Stjärnornas kritik – mot landslaget
Publicerad 2013-02-05
Anja: ”Förbundet måste bestämma sig – ska vi åka fart eller inte”
Alpin-VM inleds med fartgrenarna – helt utan svenska medaljchanser numera.
Nu går legendarerna Anja Pärson och Pernilla Wiberg till attack mot svenska förbundet.
– Förbundet måste bestämma sig, säger Anja Pärson.
Sedan Anja Pärson, 31, avslutade sin karriär har de svenska framgångarna i störtlopp och super-G lyst med sin frånvaro. Enligt våra två största fartåkare genom tiderna, Pärson och Pernilla Wiberg, 43, är det mest till följd av att förbund och föreningar inte längre satsar på fartgrenarna.
”De lade ju ner helt”
– När Anja Pärson slutade så lade de ner helt. Det är ju helt fel, så kan man inte göra, säger Wiberg som menar att det inom svensk alpin finns en grundläggande uppfattning om att störtlopp är för farligt.
– Men det blir ju farligare ju mindre man tränar. Och då blir det en ond cirkel av det hela. Jag har hört att på ungdoms-SM fick 15-åringarna inte ens köra störtlopp, utan bara super-G. Vad sänder det för signaler liksom?
Pärson:
– Vi måste börja om från början. Skidförbundet måste gå in och visa styrka i fråga om resurser, tränare och läger. Vi måste bestämma oss som nation och som föräldrar, tränare och ledare: ska vi åka fart eller inte. Ska vi göra som Kanada och vägra åka fart tills vi är 18 år eller ska vi köra på? Vi kan inte stå och hoppas att någon är talang i fart efter att han eller hon slagit igenom i slalom eller storslalom. Om vi ska bli stora i fart måste förbundet bestämma sig om vi ska vara det eller inte.
Då kan det gå?
– Definitivt! Vi har många talanger och många som vill satsa på fart men förbundet måste visa stora krafter.
Wiberg:
– Vi två har visat att det går och jag tror att det finns talang även i dag, problemet är att det inte finns någon satsning.
”Svagt intresse”
Anders Sundqvist, sportchef på svenska skidförbundet, håller inte med. Han menar att det investeras lika mycket pengar i störtlopp nu som för några år sedan.
– Det är inte satsningen som är problemet. Det är snarare intresset som inte finns. Väldigt få ungdomar vill åka störtlopp nu för tiden. Och lyssna bara på namnet, störtlopp, det är inte många föräldrar som vill att sina barn ska hålla på med sådant heller.
Före detta stjärnor svarar: Hur ska Sverige få fram fler framgångsrika fartåkare?
Anja Pärson, 31
– Vi måste börja om från början. Skidförbundet måste gå in och visa styrka i fråga om resurser, tränare och läger. Vi måste bestämma oss som nation och som föräldrar, tränare och ledare: ska vi åka fart eller inte. Vi kan inte stå och hoppas att någon är talang i fart efter att han eller hon slagit igenom i slalom eller storslalom.
Pernilla Wiberg, 42
– Sverige var ju inte en fartnation när jag började heller, men jag gjorde bra ifrån mig i teknik-grenarna och tränarna sa att ”vi testar”. Och det gick ju bra. Sen när Anja kom far så fortsatte man satsningen och det gjorde ju att det blev en naturlig övergång. I mitten av 2000-talet där, inför hemma-VM i Åre 2007 hade Sverige fantastisk uppbackning.
Bengt Fjällberg, 51
– För det första måste du ha en backe du kan träna i så du kan ligga och mala på. Men den största frågan är att få in det redan i ungdomsåren att störtlopp är en naturlig del av alpin-sporten.
Johan Wallner, 47
– Det här med att vi har dåliga störtloppsbackar köper jag inte. Slalom är traditionellt sett nummer ett i Sverige men lyckas man hävda sig där får man ju resa utomlands och tävla, där finns ju bra backar. Grunderna kan man lära sig hemma.
Camilla Bengtsson, 45 (före detta Nilsson)
– Störtlopp kräver både mod och skicklighet och man måste nog vara en lite speciell person för att satsa på störtlopp. Sen är det viktigt med förebilder, förr fanns Pernilla Wiberg och Anja Pärson, men nu har det tunnats ut.
Anna Ottosson Blixth, 36
– Det krävs att man satsar mer i yngre ålder och det är framförallt viktigt för dem att komma ut i Europa tidigare. Farttävlingar i Sverige har inte tillräckligt konkurrenskraftiga backar. Jag tror verkligen vi har kapaciteten att få fram duktiga fartåkare.