Pokern behöver sina "coolhetsmarkörer"

Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2006-04-14

Glimnes pokerskola - lektion 46

Det har blivit dags även för mig att ta upp frågan om solglasögon vid pokerbordet.

Ken Lennaárd har tidigare i Sportbladet kritiserat spelare som använder glajjor, och nyligen fick han offentligt medhåll av Martin de Knijff.

Du sitter i tidig position med två damer på handen, och höjer från 200 till 700. Nu går stol 3 all-in, och stol 5 gör samma sak! Övriga slänger sina kort, och nu är det din tur att tala igen. Om du vill syna här kommer det att krävas 4/5 av din kvarvarande markerstapel. Vad gör du? Analysera situationen! ”Rätt svar” finner du längst ned på sidan.

Jag har stor respekt för bägge dessa gentlemän, men håller inte med dem just här. Och det enkla skälet är att de underskattar betydelsen av symboler, inom vilken sport eller annan aktivitet som helst.

Visuella attribut påverkar oss; låt vara att de sedan också kan ha en praktisk funktion. Svarteloxerade titanklubbor, grymma störthjälmar och stajlade löpardräkter som under OS-finalen sitter som en andra hud bidrar att sätta en häftighets- alternativt coolhetsstämpel på golf, roadracing och 100 meter.

I fallet poker finns det inte så mycket tuff utrustning som utövarna kan omge sig med: inga kromade avgasrör eller vadderade armbågssskydd. Det moderna spelet är dessutom tobaksfritt, så borta är de spelare som likt en stentuff Steve McQueen kunde kisa genom rökslingorna på sina motståndare. Istället har vi kepsar, munkjackor, iPods, påsydda loggor, markertrixande och, just det, solglasögon.

Tittarsiffrorna styr

Jag hyser faktiskt åsikten att poker behöver sina ”coolhetsmarkörer”, för att slå vakt om den rebelliska mediastatus det har uppnått. Sådana talar till djupt underliggande behov hos inte minst potentiella utövare; men framförallt gör de sig bra på tv i detta tidevarv där tittarsiffror styr och image räknas fett. Den dag poker istället förknippas med slätkammade skolgossar och flickor i förkläden är det kört. Inga av kidsen i plugget drömmer om att få klä sig som bandyliraren ”Snoddas” Nordgren i toppluva och äppelknyckarbyxor; däremot sitter en orakad Foppa i modern hockeykrigardräkt som affisch i otaliga pojk- och flickrum.

Och var drar vi annars gränsen? Ska vi förbjuda alltför tjocka bågar på vanliga glasögon? Kvinnor vars hårsvall temporärt döljer blicken? Polotröjor som maskerar pulsslagen på halsen? Nej, låt oss undvika att hamna i ett moras av snåriga regelverk.

Och om jag själv använder solglajjor? Inte i en vanlig 100- eller 500-dollarsturnering - men var förvissade om att mina Diesel glider på när jag slår mig ned vid bordet under VM i sommar. Jag uppskattar den privata sfären jag har bakom dem.

Följ ämnen i artikeln