Hoppa till innehållSportbladet

Dagens namn: Lovisa, Louise

Jag saknar er redan

Marcus Leifby: Nästa OS
tar MTG över sändningarna
– & det kan bara bli sämre

OS följer man bäst på teve, brukar det heta.

Det stämmer inte.

OS följer man bäst i SVT, ingen annanstans.

En lusing, skulle man ha.

Jag satt själv på Olympic Stadium för två veckor sedan och såg Mo Farah rycka ifrån och krossa allt motstånd i finalen på 10 000-meter.

Upplevelsen slår allt jag någonsin varit med om på en idrottsarena.

Dånet från de 80 000 var så tryckande att jag kände paniken komma krypande.

Håret reste sig och ville lämna kroppen.

Och mitt i detta gytter av känslor – en saknad.

”Undrar hur Jacob Hård refererade det här?”.

Samma sak när jag satt under blåvalsmagen i Aquatics Centre och såg amerikanskan Dana Vollmer vinna Sarah Sjöströms gulddistans.

”Hur låter det när Staffan Lindeborg nu, med fonetisk exakthet, uttalar [dÄÄj:nä VÅLL:möRR]?”

Det är en sorg

Det finns fler exempel och alla säger de väldigt mycket om vad SVT har betytt och fortfarande betyder för oss.

Och hur saknade de kommer att vara i OS-sammanhang.

MTG äger rättigheterna till OS i Sotji 2014 och Rio 2016 och även om jag fortfarande tror att de kommer att ge upp tanken att sända allt på egen hand så är det en sorg att de olympiska spelen nu kommer att placeras i betalkanaler och mellan reklamavbrott.

Det rimmar fruktansvärt illa med hela känslan som omsluter spelen, oavsett om man följer det på plats eller hemma i tv-soffan.

Att tävlingar som är ”av stort nationellt intresse” måste sändas i ”fri-tv” kan knappast ses som ett krav.

Det går alldeles utmärkt att kränga hur många reklamminuter som helst i samband med Tre Kronor-matcher eller en längdstafett.

Dagens teknik gör det också möjligt att pumpa ut tusentals timmar direktsänd sport i diverse webb-tv-feeder.

Pengarna kommer först

Problemet är inte att vi riskerar att bli blåsta på några OS-timmar – utan att prioriteringarna kommer att vila mot helt andra grunder.

Är det någon mening att kommentera rodel- eller bågskyttetävlingarna när tv-tiderna är så dåliga hemma i Sverige?

Behöver vi verkligen ha en egen krönikör på plats i Rio?

Är det lönt att skicka ett reportageteam som vill berätta om en volleybollspelare från Antarktis?

Varför ska vi landa i en studio då och då när vi bara kan vräka på med liveidrott?

MTG-koncernen har lovat att sända 1 300 timmar OS, på varje timme kan de trycka in 10-12 minuters reklam.

Ni kan själva räkna ut hur mycket det blir, och samtidigt föreställa er hur många avbrott och ”strax tillbaka” vi kommer att störa oss på.

Och det är, i mångt och mycket, det som OS handlar om.

Det allra viktigaste är inte hur många tusentals timmar som sänds ut, utan sättet de behandlas och paketeras på.

Allt ska få plats, alla ska få vara med, alla ska få chansen att se.

SVT har köpt in och sytt ihop OS-sändningar i över 50 år – för att de har ett uppdrag att fullfölja.

MTG har köpt in samma rättigheter – för att tjäna så mycket pengar det bara går.

Det som SVT tidigare har funderat journalistiskt kring kommer MTG-folket nu sätta sig och räkna på.

Hur jag än vrider och vänder på det så kommer jag bara fram till en och samma slutsats.

Det kan och kommer, tyvärr, bara bli till det sämre.