Tidernas final
Uppdaterad 2012-01-30 | Publicerad 2012-01-29
Rysaren mot Nadal höll på i nästan sex timmar
Klockan hade passerat 01.30 när Novak Djokovic avgjorde Australian Open-finalen mot Rafael Nadal.
Hur han firade?
Med champagnefrukost, förstås.
– Mat är inget jag tänker på just nu, säger 24-åringen som spelade huvudrollen i tidernas längsta Grand Slam-final.
Novak Djokovic klev in i presskonferenslokalen i Melbourne Park och blev förvånad över att så många reportrar fanns på plats.
– Tack för att så många av er har stannat kvar så sent, sa serben och tog plats vid podiet.
Då hade sen natt övergått till tidig morgon. ”Nole” gav sin sista tv-intervju klockan 04.15 och det saknades inte frågor.
Serben hade ju inte bara besegrat Rafael Nadal och försvarat sin Australian Open-titel. Han hade vunnit tidernas längsta Grand Slam-final.
Maratonmatchen – som slutade 5–7, 6–4, 6–2, 6–7, 7–5 – pågick i fem timmar och 53 minuter. Det ska jämföras med 1988 års US Open-final mellan Mats Wilander och Ivan Lendl, som var över efter ”endast” fyra timmar och 54 minuter.
– Att vi spelade i nästan sex timmar är otroligt, helt otroligt. Att få höra det faktum att det är den längsta Grand Slam-finalen någonsin får mig att börja gråta. Jag är väldigt stolt över att få vara en del av den här historien, att få spela inför Rod Laver, andra storspelare och 15 000 åskådare som stannar kvar till klockan halv två på natten. Det är helt fantastiskt, säger Djokovic.
Vände och vann
Serben hade chansen att avgöra matchen i fjärde set, men Nadal tvingade fram ett skiljeset. Där var det Djokovic som hamnade i underläge. Världsettan låg under med 2-4, men när Rod Laver överräckte segerpokalen var det till honom.
– Den här matchen kunde ha slutat hur som helst, men jag pressade mig till den yttersta gränsen. Man har ont och går igenom ett sådant lidande. Tårna blöder, men man försöker ändå hålla igång benen. En boll till, ett game till... Det är tufft, men ändå njuter man av smärtan. Det är ju sådana här matcher vi lever för, säger Novak Djokovic.
I gryningen lämnade han Melbourne Park för att fira med flickvännen Jelena Ristic, tränaren Marian Vajda och de övriga teammedlemmarna.
En champagnefrukost har aldrig varit så välförtjänt.
– Ja, mat är inget jag tänker på just nu, säger Djokovic med ett leende.