Niva: Än finns det stolthet i Italien
....men det var ju fan att Robben skulle gå sönder
MÜNCHEN. Det sägs att den italienska ligan inte har hängt med i tiderna, inte anpassat sig till den moderna fotbollen.
Men vadårå?
Det ädla gamla hantverket runt att stänga igen och få med sig 0–0 från de svåra bortamatcherna fungerar ju fortfarande.
En engelsman hade sagt: ”A game of two halves”.
Sven-Göran Eriksson hade sagt: ”First half... very good. Second half... not so good”.
Jag säger: ”Det var ju själva fan att Arjen Robben gick och blev skadad”.
Champions League-omgångens stormatch var tänkt att bli en kraftmätning mellan de tyska och italienska ligor som slåss om tredjeplatsen på Uefas europeiska rankning.
Och ja, kraftmätningen fick vi ju.
Men vi fick vare sig mål, vinnare eller klara besked.
Bayern München gjorde en första halvlek som i stora stycken var fenomenal.
Uppställningen var i praktiken 4–2–4, där de två centrala mittfältarna Schweinsteiger och Ottl hade som enda uppgift att få ut bollen på kanterna.
Där är nämligen Bayern München bäst i världen.
Ute till höger rostade vinthunden Arjen Robben den åldrande VM-hjälten Fabio Grosso efter eget smak och tycke.
Ute till vänster spelade terriern Franck Ribéry som en aggressivt muterad korsning av Leo Messi och Zinedine Zidane.
Kunde blivit årets mål
Chanserna räknades i halvdussin, och hade bara Ribéry lyckats lätta in bollen när han trefotsdribblat sig till friläge hade vi kunnat avsluta tävlingen om säsongens Champions League-mål här och nu.
Men som vi brukar säga – om inte om hade funnits så hade Lars Lagerbäck varit Guus Hiddink.
Det var inte Juventus försvar som brast.
Det var Arjen Robbens ömtåliga kropp.
Med några få minuter kvar av första halvlek haltade han återigen av planen, kroatiske krigaren Ivica Olic ersatte och matchen blev aldrig mer sig lik.
Juventus ökade bevakningen på Ribéry och ställde frågan om vilka andra offensiva vapen Bayern München egentligen hade kvar därutöver.
Tyskarna kunde inte svara.
Så länge deras innermittfält bara behövde skicka ut bollen på någon av kanterna så klarade de av det.
När det nu tvingades försöka trä in bollar centralt så klarade de inte av det.
Säljer sig dyrt
Juventus tog tag i matchen, höjde upp den på raka försvarsarmar och lyfte bort den till den delen av mittplan där de ville ha den.
Det spelet kan de.
Nuförtiden är det rätt sällan som italienska lag verkligen lever upp till alla de här klyschorna om hur de catenaccio-stänger matcher – men Ciro Ferrara har varit med om att hämta hem 0–0-resultat från en och annan europeisk bortamatch förut.
Även om Milan numera tillåter att finländare i pannband kommer ner till San Siro och hoppklackar in bollar så är det inte alla Serie A-lag som säljer sig så billigt.
Utan Robben hade Bayern München kunnat spela fram till påska utan att göra mål.
Gianluigi Buffon plockade bollar, Giorgio Chiellini skickade in boxarnäsan i dueller där andra inte vågat bollskon och med några minuter kvar stämde Juventus-fansen uppe i nordkurvan upp i ”Fratelli d’Italia”, den italienska nationalsången.
Än finns det stolthet kvar i den italienska ligan.