Världsettan: Jag har blivit sjuk i huvudet

Kristoffer Bergström

helskärm

Beitostölen. Han är redan världens främste längdåkare.

Nu har Martin Johnsrud Sundby ägnat sommaren åt ett experiment som han medger kan braka rakt åt helvete.

– Svenskarna tänker nog ”herregud, det låter helt tokigt”, säger han.

Två dagar före den norska skidpremiären skrattar Martin Johnsrud Sundby. Han säger dramatiska ord, men det verkar som om det knappt är på allvar.

– Det här är en chansning. Jag är på jävligt tunn is. Jag bara hoppas att den håller.

Hur säker är du på att chansningen gör dig bättre?

– Inte det minsta. Det kan bli en bra vinter, det kan bli en jättebra vinter, men det kan också bli en møkkavinter. En drittvinter. En skitvinter.

Norrmannen talar om träning, men för att ge perspektiv måste vi blicka 20 år bakåt. När tidernas främste längdåkare, Björn Dählie, stod på topp tränade han 800 timmar per år. Det ansågs extremt på 90-talet.

Ökade femton procent

I dag ligger de flesta svenska toppåkarna runt samma antal träningstimmar. Det var likadant för Martin Johnsrud Sundby, fram till förra vintern då han stegrade sin dos med femton procent.

I år har norrmannen ökat ytterligare ett steg till 1150 timmar. Det är sannolikt mest i världscupen, klart mest, utan att världscupssegraren har någon aning om effekten.

– Nej. Men frågar du en simmare om träning kommer han bara le åt mina 1150 timmar. Han tränar 1400-1500, säger Sundby.

Men det är i en varm bassäng.

– Sant. I förhållande till sporten vi bedriver är det en solid mängd träningstimmar. Jag har varit enormt motiverad, nästan överraskande motiverad. Efter säsongen jag hade i fjol var det inte några problem att dunka i gång.

Varför tar du i så fruktansvärt? Vore inte tusen timmar lagom?

– Jag gjorde en värdering för flera år sedan, att kroppen behöver mer stimulans för att utvecklas. Serverar du något som kroppen väntar sig slutar den att utvecklas, då går den in i komfortläge. De sista tre-fyra åren har jag kastat in något nytt, men det här är sista året jag tål den typen av mängd. Jag klarar inte ett år till.

Det går inte?

– Nej.

1200?

– Nej, inte en chans. Jag måste gå ner i mängd till nästa år.

Åtta timmar om dagen

Hur tung var din värsta månad i somras?

– 240 timmar (med andra ord åtta timmar i snitt varje dag). Uppe på Sognefjellet hade vi strålande sol och fantastiska förhållanden. Det finns inget annat att hitta på däruppe än att träna, så vi bara fortsatte och fortsatte.

Varför tror du att inga svenskar tränar lika hårt som du?

– För att de inte tror på det. Alla de bästa skidlöparna i världen tränar efter principen de menar är optimal. Ingen ligger hemma och tänker att de borde träna 1100 timmar men inte orkar det. Så de måste tro att 800 eller 850 är nog, för att man måste ha energiöverskott, måste hålla sig frisk, måste ha klart huvud hela tiden.

Vad tror du att Johan Olsson och Marcus Hellner tänker när de hör om din träning?

– Förhoppningsvis lurar de på varför jag gör det. Vad tänker han, vad är bakgrunden? Alla de bästa utövarna är nyfikna på rivalerna, även om de tror på sitt eget upplägg. Sån är jag också. När jag hör att Johan Olsson kör 47 intervalldrag i en uppförsbacke blir jag nyfiken på vad han håller på med. För det verkar extremt.

Så bara nyfikenhet?

– En reaktion är nog nyfikenhet. En annan reaktion är nog att svenskarna tänker "herregud, det låter helt tokigt". En tredje är att tänka "jaja, jag har nog högre kvalitet på mina pass", och så låter de det bli slutsatsen.

Vann med 20 sekunder

En annan sak: jag hörde att båda dina föräldrar är psykologer. Vad har det gjort med ditt psyke?

– Jag har blivit sjuk i huvudet.

Va?

– Nej, jag vet inte, men jag är över medel intresserad av psyket. Utan att säga att jag nödvändigtvis ska följa deras fotspår så fascineras jag av det mentala.

Två dagar efter vårt samtal har Norge sin skidpremiär. Martin Johnsrud Sundby är tvåa efter två av de femton kilometerna, men därefter är han överlägsen. Segermarginalen är drygt 20 sekunder.

– Jag var skitnervös för att starta i dag. Jag kände massa nerver, säger han efteråt.

Ska vi kalla nu ditt nya träningsupplägg för en succé?

– Nej. Det är väldigt tidigt. Men jag har inte blivit mer bekymrad.