”Åskådarna fick som de ville”

Stefan Holm om finalen i Öppna Franska

PARIS. Sannsagan om Robin Söderling i Paris fick inget lyckligt slut.

1–6, 6–7, 4-6.

Roger Federer snodde pennan när det var dags att skriva det sista kapitlet.

Söderling hade inte bara Federer emot sig i sitt livs första Grand Slam-final. En hel tennisvärld ville se schweizaren vinna Öppna franska, den enda titel han saknar i sitt landskapsstora prisskåp.

Västgöten förstod det redan när han klev ut på centrecourten.

Tennispubliken applåderade hövligt när svensken gjorde entré. När Federer gick ut på det klassiska gruset några sekunder senare höll regnmolnen över Court Philippe Chatrier (i brist på tak) på att lyfta.

Åskådarna fick som de ville.

De fick se Roger Federer vinna Öppna franska efter tre raka finalförluster mot en spöke från Manacor. De fick se honom tangera Pete Sampras rekord på 14 Grand Slam-titlar. De fick se de sista tvivlarna sluta tvivla på vem som är tidernas störste tennisspelare.

Robin gjorde vad han kunde, mot Federer och sina egna nerver. Han var chanslös mot både schweizaren och tvångsframkallade förväntningar men mentalt tog han en ny seger mot sig själv.

Det var underbart att se hans knutna näve även när han innerst inne visste att matchen var störd. Det var underbart att se honom gå in i bolldueller med tron att han kunde vinna dem.

Robin Söderling vann inte finalen, men han fortsatte att vinna respekt.

Det spelar ingen roll hur jag bär mig åt, men efter insatsen i Öppna franska kan jag inte se honom som en förlorare.