I pappas och Borgs fotspår

Två ess i en familj pappa servade också hårdast i världen

Han är född under en tennisskola, uppvuxen i Björn Borg-land och fick världens hårdaste serve med generna.

Det var bara en tidsfråga innan Joachim ”Pim-Pim” Johansson skulle vinna en ATP-turnering.

– Om inte bollen hade funnits hade jag uppfunnit den, har han själv sagt.

Sportbladet berättar historien om svensk tennis framtid.

Nej, Pim-Pim Johansson stod aldrig och nötte garageporten som grannen hade gjort 30 år före honom.

I stället fick den store bolltalangen, uppvuxen några förstaservar från Björn Borgs barndomshem, sin första tennisutbildning när han stod och hängde på farsans tennisskola.

På sätt och vis hängde Pim-Pim vid en tennisskola redan innan han föddes sommaren 1982.

– På den tiden hade ”Leffe” tennisskolor varje sommar i Bjärred och jag var med när jag var höggravid. Därför är Pim-Pim född i Lund, berättar mamma ”Maggan”.

Smeknamnet kommer för övrigt från storebror Niclas som tre år gammal inte kunde säga Joachim utan bara ”Joapim”. I dag är Niclas den ende som kallar sin bror för Joachim.

Rankades 40

Pappa Leif, eller Leffe (alla i familjen verkar ha smeknamn), har själv spelat på ATP-touren. I mitten på 1970-talet gjorde han två år på touren och spelade Davis cup för Sverige. Innan en svår knäskada satte stopp för karriären för 23-årige Johansson rankades han som 40:e i världen.

Men hans serve var rankad desto högre – tillsammans med Roscoe Tanner servade Leffe hårdast i världen.

– Vi var och mätte på försvarets forskningsanstalt. Vi var uppe i över 200 km/tim med träracket.

I dag har grabben världsrekordet: 245 km/tim. Noteringen från Davis cup-dubbeln mot Australien häromveckan är inte officiell ännu då apparaten håller på att kontrolleras.

Leffe ser stora likheter mellan sig själv och Pim-Pim på tennisbanan. Förutom serven...

– ...så var jag också kantig och stel i mitt spel. Och så har vi forehanden gemensamt, jag gick runt och slog på allt.

Den store talangen

Som sin största merit räknar Leffe när han slog Björn Borg i Champion cup i Båstad 1973.

Pim-Pim har naturligtvis aldrig mött den store tennislegendaren i någon match, men när han var 13-14 år tränade han flera gånger med Borg i Kungliga tennishallen i Stockholm.

Schablonmässigt och lite slarvigt brukar Borg beskrivas som den store träningsprodukten. Ska vi fortsätta med schablonerna får Pim-Pim betecknas som den store talangen.

Generna har alltså gjort sitt jobb.

– När vi tränat har jag bara behövt säga till honom att slänga upp bollen och klappa till den. Han har sån tajming och det ser så lätt ut. Väck honom mitt i natten och han kan serva lika bra då, säger Leffe.

Det är inte bara tennisbollar som tjusat och tjusats av Pim-Pim.

Redan som tioåring slog han hole-in-one i golf i Strömstad.

– Om inte bollen hade funnits hade jag uppfunnit den, har han sagt.

Pim-Pim slutade skolan efter nian, sedan dess har det bara handlat om tennis.

Under juniortiden som följde reste han världen runt tillsammans med Andy Roddick. Amerikanen var etta i världen, Pim-Pim tvåa; men vägen in bland seniorerna skulle komma att bli vitt skilda för de två jättetalangerna.

Samtidigt som Roddick 2001 slog igenom med dunder och brak drabbades Pim-Pim av sin största motgång i tennislivet.

Steloperation

Han fick chockbeskedet att månbenet i handleden höll på att ruttna sönder. Tennisframtiden hängde på en steloperation, men inflammationen gick över och han fick göra ett uppehåll från tennisen i fem månader.

Vintern 2001 kunde han börja spela igen.

– Jag har länge sagt att den dagen Pim-Pim får en egen tränare kommer han att spela bra. Det är sista pusselbiten, säger Leffe.

I december i fjol kom den där pusselbiten: Mikael Stripple.

Resten är, som det brukar heta, historia...och framtid.

Läs mer om Pim-Pim

Johan Flinck