Så laddade Nordén inför silversuccén
Publicerad 2012-08-04
Sportbladet träffade vårt svenska triathlet-hopp i Australien inför OS
CANBERRA, AUSTRALIEN. Regn, rusk och dimma – Lisa Nordéns olympiska uppladdning i Australien har drabbats av Londonväder.
Sportbladet träffade en triathlet i toppform mitt i ett ovädersdrabbat Canberra.
Lisa Nordén har fått tillbaka formen efter en serie besvärliga skador och hon siktar på medalj i OS i London. Men det är inte bara träningen som just nu funkar perfekt för Lisa. Hon har även vädrets makter med sig.
Sedan november är hon bosatt i Canberra för sin årliga vinteruppladdning. Normalt är här stekhet och kruttorrt. Men i år har östra Australien drabbats av de värsta regnovädren på 100 år – perfekt för den som laddar för London – regnets huvudstad.
– Ja, här är som man kan tänka sig London, säger hon och skrattar.
Kaffe enda drogen...
Lisa Nordén är genomblöt från topp till tå när hon kliver in på fiket Lonsdale Roasters i centrala Canberra där vi stämt träff. Hon har tagit moppen till stan för att träffa sin sjukgymnast och ta en kopp kaffe på sitt favoritkafé.
– Hit går jag när jag är ledig. Kaffe är det enda som jag missbrukar, säger hon.
Annars är det stenhård träning som gäller – simning, cykling och löpning – sju dagar i veckan. Målet är medalj i OS i sommar. Och för att nå dit har lisa en väl utmejslad strategi för hur hennes perfekta triathlonlopp ska genomföras.
Det viktigaste under första tävlings-momentet, den 1500 meter långa simdistansen, är att hamna i tätklungan inför loppets andra moment, 43 kilometer på cykel. Som del i tätklungan på cykel behöver hon inte känna pressen att jaga för att hamna i en bra position inför loppets tredje och avgörande moment, 10 kilometer löpning.
Får stöd av sjukgymnasten
Cyklingen har alltid varit Lisas starkaste gren, följt av löpningen, men under förra året kämpade hon med en segdragen inflammation i högerfoten. Löpträningen havererade och Lisa fick ägna tiden åt rehabilitering. Det var först i slutet av 2011 som hon kunde återuppta löpningen med full kraft. Hon har nu tredubblat sina distanser på träning sedan mitten av december. Från 2–3 mil i veckan till 8–9 mil. Och för att inte drabbas av nya skador har hon ett helt team med experter runt sig. En gång i veckan träffar hon en sjukgymnast. Två gånger i veckan en massör och hon tillbringar flera timmar i veckan i gymet.
– Det har tagit lång tid att få alla delar i träningen att funka. Sjukgymnasten träffar jag för att kolla att det är balans i kroppen. Att höfterna är raka och att vaderna är okej, säger Lisa.
Hon har även regelbunden kontakt med en psykolog.
– Det kräver rätt tankeprocess att få tillbaka tryggheten och vetskapen om att kroppen kommer att hålla.
Är du rädd för att skada dig igen?
– Ja, absolut. Men det är ingen plötslig muskelbristning jag är rädd för. Det som kan hända är att jag sliter ut någon del av kroppen långsamt utan märka det, säger hon.
”Visst spionerar vi på varandra”
Lisa löptränar fem gånger i veckan. Simmar fyra gånger i veckan och tränar cykling tre gånger i veckan tillsammans med tränaren Darryn Smith och hans så kallade D-squad – sex elittriathleter från sex länder.
– Det är bra sparring att träna med sina konkurrenter, men det gäller att inte påverkas negativt om man har en dålig dag och de andra presterar bättre. Å andra sidan går det inte alltid att se på träningen hur det kommer att gå på tävling. Men visst, vi spionerar lite på varandra.
Gruppen består av Vicky Holland, 25, från Storbritannien, Sarah Grott, 30, från USA, Andreas Biglmayer, 27, från Österrike, Bart Arneuts, 26, från Belgien och Anne Haug, 29, från Tyskland. Tidigare var även sydafrikanskan Kate Roberts med i D-squad.
– Jag tror vetskapen om att de är en del i en elitgrupp påverkar dem positivt, säger tränaren Darryn Smith.
– Vi delar varandras framgångar och uppmuntrar varandra. Alla måste dock kunna lita på att jag -behandlar dem lika. Då funkar det, säger han.
Simträningen sker i Canberra Olympic Pool. Det är en 50 meter lång bassäng i ett stort vitt tält. Tränaren Darren vandrar fram och tillbaka längs poolkanten med ett stoppur i högsta hugg. Lisa och hennes träningskompisar kör intervaller på 100 meter och tiderna skrivs upp på en vit tavla vid bassängens ena kortsida. Var och en kan tydligt se hur de andra i gruppen presterar. Alla är tystlåtna och fokuserade. Lisa sköter sig bra och ligger i täten med 9,3 sekunder som sin bästa tid för dagen.
– Jag trodde inte att det skulle gå så fort. Min kropp är ganska trött i dag.
Men Lisas tränare är inte förvånad.
– Lisa är en av de starkaste i gruppen på både simning och cykling, säger Darren Smith.
Hur väl förberedd är Lisa för OS?
– Jag har aldrig tidigare sett henne så väl förberedd som hon är nu. Hon simmar bättre än någonsin. säger han.
– Nu simmar jag så pass bra att jag kan kliva upp ur vattnet tillsammans med tätklungan under tävling, säger Lisa.
”Immun mot alger”
Varje lördag simtränar triath-longruppen i Canberras konstgjorda sjö i sällskap av svanar och ankor. Trots att stadens parkarbetare ibland sätter upp skyltar som varnar allmänheten för giftiga alger så kliver Lisas D-squad ner i vattnet.
– Till en början fick jag eksem av simträningen i sjön, men jag har vant mig. Nu känns det som att jag är immun mot alger, säger hon och skrattar.
Det finns en tanke med att utstå ankor och alger under träning. Det brungrumliga vattnet liknar förhållandena i den minst lika grumliga The Serpentine i Hyde Park i London där OS-tävlingens simdel avgörs.
Vem är din värsta konkurrent i OS?
– Det är nog Paula Finley från Kanada. Men hon var skadad i fjol och har sina luckor. De tre ”Emmorna” från Australien är också bra, -Emma Moffatt, Emma Snowsill och Emma Jackson.
En och annan känguru
Efter simningen tar Lisa en kort lunchpaus vid poolen. Eftermiddagens träningspass är löpning, intervaller i terräng, i bergen ovanför Canberra. Detta är sannolikt den miljö i Lisas vardag som minst påminner om London. Tät vegetation, stockar och stenar, -boskapsstängsel och en och annan känguru.
Det är ingen tvekan om att Lisas löpning stämmer just nu. Hon tar direkt täten och -leder klungan ut i bushen.
– När jag tränar så gör jag det inte för att springa, simma och cykla snabbt i London. Jag gör det för att kunna klappa mig själv på axeln och känna att jag gjort något bra. Jag bryter ner träningen i ”boxes”, delmål, och när jag kommer till London i augusti och har klarat av alla delar så kommer det att gå bra.
Blir det medalj?
– Ja, jag siktar på medalj!
ARTIKELN PUBLICERADES URSPRUNGLIGEN I SPORTBLADETS OS-BIBELN
JOHAN SÖDERLUND