Niva: Slyngelmiljonärerna har ännu en gång lämnat med en unken doft efter sig
DONETSK. Det var som att se två bröder slåss.
Den mindre av dem spottade och fräste, utan att ens nå fram med ett ordentligt slag.
Storebrorsan buntade lugnt ihop knatten, och gick sedan vidare mot större utmaningar.
Klockan var över midnatt och det var fortfarande drygt 25 grader varmt i Donetsk. En förlust skulle förklaras. En fransk insats skulle analyseras av vissa, motiveras av andra.
Samir Nasri verkade inte särskilt intresserad av någotdera.
Han gick rakt förbi de franska journalisterna som bad honom om en kommentar. Sedan ångrade han sig, och återvände för att säga några ord.
– Alors, casse toi, inledde han. Dra åt helvete.
Sedan följde en harang som är olämplig att upprepa i en familjetidning som denna, men som i alla fall innehöll mödrar, prostituerade och diverse former av sexuell aktivitet.
Det här skulle ju bli mästerskapet då det franska landslaget återupprättade något av sin heder och återvann lite folkligt förtroende. Nu vet vi hur det gick med den saken. De franska slyngelmiljonärerna har lämnat turneringen, och ännu en gång lämnar de en unken doft efter sig.
Anstränger vi oss kan vi väl plocka fram halvannan fin kvart mot Ukraina ur minnet, men det vi framförallt kommer ihåg är ju bråken med tränarstaben, journalisterna och varandra.
De har inte givit intryck av att bry sig ett skvatt om vare sig fotbollen de spelar eller folket de förväntas spela den för.
Spanska svärmorsdrömmar
Vill man visa upp skräckbilden av en förtappad fotbollsspelare sommaren 2012 finns det en hel del kandidater i den här franska landslagstruppen. Men okej, det är ju en lite småträlig ambition. Om man nu inte är på det humöret, utan snarare vill hitta ett exempel på att fotbollen faktiskt fostrar en del välanpassade, välfungerande unga män? Ja, då behövde man bara gå till den andra delen av den mixade zonen i Donetsk.
Visserligen är det orättvist att kontrastera förlorare mot vinnare, men de spanska landslagsspelarna har ju byggt upp sina rykten som svärmorsdrömmar i rätt många år nu.
Några av dem blir anklagade för att filma lite väl mycket, men inte ens den anklagelsen biter särskilt bra på en man som Xabi Alonso.
Ingen annan spelare i hela mästerskapet osar klass på samma självklara sätt som han gör. Han för sig som en framgångsrik entrepenör, samtidigt som han resonerar kring den ekonomiska krisen och artikulerar sin egen roll i landslagsmaskineriet.
– Mycket handlar om att kontrollera tempot med passningar, låta spelet utvecklas, utvärdera tiden och vänta på öppningen utan att vara överdrivet snabb eller direkt.
Elva spelare med totalt 759 landskamper
Det här var ju Xabi Alonsons match på mer än ett sätt. Med smått osannolik tajming firade han sitt 100-landskampsjubileum med två avgörande mål, men dessutom dikterade han matchbilen på ett ännu tydligare sätt än vanligt.
Normalt sett är det ju Xavi som sätter den spanska rytmen, men den här kvällen slog faktiskt Xabi Alonso fler passningar än honom.
Konsekvensen blev ett något bredare, aningen längre spanskt spel.
Ingen jättestor skillnad för ögat – de som irriterar sig på bolltrillandet lär fortsätta med det – men en faktor som gjorde det ännu svårare för fransmännen att hitta fram till någon form av fungerande press.
Spanien har ju sitt grundspel, men behövs det så finns möjligheten att skruva lite på muttrarna för att uppnå precis den effekt som matchen kräver.
De vet vad de håller på med. De vet vilka de är och vad de kan. I går kom de till start med en elva där spelarna sammanlagt gjort 759 landskamper. Fördelat bland dem fanns högar av VM-guld, EM-guld, Champions League-bucklor, spanska ligatitlar och till och med en vinnarmedalj från Premier League.
På alla sätt och vis är det en väldigt imponerande grupp idrottsmän. De har varit ute och sett sig omkring i världen, och kommit tillbaka som segrare.
Det kanske inte har sprakat om laget såhär långt in i turneringen, men även om det kanske finns några tyskar som tycker annorlunda så råder inget tvivel om att det fortfarande är Spanien som är favoriter.
Ska några andra ha med sig den där EM-bucklan hem så måste de rycka den ur rödgula händer.