

Kantspelet ska vi heller inte glömma. Högklassigt det också.

Till slut steg Nathalie Hagman också fram – som högernia.

Linnea Torstenson – blockdrottningen.

Vi ska heller inte glömma Linn Blohms och Angelica Walléns andra halvlekar. Ja, alla ska egentligen nämnas efter en sådan här prestation: Filippa Idéhn, som gick in och tog en straff, den ensamma svenske supportern Mats Alm, 53, som krigade lika bra som spelarna på plan...

Och så Helle Thomsen förstås.

Sabina Jacobsen satte nog ord på det många av spelarna känner:

– Man är lugn när hon står där utanför. Man vet att hon gör de riktiga dragen. En riktigt bra coach för mig är någon som vågar göra skillnad, som vågar ta chansen och det är Helle jävligt bra på. Det känns tryggt med henne där.

De flesta tränare skulle nog vilja vara i Thomsens kläder just nu:

Allt du tar i blir till guld med det här laget (eller i varje fall EM-brons, VM-playoffseger och OS-plats).

Du har just gjort bejublad blixtcomeback, höjt landslaget en nivå och tagit dem till ett OS om drygt fyra månader

Om nio månader väntar en EM-fest på hemmaplan.

Alla vill ha dig kvar: spelarna, förbundet och media.

Det verkar bara vara Helle Thomsen själv som inte vill vara i de kläderna.

Medan de flesta hade varit beredda att släppa allt för att få chansen att uppleva sitt första OS pratar Thomsen om hur viktigt det är att hennes liv fungerar; att det fungerar ”i klubben, med landslaget och med mig privat”.

Hon vill inte ens svara på om hon vill ha den formella frågan.

Antingen är Thomsen en iskall förhandlare, men det tror jag inte, eller så tänker hon inte som andra, och det handlar nog snarare om det.

De som känner henne bättre än jag säger att hon ofta går sina egna vägar och det förstod vi i somras när hon hoppade av som förbundskapten första gången. För ni kan lita på att förbundet gjorde allt innan dess för att få henne på andra tankar.

Svaret är nej

Nu är Danmark borta från OS och enligt både Thomsen och Midtjylland är det därför inte aktuellt för henne att dubbeljobba hela sommaren eftersom alldeles för många spelare är kvar på hemmaplan.

Då återstår det ”bara” för förbundsordförande Hans Vestberg att öppna plånboken rejält och köpa loss Thomsen och ge henne ett kontrakt över tre–fyra år.

Allting kan ju köpas för pengar, brukar det heta.

Men jag är inte så säker på att det gäller Thomsen, inte ens om Midtjylland skulle säga ja.

Efter Danmarks OS-miss får jag tag i Thomsen och frågar om kan tänka sig att sluta i Midtjylland för att bara träna Sverige.

Svaret är nej.

Vad är då alternativet?

Med så här kort varsel till OS säger jag Henrik Signell. Det är det närmaste man kommer kontinuitet då han tränat hälften av spelarna i Sävehof.