Häcken såg ut som ett topplag – men inte AIK

GÖTEBORG. I den sjunde omgången kom vi till Rambergsvallen för att få svar på en fråga:

Är det någon som hade tänkt att bli ett topplag i år?

Ja – svarade Häcken.

AIK fick ta tåget hem för att fundera vidare på vad de egentligen vill med sin säsong.

Kenny Pavey tacklar Häckens David Frölund.

Annars var det just AIK vi hade förväntningarna på inför gårdagens match.Tung trepoängare mot Örebro senast, obesegrade, bara två insläppta. Men när lagen klev av den skamligt dåliga gräsmattan på Hisingen var det Häcken och Mathias Ranégie som sjöng i omklädningsrummet: ”Vi som é från Göteborg, åker aldrig hem med sorg”.

På Rambergsvallen ligger omklädningsrummen särskilt tätt och sången ekar nog fortfarande i AIK-spelarnas öron.

– Fy fan vad det är gött att vinna, skrek Ranégie.

Det var aldrig något snack, Häcken var det bättre laget större delen av matchen. Inhoppande Martin Mutumba sammanfattade det hela ur AIK-perspektiv:

– Det enda som var roligt i dag var att träffa Dulee Johnson igen.

Långa anfall

Jodå, Dulee satt på läktaren när de två svenska klubbar han representerat möttes. Men det fanns annat som var både roligare och mer intressant.

Till exempel Häckens val att konsekvent lyfta bollar i ytan mellan AIK:s högerback Martin Lorentzson och unge hyllade Alexander Milosevic dit Mathias Ranégie sökte sig.

– Vi ville sätta Milosevic på lite test och prov i dag, sa Peter Gerhardsson.

Resultatet?

Nio gånger av tio kunde Häcken börja bygga anfall med bollen under kontroll. Antingen för att Ranégie vann duellen eller för att John Chibuike och Dominic Chatto var mer på tå när bollen ramlade ner i närheten. Häcken fick långa anfall, kom till avslut, skapade frisparkar, hörnor, chanser och mål.

– Det var ingen överraskning för oss. Den bollen på Ranégie är Häckens vanligaste passning i alla matcher, sa Andreas Alm.

Ändå lyckades Gnaget sällan försvara sig mot vapnet på ett effektivt sätt vilket måste ses som en svaghet.

En annan svaghet är det som händer med offensiven när en Bangura försvinner (Teteh var avstängd). I går blev anfallsförsöken korta och slutade oftast med att varken Mohamed Bangura eller Admir Catovic kom med i spelet.

Bangura borde gjort mål

Möjligen hade matchen slutat annorlunda om Bangura utnyttjat något av sina två frilägen första fem minuterna, båda gångerna framspelad av just Catovic, men först trampade han ner i en grop och ramlade, sedan tog han för lång tid på sig och Emil Wahlström kunde störa till ett dåligt avslut.

Utöver det var det alltså Häcken för hela slanten.

Två mål på fasta situationer, tre olika målskyttar, bland annat inbytte talangen Majeed Waris som gjorde sitt första mål i allsvenskan, en hel del att glädjas över för tränare Gerhardsson vars Häcken efter en ojämn start plötsligt såg ut som det topplag de tippades att bli.

Pavey skulle haft rött kort

AIK verkar däremot inte ha bestämt sig var de står och den tre timmar långa tågresan hem till Stockholm använde spelare och ledare säkert till att fundera på hur man ska ha det.

Till sist två situationer i matchen som blev omdiskuterade:

Kenney Paveys våldsamma satsning på David Frölund, rak fotsula i hög fart mot skrevet, var värt ett rött kort.

Dominic Chattos kapning av Admir Catovic kunde gott gett AIK en straff. Chatto slog först undan Catovics ben, nuddade sedan bollen.