Uppväxta på samma gata – blev nu hjältar
Publicerad 2014-02-01
IRKUTSK. Det jublades på Konvaljevägen i Söderfors när Sverige slog Kazakstan med 4-3 och säkrade en plats i VM-finalen.
Erik Pettersson och Patrik Nilsson, som tillsammans gjorde tre av målen, växte upp på samma gata.
– Jag minns när han knackade på och ville spela landbandy. Då var han 4 år, säger Patrik till Sportbladet.
Sverige slog Kazakstan med hela 11-2 i gruppspelet, men semifinalen utvecklades till en rysare. Om inte målvakten Andreas Bergwall svarat för tre kvalificerade räddningar i slutminuten hade Kazakstan kvitterat till 4-4 och matchen gått till förlängning.
– Vi borde ha satt spiken i kistan tidigare, men det var ribbskott, missade frilägen och grejer, säger Erik Pettersson, som har gått från klarhet till klarhet under VM.
Efter en halvtimmes spel snurrade tonårsstjärnan upp kazakerna på vänsterflanken och slog in bollen till Patrik Nilsson, som kunde stöta in 3-1 i öppet mål.
– Det var ett riktigt Söderfors-mål, sa Patrik, 31, när han kramade om Erik, 18.
Det är dagens sanning. Anfallarna växte upp på samma gata i Söderfors, ett litet samhälle mellan Gävle och Uppsala. Ja, faktum är att det bara ligger ett hus mellan deras barndomshem på Konvaljevägen.
Trots en ålderskillnad på 13 år hände det att de spelade bandy tillsammans även i Söderfors.
På Eriks initiativ, bör tilläggas.
– Mitt första minne, eller det jag först kommer att tänka på när det gäller Erik, är när han knackade på och ville spela landbandy. Han kan ha varit fyra år då. Jag var 17 år och var hemma från gymnasiet. Ja, då ville han lira lite.
Ställde du upp?
– Absolut.
Gav Sverige ledningen
Då trodde du inte att du skulle få en målgivande passning i en VM-semifinal...
– Nä, inte just då. Det gjorde han bra. Han är bara 18 år och är redan duktig, säger Patrik Nilsson, som även gav Sverige ledningen på hörna.
Erik Pettersson skulle också lämna isen som målskytt. Hans 4-2, som kom i slutsekunderna av första halvlek, var matchens delikatess.
– Jag fick en lyra av ”Bella” (Daniel Berlin), bollade över backen och såg att målvakten kom ut lite, så jag lade bollen vid sidan av honom, på volley. Det var en skönt mål, säger Erik Pettersson.
– Fyra poäng från Söderfors, i en semifinal i VM, får de vara nöjda med på Konvaljevägen. Det är kul, säger Patrik Nilsson.
När Sportbladet träffar Söderfors-sönerna har de lämnat Trud-stadion och åkt tillbaka till spelarhotellet, där spelarna samlades på gymmet för att äta pizza och varva ner efter pärsen mot Kazakstan.
– Det var tufft. Samtidigt, om man ser till publik och förhållanden, är det sådana här matcher man vill spela. Ja, det är därför man håller på, säger Patrik Nilsson.
Lilla Söderfors hade länge ett lag i näst högsta serien och har inte bara fostrat Erik och Patrik. Eriks pappa, Håkan Pettersson, spelade i högsta serien och Patriks lillebror Mikael Nilsson tillhör Sandviken.
Dessutom har tre andra VM-spelare, just Daniel Berlin, Linus Pettersson och David Pizzoni-Elfving, spelat för Söderfors, som numera håller till i division 1.
– Det är klart att det är häftigt att spela med Patrik i landslaget. Jag har haft honom som idol sedan jag var liten. Även ”Bella” är en stor förebild. Jag har spelat med honom i två säsonger (i Sandviken) och sett hur professionell han är. Jag har tagit efter många saker, så han är en stor del av att jag har blivit som jag har blivit, säger Erik Petterson.
På Konvaljevägen hoppas de boende få jubla på nytt i söndagens final mot Ryssland.
Erik Pettersson och Patrik Nilsson ska inte göra dem besvikna.
– Men då gäller det att vi kliver upp ett par snäpp, säger Patrik Nilsson.