Hoppa till innehållSportbladet

Dagens namn: Dagmar, Rigmor

Böckerna du inte vill hitta under granen

Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2008-10-24

Erik Niva guidar bland sportlitteraturens bottennapp

Aleksander Karelin besegrar Tomas Johansson i Seoul-OS 1988. Brottar-Tomas bok ”Snabba kast” toppar Erik Nivas lista över riktigt usel idrottslitteratur.

Bara en månad kvar nu – och precis som alla andra år är det sportböcker som är årets julklapp.

Men se upp! Många svenska sportböcker är inget annat än ren smörja.

Sportmagasinets Erik Niva hjälper dig att undvika alstren som borde fått rött kort.

1. Tomas Johansson

Snabba kast

Spökskrivare: Thure Petersson.

82 kapitel på 202 sidor, det ena mer ointressant än det andra. Bara för att Tomas Johansson har brottats berättigar inte det att man skriver ett kapitel om att han brukade ha för mycket kaffe med sig i ryggsäcken när han cyklade till Torneå. Eller ett om hur han markerade Niklas Strömstedt i en match med tv-laget. Eller ett om att Tomas pappa Kalle tror sig veta vem som mördade Olof Palme. På sidan 83 dyker helt plötsligt en helsidesannons från Polarica i Haparanda upp. ”Gör som Tomas - älska vilt!” är budskapet. Vi på Sportmagasinet förstår verkligen ingenting.

Citatet:

”Kalle har lösningen på Palme-mordet, men polisen har inte velat lyssna på hans uppgifter eller tagit dem på allvar.

– Mordet utfördes av en polisman, bosatt i Stockholm och en bit över 60 år. Han har blivit engagerad för uppdraget av en person som då var bosatt i Berlin.

Varför blev Olof Palme mördad? Kalle har svar på den frågan också:

– Det gällde en krutaffär. Palme och mannen som bodde i Berlin hade skickat iväg en fullastad järnvägsvagn med krut till köpare utomlands. Det blev gräl mellan Palme och Berlin-mannen hur fördelningen av pengarna som de erhållit för krutaffären skulle ske.”

2. Patrik Sjöberg

Att leva på hoppet

Spökskrivare: Birgitta Sjöberg.

Visst, en bok om Sjöberg vore väl okej, men vad i hela friden är egentligen det här? Patrik har använt sin mamma Birgitta som spökskrivare, och med jämna mellanrum flyttar hon över bokens berättarjag till sig själv. Då omnämns Patrik uteslutande som ”den blonde” och tanken med boken verkar vara att lansera honom som något slags övermänsklig alfa-hanne.

Citatet:

”Den långe, blonde är bara sjutton år men kroppen är en fullvuxen mans. Han är nästan två meter lång och de mörkhåriga, kortväxta grekiska funktionärerna ser ut som dvärgar när han passerar dem. Det blonda, axellånga håret gnistrar i solen. De unga tjejerna i publiken vrålar av instängd, unken sexualitet när de vrålar hans namn.”

3. Glenn Hysén

Hyss och allvar med Glenn Hysén

Spökskrivare: Gerhard Karlsson.

Klassikern. Det går inte att ha en diskussion om svenska sportböckers uselhet utan att dra fram ”Hyss och allvar med Glenn Hysén”. Den är egentligen inte dålig, utan bjuder på 198 sidors stor lyteskomik. Bara kapitlet ”Några damhistorier” gör boken värd att läsa. Du tjuter av skratt. Problemet är att det inte var poängen.

Citatet:

”En del spelare är inte direkt diskreta. När vi var i Grekland en gång var det en lagkompis som stack in huvudet på mitt rum tre timmar innan matchstart: ”Har du någon sprit?” ”Lägg av, vi ska ju lira om några timmar”. ”Nej, nej. Jag ska inte dricka. Jag måste bara tvätta snoppen”. Han tog en flaska och drog ned brallorna och sköljde av den. Schlafs, schlafs mellan benen bara... Han hade raggat upp någon på hotellet och satt på henne tre timmar innan vi skulle spela.” ”Jag ska inte dricka. Jag ska bara tvätta snoppen.”

4. Martin Dahlin

Martin Dahlin. Boken.

Spökskrivare: Patrick Ekwall.

Allvarligt talat, vad tänkte de på? Vem vill ha en coffee table-bok om Martin Dahlin?! Vad är en coffee table-bok? Tja, om det här är representativt så är det kort och gott smörja i lyxförpackning. Svulstig, förhärligande text inramad med Martin Dahlin i motljus, Martin Dahlin i medljus och Martin Dahlin fångad med fotografiska tekniker du inte visste fanns. ”Det närmaste homoerotik den svenska sportjournalistiken har kommit”, var det någon som skrev. Man känner sig skapligt pinsam när man beställer upp den här boken ur magasinet på Kungliga Biblioteket.

