Efter fyra år ska Ara ta revansch

– sedan slutar han igen.

helskärm

PEKING. På den egna hemsidan skrev han redan efter det förlorade OS-guldet för fyra år sedan: ”Jag kommer inte att sluta förrens jag slagit Misjin igen.”

– Därför är jag här i Peking nu, säger Ara Abrahamian, 32.

Mötet med de olympiska ringarna i OS-byn i Peking berör Ara Abrahamian, svenskt medaljhopp i brottning. Han har inte glömt finalen i Aten 2004, då en tveksamt dömd passivitetsvarning avgjorde en förvirrad match som slutade med tårar.

Nu vill han möta Alexej

Misjin igen, nu vill han ha det där OS-guldet han drömt om sedan barnsben.

Revansch är ett svagt ord i sammanhanget.

– Men det är klart att man vill ha revansch, det är ju det som drivit mig under alla träningspass, säger han.

Tog en paus

Abrahamian har inte besegrat Misjin sedan VM-triumfen för sju år sedan.

– Men nu har jag tränat i januari på att möta den taktiska grej Misjin gjorde senast när han vann, och förhoppningsvis räcker det.

Mycket har hänt sedan finalförlusten 2004. Ara Abrahamian har haft en längre paus från brottningen.

Men i dag ångrar han inte att det blev en nysatsning mot Peking.

– Det är det tuffaste beslutet jag tagit i mitt liv, och det har varit jobbigt, men nu känns det bra, säger han.

Hade du funderingar på att strunta i allt, när du hade det som tyngst?

– Ja, ibland tänkte jag, speciellt efter mästerskap, att ”vad håller jag på med, jag är 32 år och brottas fortfarande”.

Men efter OS är det slut – om bara resultatet med hem är det rätta.

– Ja, det blir nog inget mer efter det här ... i alla fall inte om jag blir tvåa igen, säger Ara och skakar på huvudet. Men först gäller det att vinna alla matcher, oavsett motstånd. Konkurrensen har blivit stenhård de senaste tio åren, varje match är som en final.

Förbundskaptenen Leo Mylläri hoppas på medalj ”om de bara tillåts brotta”.

Snart kan jakten på revanschen börja – och hemsidan kanske uppdateras. Det senaste inlägget på ara.se är från augusti 2004.