Legendarisk, osmidig och tjurskallig – klart att man älskar att han kommer

Scottie Pippen är inte bara en av världen mest legendariska basketspelare och en av NBA:s 50 bästa genom tiderna.

Han är också en av ligans mest tjurskalliga och osmidiga stjärnor någonsin. Klart att man måste älska att en sån kille kommer till Sverige.

Pippen växte upp med ett dussin syskon och mycket fattigt i Arkansas. Han fick inte ens stipendium till något college efter highschool. Hans coach fick böna och be en gammal vän om en tjänst för att Pippen ens skulle få spela för Central Arkansas i division 2.

Men förutom att Pippen trots allt hade talang så visade det sig också att han hade ett par av baskethistoriens längsta armar, så långa att härdade talangscouter bokstavligen tappade hakan när de väl fick upp ögonen för honom. När en del talangscouter beskrev honom lät det mer som en karaktär ur X-men än en basketspelare: Pippen hade en ”helt elastisk kropp som flyter fram när han springer” och ”snabba fötter som en guard men lika långa armar som en center”.

Slog Jordans rekord

När han provtränade för Chicago 1987 fick han testa en av klubbens specialövningar. Man lade ut massor av bollar i tresekundersområdet och sedan gällde det att dunka så många som möjligt.

Pippen slog Jordans rekord och dunkade 15 gånger på 30 sekunder.

Sen visade det sig att han kunde göra ytterligare nåt som Jordan inte kunde; han kunde stå utanför sidlinjen bakom korgen, hoppa fram utan att sätta någon fot i golvet och dunka bollen med vänster hand. Tränarna trodde att det berodde på hans ”extremt långa fingrar”.

Men Pippen hade aldrig Jordans charmiga leende eller sociala självsäkerhet.

Intervjuerna med Scottie Pippen är legendariskt dåliga.

Journalisten och författaren David Halberstam skriver att Pippen visserligen svarade på alla frågor, men att allt han egentligen sa var: ”Snälla, fråga mej inget mer”.

Däremot lyckades Pippen skriva på ett långtidskontrakt med Chicago bara något år innan lönerna exploderade. Av de hundratals miljoner kronor han tjänat kom de flesta under åren efter Bulls.

Han strejkade i flera månader

Pippen gjorde flera idiotgrejer under sin karriär, saker som man då skakade på huvudet åt men som nu känns rätt skönt rebelliska.

1994, när Jordan spelade baseball i stället för basket, vägrade till exempel Pippen att gå tillbaka in på banan i slutsekunderna i en semifinalmatch mot New York Knicks.

Orsaken: Han var sur för att Toni Kukoc skulle få ta sista skottet, trots att samma Kukoc i anfallet innan sett till att Chicago blev av med bollen. Att i nationell direktsändning och som en av ligans allra bästa spelare vägra spela blev så klart en superskandal.

Pippen bad om ursäkt men ångrade sig inte.

Hösten 1997, i början av det som blev Bulls sista mästerskapssäsong med Michael Jordan, vägrade Pippen ansluta till laget. Han hade ett år kvar på sitt usla kontrakt och var sur för att både Michael Jordan och Phil Jackson hade fått nyare, fetare kontrakt.

Han spelarstrejkade flera månader, innan längtan efter basketen blev för stor och han kom tillbaka och tillsammans med Jordan såg till att Chicago tog sitt sjätte mästerskap.

Oförutsägbara saker hör till...

Mot den bakgrunden är det kanske inte så konstigt att Pippen kommer till Medelpad av alla ställen; att göra oförutsägbara saker hör liksom till. Han kan ju knappast komma hit för pengarna. Antagligen tycker han helt enkelt att det är kul att få spela en riktig tävlingsmatch igen och sprida lite basketevangelium – långt, långt från det stora amerikanska pådraget.

1992 stod hela basketvärlden i förundran inför glansen från Pippen och de andra stjärnorna i Dream Team i Barcelona-OS.

15 år senare gör vi fortfarande samma sak här. Det säger kanske ett och annat om nivån på svensk basket, men vem är jag att peka finger?

Jag har ju redan bokat tågbiljetten till Sundsvall.