Citatet:

”Det gäller att ta alla jobb så seriöst som möjligt. Jag ska inte ha någon tröja på mej på bilderna som ska tas och vill att överkroppen ska se så bra ut som möjligt, det är därför jag gör armhävningar i fotostudion. Det här är inför en plåtning för Reebok i en studio i Hammarbyhamnen.”

5. Tomas Gustafson

Mål, vilja och seger

Spökskrivare: Ingen.

Det känns en smula orättvist och elitistiskt att racka ner på någon som har ambitioner att skriva något som ger mer än den vanliga sportintervjun och dessutom har modet att skriva sin bok själv – men vad kan man göra när pretentioner slår så här smärtsamt fel? Stora stycken av boken går ut på att Tomas Gustafson resonerar med sig själv genom historier och dikter om en tredje person, Tom.

Citatet:

”Vinden viner segerns melodi, Är regnet skönt eller finns spår av morgondagens katastrof, Tjernobyl i går, tomma ängar utan betande djur, det faller ett vårregn”.

6. Kenneth Hansen

Från amatör till proffs

Spökskrivare: Morgan Björk.

Moment 22. Gnäller vi inte på att böckerna är ovidkommande gnäller vi på att de bara handlar om sport. Men vem kan egentligen vara intresserad av varvtider och biltrimningar i 223 sidor?

Citatet:

”Mitt första heat i Tomelilla var heat fem och där mötte jag bl.a. storfavoriten och slutlige segraren Roland ”Grus-Kalle” Brändström från Umeå. En ”spik” på RC-Moto denna dag, trodde alla...! Jag hade turen att få stå i första ledet och fick en perfekt start. Vann heatet före ”Grus-Kalle” och noterade andra tiden, 2.12,0, i första omgången. Vilken skräll! Även för mig. Jag slog Grus-Kalle!”.

7. Jonas Bergqvist

Rekordmannen

Spökskrivare: Pelle Marklund.

”Foppa”, självklart. Håkan Loob funkar. Kenta Nilsson och Pekka Lindmark slinker också ner utan problem. Men vill vi verkligen ha en hel bok om Jonas Bergqvists karriär?

Citatet:

”Det som brukar sägas om Jonas och mig är att vi alltid kivades. Visst var det så. Kanske främst för att han alltid pussade mig. Jämt, jämt, jämt! Det ville inte jag, och då blev det förstås liv. Det kunde gå rätt hett till. Jonas hängde med mig till konståkningen. Det var hans första skridskokontakt. Han lärde sig faktiskt en hel del, som: Värmlandshopp, skjuta hare och flygskär. Om jag hade kompisar hemma fick Jonas vara med och leka om han ställde upp och var häst. Då gick det an. Annars ville vi tjejer vara för oss själva.” – Marita Bergqvist, storasyster.

8. Per Eklund

En får ente ge sej

Spökskrivare: Anders Tunberg.

Rally, rally, rally och rally. Och så någon helt ointressant anekdot. Och så rally och rally igen. Det som är intressant med Per Eklund är väl att han är en av dem som kan starta en argumentation i ett tomt rum – varför får vi inga bråk och kontroverser?

Citatet:

”En gång kom vi till ett riktigt sluskställe i Asien. Där fanns ingen service åt Audi, men jag som varit med förr hade lite extra kläder med. När vi tvättat av oss så gott det gick i något slags bassäng hade Michèle Mouton inget torrt och rent att ta på sig så hon fick låna en t-shirt och ett par bermudasshorts av mig som hon hade hela kvällen. När Audis servicebilar med flickornas bagage hittat oss nästa morgon fick jag tillbaka kläderna. Närmare det heligaste hos Michèle kom jag aldrig.”

9. Bengt Johansson

Medaljer och gurkburkar

Spökskrivare: Thomas Simson.

Alltså, det här hade faktiskt kunnat bli bra och intressant. Bengan har ju en hel del intressant att berätta, och Thomas Simson skriver inte illa, men boken når aldrig fram. Den berör aldrig. Den tuffar på sida efter sida . Hade den varit hälften så lång och dubbelt så vass hade den nästan varit bra. Bengans humor är inte vår.

Citatet:

”Vid ett tillfälle var Magnus Wislander tjuv och Johan Pettersson polis. Magnus tog då av sig byxorna och la dem på golvet. Det skall sägas att han hade värmebyxor under. Johan skulle ju då göra detsamma, men upptäckte lite för sent att han inte hade några extra kalsonger utan bara dem som satt fastsydda i shortsen. Givetvis väckte det allmän förtjusning när Wislander, som naturligtvis räknat ut det här på sitt typiskt kluriga sätt, i lugn och ro kunde jogga hem till sitt lag medan Johan stod snopen kvar, utan att kunna springa efter.”



OBS! Texten är hämtad från Sportmagasinets decembernummer 2003.

Erik Niva