Hjälten är hemma

Erik Karlsson

Sportbladet tog rygg på Johan Olsson under triumffärden

ÖSTERSUND/STOCKHOLM. En svensk skidhjälte är hemma igen.

Sportbladet tog rygg på Johan Olssons guldkantade hyllningsresa ända fram till det efterlängtade hemmet i Östersund.

– Så skönt att få komma hem, nu tror jag det får bli en liten sovmorgon, säger femmilskungen.

Johan Olsson hann knappt packa grejerna efter guld­firandet på hotell Bellaria i Val di Fiemme innan bussen mot flygplatsen gick klockan 05.00 på måndagsmorgonen.

Det var början på en 18 timmar lång hyllningsresa hem till Östersund.

Flygresan gick via både München och Köpenhamn innan han landade på Arlanda och mötte den samlade pressen. Intryck skulle smältas, loppet rekapituleras och insatsen sättas i ord. En normalt sett tillbakadragen Olsson njöt så gott han kunde.

– Det är härligt, när man gjort något så pass bra, då ska man ha uppmärksamhet, säger han.

Kände inte igen Anna

På Arlanda fick han också till slut sitta ner i lugn och ro med frun Anna och dottern Molly. Annat var det på gulddagen.

– Vi sågs 30 sekunder i går efter loppet, men det tog 25 sekunder innan jag såg att det var Anna, jag var så trött att jag inte ens kände igen henne.

22.15 klev familjen av planet på Östersunds flygplats. I ankomsthallen väntade rungade hurrarop från en hel flight som sent omsider hade förstått vilken prominent medresenär de haft med sig.

Först fram med blombuketten var Åsarnas stolta ordförande Rogard Göransson. Han har sett klubblegendarer vinna femmilar förut, men aldrig på ett så imponerande sätt.

– Mogren och Wassberg har vunnit femmilar men det här är nog nummer ett ändå. Han går till historien, säger han.

Gör som Wassberg

Just Wassberg är inte bara en förebild i spåret utan också i sättet att se på de ädla medaljerna:

– Jag har samma taktik som Wassberg, jag lägger dem i en låda .

Varför?

– Jag har inte hittat något ställe var jag ska göra av OS-guldet och de andra medaljerna. När jag lägger ner får jag göra någon vägg, en minneskavalkad av mina framgångar.

Har du ställt in dig på bragdguldet då?

– Nej det tackar jag nej till – som ”Säcken” (Thomas Wassberg), skämtar han.

Vid 23,01 var så en dag av hyllningar slut. En trött Molly bars in i hemmet av sin pappa, världsmästaren på 50 kilometer klassisk stil.

Hyllad av alla längs vägen

05.00 Efter några fåtal timmars sömn avgår bussen från Hotell Bellaria, destination Milanos flygplats och avresa mot München.

ca: 13.00 Flyget från München lyfter mot Köpenhamn. Där samman­strålar familjen Olsson efter att Anna och dottern Molly rest direkt dit från Milano.

15.25 Efter en kort mellanlandning bär det av mot Arlanda.

16.55 Planet från Köpenhamn tar mark på Arlanda.

17.24 Efter en lång väntan kommer guldmedaljören ut i ankomsthallen på Arlanda för att möta ett samlat press­uppbåd. Med honom finns också en stor hejaklack från Åsarna som sjunger ”VM-guld, VM-guld, VM-guld” för full hals.

18.05 Anna och Johan har knappt setts under det senaste dygnet och när pressen fått sitt på Arlanda får de efterlängtade timmar i lugn och ro i väntan på flyget till Östersund.

22.15 Äntligen är familjen Olsson tillbaka på jämtländsk mark. Fjärde och sista flygetappen går på strax under en timme och fylls av hjärtliga gratulationer från de medresenärer som hinner märka att Johan finns på planet.

22.18 Till applåder och hurrarop kommer Johan Olsson in i ankomsthallen på Östersunds flygplats. Först fram att gratulera är Rogard Göransson, ordförande i Åsarna. Han hälsar också från en imponerad Thomas Wassberg som inte kunde närvara – eftersom några av hans hundar sprungit bort.

22.44 Familjen lastar in sin packning och beger sig mot radhuset i Östersund.

23.01 En lång dag är över. Johan Olsson bär dottern Molly in i huset för lite välbehövlig vila. Själv ser han mest fram emot att få ta en sovmorgon och vila upp en sliten femmilskropp. På önskelistan står också att få laga en god middag efter tre veckor på hotell.