”Jag tjuvkikar på andra”

Anja vill återta tronen – här börjar jakten: Jag tål inte att bli ifrånkörd

FOLGEFONNA. Anja Pärson kliver i skidorna samtidigt som solen tittar fram på glaciären i norska Folgefonna.

Det är här som skidstjärnan ska ta tillbaka förlorad mark i världstoppen.

Hon skippar till och med semestern i år.

– I bland måste man frångå rutinerna. Jag klarar inte av tanken att inte hänga med, säger hon till Sportbladet.

Klockan har just passerat sju på morgonen i norska Herand – en liten by intill Hardangerfjorden – och Anja Pärson sätter sig i sin silverfärgade sponsorbil för att åka de knappa två milen till glaciären i Folgefonna.

Det är bara två dagar kvar till midsommar.

– Och här är man, säger Anja Pärson och rycker på axlarna.

Det handlar om en sommar olik alla andra för skidtjejen från Tärnaby. I normala fall hade Anja för länge sedan sparkat av sig skidorna och kört barmark, men resultaten förra säsongen kräver förändringar.

Och tiden är knapp.

– Det är bara att erkänna att jag inte hängde med i teknikgrenarna och då måste man göra någonting drastiskt. Jag kan inte bara stå och se på när andra kör ifrån mig, jag tål inte sådant, säger Anja bestämt.

”En jätteprocess”

Hon har bytt skidmärke, pjäxor och bindningar. Dessutom har

Anja lagt om tekniken i slalom och storslalom.

– Jag kände att jag behövde en nystart, eller rättare sagt: det var nödvändigt med en nystart.

Hur har du förändrat tekniken?

– Ett otränat öga kanske inte märker någon skillnad, men för mig är det en jätteprocess som pågår.

Tidigare åkte jag jäkligt oekonomiskt, bara på kraft, och det försöker jag nu ändra på. I fortsättningen måste jag utnyttja carvintekniken bättre.

Tjuvkikar du på andra?

– Det måste man. Jens Byggmark har jag studerat rätt mycket, men han är för extrem och därför gäller det för mig att hitta en egen form av hans stil. I storslalom har jag kikat en del på Denise Karbon.

Klockan har passerat åtta och Team Anja – totalt åtta tränare och servicemän – gör dagens pass i Folgefonna.

Anja kör några uppvärmningsåk innan allvaret börjar.

– Nu ska det nötas, säger hon och försvinner upp i liften.

Pappa imponerad

Tanken är att Anja ska vara färdig till lunch, men när klockan passerat tolv fortsätter Anja och gör åk efter åk.

Pappa Anders är imponerad.

– Det verkar som vi får bära henne hem från backen i dag. Jag tror att hon börjar få grepp om det nya och därför är extra motiverad, säger han och ler.

Strax före två är förmiddagspasset över och Anja Pärson åker tillbaka till Herand.

– Det var en bra dag på fjället och jag passade på att utnyttja tiden.

Nöjd?

– Jodå, det går åt rätt håll.

Orolig?

– Nja, orolig är kanske fel ord, men jag är spänd på att se om det här ger resultat. Jag har inte en aning om hur jag ligger till, eftersom jag saknar matchning just nu.

Vad händer om du kommer till första tävlingen och tappar tre sekunder redan i första åket?

– Ja du, jag vet inte. Åker man så dåligt hittar man felen lätt. Då är det bara att jobba vidare.

Du är 27 år, har tanken någon gång slagit dig att du kanske är slut som toppåkare?

– Jag är medveten om att den dagen kommer, men jag är inte där än, i alla fall inte i tanken.

Hur menar du?

– Jag tror fortfarande att jag kan vinna tävlingar. Gör man inte det är man däremot slut.

Funderat på att sluta efter förra säsongens mindre lyckade resultat?

– Det är klart att jag var frustrerad, ledsen, besviken, förbannad… Och alla har vi väl någon gång drömt om att göra någonting annat. Men nej, jag vill inte sluta, inte än.

Anja Pärson vill inte prata om revansch, men har ändå svårt att dölja längtan efter att på nytt kunna hävda sig i alla fyra disciplinerna.

– I år är det VM-år och så finns totalcupen givetvis, men jag har inte satt upp någon målsättning.

I nästa andetag är gamla Anja tillbaka.

– Fast jag vill givetvis vinna varenda tävling jag ställer upp i, sådan är jag.

Team Anja har hyrt in sig i ett hus i Herand och dagen börjar gå mot kväll. I köket sitter Anjas allt-i-allo Mikael Junglind och knappar på en reseräkning, pappa Anders ska ut och cykla och övriga ledare vilar på rummen.

– Det här är min vardag, säger Anja och slår ut mer armarna.

Ni är sju killar och så du… Hur är det?

– I bland är jag djävligt less på alla gubbjävlar, men man lär sig att hantera dem. Det är helt sjukt egentligen, jag och Micke till exempel umgås nästan jämt, till och med när vi är lediga. Förra året var vi säkert tillsammans över 300 dagar.

En match mot klockan

Är det värt det?

– Ja, än så länge. Skidåkning är fortfarande roligt.

Intervjun går mot sitt slut. Dagens andra träningspass står på programmet och nu handlar det om fys.

– Jag är inte så himla sugen, men det är bara att bita ihop.

Någon semester i sommar?

– Tre dagar ska jag vara helledig.

Bara tre dagar?

– Ja, det räcker. Jag har en del att göra.

Skidtjejen Anja Pärson går en tuff match mot klockan och då finns det inte utrymme för några soldagar på stranden. Den 25 oktober – i österrikiska Sölden – drar säsongen i gång och då får vi svaret om den extra skidträningen gett resultat.

Tre sekunder efter, eller en plats på pallen?

Det är frågan – till och med för Anja Pärson själv.