Sålde allt för att stötta sin dotter

Mamma Kerstin efter Lisa
Nordéns silver: ’Älskar dig!’

LONDON. Med en ensamstående mamma var det svårt att satsa vidare på ridsporten.

Hästen såldes och Lisa Nordén, 16, fick tänka om.

Valet föll på en sport som var både enklare och billigare än fälttävlan.

– Lisa drogs till triathlon direkt. Det kändes schystare, först i mål vinner, säger pappa Thomas Bark.

Om du är nio tusendelar av en sekund ifrån att vinna ett olympiskt guld i triathlon måste du ha en extraordinär drivkraft, en vilja av stål, det säger sig självt.

Ett par timmar efter Lisa Nordéns historiska medalj träffar Sportbladet familjen: mamma Kerstin, pappa Thomas och lillasyster Elsa, 12. Alla har varit på plats för att följa det dramatiska loppet i Hyde Park och trots att de var så nervösa att de knappt vågade titta på upploppet så är de inte särskilt förvånade över framgången.

De känner Lisa, de vet hur målinriktad och kompromisslös hon är med sin idrott. Men när Kerstin Nordén ska beskriva sin dotter bortom sporten väljer hon en annan egenskap som kännetecken.

– Hon håller alltid fokus, men hon är inte viljestark till vardags på sättet som hon är med sin idrott. Hon är en diplomat, jag tror att det kan bli så om man växer upp med två familjer. Lisa och jag är väldigt tajta, men jag är inte lika diplomatisk, säger Kerstin.

När Lisa Nordén möter upp sina nära och kära efter tusendelsupploppet är alltså både mamma och pappa med, men det var mamma som hon växte upp med. Och det var delvis därför – att hon bodde med en förälder och inte två – som hon en gång började med triathlon.

”Kändes schystare”

I unga år handlade det annars mycket om hästar, Lisa tävlade i fälttävlan men blev ofta frustrerad, hon gillade inte att hela tiden styras av bedömningar. När det dessutom blev för dyrt för familjen att fortsätta föll det sig naturligt att testa något nytt.

Sagt och gjort. Hästen såldes och Lisa började som sextonåring med en betydligt enklare sport.

– Triathlon kändes schystare för Lisa, först i mål vinner, säger pappa Thomas Bark.

Var kommer hennes viljestyrka ifrån?

– Både jag och hennes mor är målmedvetna, vi är envisa båda två. Det kanske är därför som vi inte bor ihop längre (skratt). Men Lisa håller envisheten på rätt sida tjurskalligheten. Hon gick naturvetenskaplig linje på Österänggymnasiset i Kristianstad och hade bestämt sig för att få jättebra betyg – då fick hon förstås det.

”Sålde allt vi ägde”

Att Lisa och mamma Kerstin står nära varandra märks när de ses efter loppet. Båda är rörda på gränsen till tårar när de kramas i vimlet av vänner, eufori och svenska flaggor.

– Jag sa bara "Jag älskar dig. Du gjorde det!", säger Kerstin som inte bara stöttar sin dotter i sin mammaroll.

Hon har även haft en stor del i hennes idrottsliga karriär.

När Lisa som 19-åring flyttade till Australien – där hon forfarande bor och tränar under stora delar av året – för att satsa på sin dröm följde mamma med.

– Vi sålde allt vi ägde och hade här hemma, så jag åkte med och fick jobb som barnmorska i Sydney, säger Kerstin som idag har samma yrkestitel på Universitetsjukhuset i Lund.

Både Kerstin och Thomas säger att de ofta saknar dottern på andra sidan jordklotet, men att de står bakom henne i allt hon gör. Thomas har dessutom en annan dotter, 12-åriga Elsa, med ett stort fritidsintresse.

– Jag håller på mycket med musik, jag spelar flera instrument. Men ingen idrott, säger Elsa.

Hon lockas inte det minsta av simning, cykling eller löpning – framförallt allt inte på samma gång.

– Nä, det verkar alldeles för jobbigt, säger hon.