Domslutet fick matchen att börja leva
LONDON. Vi kan kalla det Tjyvsmällarnas Söndag.
Arsenal fick tre stenhårda, snett bakifrån, på Emirates:
Fabregas knäskadad.
Adebayor utvisad.
Robbie Keane, av alla, målskytt för Liverpool.
Vilken gjorde ondast?
Att Keane, hos ärkefienden Tottenham i fjol, fick kvittera till 1–1 med en smaskig halvvolley bör ha lämnat ett ärr i hemmafansens själar.
Att Adebayor visades ut och därmed missar bortamötet med Aston Villa på annandag jul måste ha gett ett rejält blåmärke.
Att Fabregas linkade av i halvtid och blir borta i upp till tre veckor kan ha tillfogat Arsenal ett blödande, svårläkt sår.
Det kanske rent av är ten-and-out nu när det handlar om ligatiteln. Arsenal hade behövt en seger i går för att blanda sig i på allvar. I stället är läget status quo när vi går in i julveckan, åtta poäng efter Liverpool. Nio efter täten om Chelsea slår Everton i kväll.
På nåt sätt kändes det som om båda lagen var missnöjda med 1–1. Rafael Benitez, som tog ut laget, stannade hemma i sjuksängen och coachade via telefon till Sammy Lee, meddelade innan att en poäng skulle vara helt okej.
Keane var en gigant
Men som det utvecklade sig – med Fabregas skada (efter en krock med landsmannen Alonso) och Adebayors hårda utvisning – borde han ha känt vittring efter mer. Jag är nästan förbannad över att han fortsätter att förolämpa sin 240-miljonersvärvning Robbie Keane i match efter match.
Keane var i mina ögon en gigant på planen. När han nu fick göra mål igen såg man hur hela karln växte. Efter en nervös start gjorde han ett briljant jobb med sitt energiska löpningar i djupled.
Som tack för det blev han utbytt. Jag vet inte för vilken gång i ordningen. Benitez ringde till sin kontaktman på läktaren och beordrade Sammy Lee att plocka av Keane. Beter man sig så mot en spelare som är het? Gör man så om man vill vinna en match mot ett lag som spelar med tio man – och som man definitivt kan koppla av från toppstriden?
Jag vill kalla det en tjyvsmäll mot Keane, det också.
Gick igång på alla cylindrar
Annars fick klassikermötet en oväntad utveckling eftersom hela Emirates gick i gång på alla cylindrar när Howard Webb skickade ut Adebayor. Jag vet inte hur många matcher jag sett live mellan Arsenal och Liverpool de senaste åren, men jag tror minsann det blev minst lika bra drag på publiken som det var på gamla Highbury.
När Robin van Persie, som sänkte Chelsea borta med två mål nyligen, tog ner Nasris långboll mellan Carragher och Agger och skickade in 1–0 i första halvlek (det var till och med snyggare än Keanes mål, om ni frågar mig) sprang han ut mot hörnflaggan och låtsades nonchalant borsta bort ett dammkorn från axeln. Det var en målgest som borde fått hemmafansen att spräcka livstyckena av upphetsning.
Arsenal började gå på adrenalin
I stället var det alltså ett tveksamt domslut som fick matchen att börja leva och andas dramatik i varenda situation. Det kom ett avgrundsvrål från läktarfolket i varje närkamp. Arsenal började gå på adrenalin och avslutade matchen starkt.
Mittfältaren Alex Song var sensationellt bra i mina ögon. Däremot var Liverpools Steven Gerrard blekare än vanligt, han såg aldrig ut att trivas i sin offensiva position. Å andra sidan har man löjligt höga förväntningar på den mannen.
– Vi hade vunnit om vi fått spela med elva man. Adebayors utvisning var obegriplig. Däremot borde Robbie Keane ha fått rött för sin tackling i matchöppningen, sa Arsene Wenger.
Mumbo jumbo, förstås. Jag föreslår att mannen ger sin nästa intervju med en svart lapp för ena ögat.
Fler tjyvsmällar:
? Samma dag som Manchester United officiellt kunde titulera sig världsmästare för klubblag (vilken skräll?...gäsp!) förlorade grannen Manchester City mot ligans bottenlag West Bromwich (2–1).
Hemmalagets segermål kom när klockan stod på 90 minuter. Det var andra gången på åtta dar detta drabbade ett uselt, obalanserat, sönderspekulerat City.
Manchester har nu världens största och bästa klubb – samt världens rikaste. Men det skiljer en evighet mellan de röda och de ljusblå. City är bedrövligt coachat av en Mark Hughes som måste sparkas om det ska bli nåt av det hela. Omklädningsrummet tycks förlorat för honom. Ingen av brassarna spelade i går och det är trubbel i görningen, Elano är helt ute i kylan efter att ha totalkraschat med Hughes.
Spelar med fullständiga oduglingar
Det City som fortfarande spelar med fullständiga oduglingar som Darius Vassell i 90 minuter kan se totalt annorlunda ut i januari. Det pratas om Owen, Kaka, Santa Cruz (det tror jag på), Buffon och tio världslirare till, och Mark Hughes förnekade inte detta i går. Men vore det inte bättre om de svinrika ägarna köpte en bra manager, först av allt?
? Damien Duff sköt 2–1 för Newcastle mot Spurs i slutminuten. Som ett slag i ansiktet, sa Harry Redknapp. Tjyvsmäll, säger vi.
? Gary McAllister satt som en hjälte i Sky Sports studio för några veckor sen och slickade i sig beröm för sitt jobb i Leeds. I går fick han sparken. Snett bakifrån? Nja, efter fem raka torskar såg han slaget komma.
? Och apropå Sky så rapporterade kanalen hela söndagen om José Mourinhos uttalande om att Zlatan Ibrahimovic är bättre än Christiano Ronaldo. Programledarna läste upp nyheten med en slags road förvåning i rösterna varje gång. Kändes månne namnet Ibrahimovic som en slags tjyvsmäll mot hela Premier League?