”Förvånad? Inte det minsta?”
”Mer förvånad om han inte valt allsvenskan”
Diego Lugano är klar för BK Häcken och folk är förvånade.
Jag?
Inte det minsta.
Jag hade blivit mer förvånad om han inte valt allsvenskan.
Diego Lugano kom fyra i VM 2010 som lagkapten för Uruguay och har spelat i en rad internationella storklubbar (även om det var ett tag sedan och hans dagsform är högst tveksam).
När BK Häcken genom snillrike sportchefen Sonny Karlsson lyckas landa mittbacken på ett korttidskontrakt som en del i 34-åringens förberedelser för Copa América är det en nyhet som inte bara fångar den trogna allsvenska publiken.
Även tv-spelsgenerationen reagerar med nyvaket intresse.
(Tv-spelsgenerationen är de unga fotbollsälskare som kan namnet på jordklotets alla spelare genom dataspelet Fifa, och har minst ett europeiskt favoritlag som de följer slaviskt via smartphones och tv men som aldrig har sett en fotbollsmatch på plats eller engagerat sig i en förening).
Regnat in klasspelare
För den som följt kapprustningen i allsvenskan inför säsongen 2015 är det ingen större överraskning att Diego Lugano får bekanta sig med Tele 2:s konstgräs i Häckens premiär mot Hammarby om en dryg vecka.
Det har regnat in klasspelare senaste halvåret.
Enoch Kofi Adu skrev på för Malmö FF i somras.
Dickson Etuhu blev klar för AIK dagen innan julafton.
Magnus Wolff Eikrem och Jo Inge Berget är MFF-spelare sedan januari.
Rasmus Elm-bomben briserade i Kalmar i kort därpå.
Thomas Rogne är i IFK Göteborg sedan en tid tillbaka, precis som Jakob Ankersen.
Rasmus Bengtsson blev Malmös sista pusselbit.
Och så Diego Lugano till Häcken.
Jag skulle kunna nämna ett par till för så här mycket internationella meriter har allsvenskan inte haft sedan IFK Göteborg for fram i Europa på 1980- och -90-talet.
Det lär dyka upp fler stora namn framöver, var så säkra.
Kontakter knyts, pengar finns och MFF:s Champions League-avancemang har satt allsvenskan på kartan igen. Att vi spelar vår/höst kan också vara en fördel, som i Lugano-fallet.
Stora namn har varit på besök tidigare. De allra största i modern tid är hemvändarna Henrik Larsson, Patrik Andersson och Jesper Blomqvist, samtliga med Champions League-titel och VM-brons.
Allsvenskans bästa värvning
Men allsvenskans bästa värvning detta årtusende utropar jag Anders Svensson till. Så mycket som han har betytt för Elfsborg under så lång tid.
Klubbdirektören Stefan Andreasson visste vad han gjorde när Anders fick tio miljoner netto för att lämna proffslivet utomlands.
Alla storheter lyckas förstås inte i allsvenskan, ligan är tuffare än sitt rykte. Be Markus Rosenberg jämföra en holländsk backlinje med en allsvensk så förstår ni vad jag menar.
Jari Litmanen slog inte riktigt i Malmö (eller så hämtade han sig aldrig från att dåvarande sportchefen Hasse Borg sköt en kapsyl i ögat på honom i omklädningsrummet).
Ibrahim Ba får beskrivas som en flopp i Djurgården (kanske hade han bättre lycka med damerna på krogen, han är knappast ensam om att ha valt Sverige av den anledningen om det nu var så).
På den tiden halkade det in någon enstaka stjärna då och då.
I dag har allsvenskan en mindre drös.
Och om min prognos slår in har vi bara sett början.