”Jag har märkt en positiv effekt”
Publicerad 2020-01-23
Hur slår man ett svenskt rekord på maraton som stått sig sedan 1983?
David Nilsson, 32, tränar sig själv, laddar på 2 700 meters höjd i Solna och dricker gärna fyra öl kvällen innan sitt livs viktigaste lopp.
Sportbladet har träffat den sannolikt enda svenska OS-aktuella idrottaren med fri öl i sitt sponsorkontrakt.
– Jag har märkt en positiv effekt, säger han.
David Nilsson suckar lite när jag frågar om han kört ett pass på förmiddagen innan vi träffas för lunch.
– Jag tänkte det, men jag somnade om. Det får räcka med ett pass idag, säger han.
Han erkänner utan omsvep att den senaste månaden, efter att han slog Kjell-Erik Ståhls 36 år gamla svenska rekord på maraton med tiden 2.10,09, varit lite mer ostrukturerad än vanligt. Men att han också behövt det efter en intensiv höst.
– Det känns lite som att vad jag än gör nu så är det lite av en bonus i karriären. Jag är på plus i löparlivet nu, jag kan inte se att jag skulle kunna vara besviken för att jag satsade på löpningen när jag slog det här rekordet. Det är stort, säger han.
Vägen dit har varit lång och fylld av omvägar.
Det enda som var givet var att han skulle börja springa. För det gör man i familjen Nilsson på Öland. Pappa Carl-Gustaf och mamma Katarina var båda löpare av hög svensk klass och äldre systrarna Johanna och Ida har båda sprungit internationella mästerskap för Sverige medan lillebror Marcus efterhand sadlade om till VM-meriterad mångkampare.
– Det kom väldigt naturligt. När man är runt tio reflekterar man inte över hur saker och ting hänger ihop, det är mer att man kommer in i ett sammanhang, säger han.
Men det är inte frågan om någon Ingebrigtsen-familj med tydligt elitfokus.
– Det känns som pappas och mammas tänk kring proffsidrott inte direkt utvecklades med att man själv blev äldre. Jag fick nog lite press att träna redan tidigt men sedan blev det inte mer press eller uppmärksamhet för att jag blev 17 eller 23.
Jag stötte på David Nilsson första gången i tioårsåldern, vi var jämnåriga friidrottsbarn som tävlade runt om i Småland. När vi var 16 började vi båda två på friidrottsgymnasiet i Växjö. David var lovande, bra i sin åldersklass, men långt från något underbarn. Steget över i senioråldern blev tufft på de lite kortare sträckor som var fokus då. Det var först när han som 23-åring sänkte sig under 1,06 på halvmaran och dessutom blev näst bäste svensk på Stockholm maraton som han insåg att framtiden kanske fanns på längre distanser.
Där och då valde han att satsa helt på löpningen – under sin egen regi.
– Men jag lyssnar mycket på andra, läser en del och provar väldigt mycket.
Är du svår att ha som aktiv eller är det bara att du vill vara själv?
– Jag är nog svår att skriva program till, däremot tror jag att jag skulle funka bra i en större träningsgrupp. Jag tror inte det är passen i sig som är viktiga, att följa till punkt och pricka vad en tränare säger, utan mer energin man får av att köra något tillsammans. Jag tror man måste gå mycket mer på känsla för att det ska bli bra.
Just att gå sin egen väg är nästan den enda röda tråd som går att finna i en löparkarriär där David Nilsson testat fler upplägg än de flesta.
Ett exempel får man bara genom att lokalisera den svenska eliten just nu i januari. Då samlas mer eller mindre varenda svensk topplöpare på hög höjd i sydafrikanska Dullstroom eller kanske i etiopiska Addis Abeba. Men Sveriges bästa maratonlöpare David Nilsson är här hemma i Solna – på 2700 meters höjd.
På sin balkong visar Nilsson aggregatet till det syrefattiga höghöjdstältet i sovrummet som han sovit merparten av alla nätter i under 15 månader inför rekordloppet.
Du åker knappt på några höjdläger?
– Nej. Men när jag gör det märker jag att jag anpassar mig snabbt.
Han säger att han vet om fem andra svenska löpare som använder liknande tält till och från.
Varför gör inte fler det här?
– Effekterna är ganska diskutabla, haha. Det är svårt att säga hur mycket det ger, men för mig handlar det mer om att jag känner mig som en proffslöpare. Jag känner mig som idrottsman som gör allt jag kan.
Tälten är faktiskt så omstridda att de är förbjudna i Norge där de jämställs med dopningsbrott.
– Men det är snarare så att Norge närmare sig resten av världen än tvärtom, säger David.
Den riktiga islossningen kom 2015. Enligt honom själv till viss del ett resultat av en annan extrem satsning efter eget huvud året innan.
– Våren 2014 var jag i Australien i två månader. Där snittade jag 21 mil i veckan.
21 mil i veckan?!
– Ja, exakt. Under åtta veckor snittade jag tre mil om dagen. Det blev egentligen inte så jättebra, våren slutade med sjukdom och sen strejkade nästan kroppen. Lite överträningssymptom. Men när jag kom tillbaka efter det och hälsporre och tränade på en lagom nivå så släppte det helt och hållet.
28 år gammal var en gräns flyttad. Efter att i tre år i rad ha sagt att det nog är det sista året han satsade så började han plötsligt komma in på bättre tävlingar. Arrangörer betalade plötsligt startpengar och med bättre ekonomi kunde David Nilsson växla upp. Han tävlade, reste, tävlade mer och när han summerar efter fem år är siffrorna hisnande.
– Jag har gjort 250 tävlingar de senaste fem åren. Det är kul och något jag trott mycket på.
De fem åren kulminerade alltså i Valencia 1 december.
Prestationen väckte så klart beundran i friidrotts-Sverige. Men den detroniserade rekordhållaren Kjell-Erik Ståhl hörde inte till dem som jublade.
– I ”Elitpodden” så var han väldigt tydlig med att jag har en bit kvar till de tre bästa svenska maratonlöparna Sverige genom tiderna, han själv, Tommy Persson och ”Biten” (Åke Eriksson). Jag kan väl känna att ingen av dem gick under 2,12 mer än en gång – men jag gjorde det två gånger på nio veckor, säger David Nilsson med ett snett leende.
– Oavsett vad man tycker om att bli av med rekordet så säger man väl att det var roligt, bra eller någonting om man blir intervjuad? Man säger väl inte att ”det kommer innebära ett sorgearbete som kommer ta ett par dagar för mig”.
Sa han det?
– Ja, haha.
Har ni haft någon kontakt?
– Jag lade till honom på Facebook men han har inte accepterat min vänförfrågan. I podden sa han att han grattat mig på Facebook men det stämmer inte.
Loppet blev annars en fin bild av en säregen väg till rekordböckerna. Han sprang loppet som egentligen bara handlade om rekord och OS-kvaltider helt utan klocka – ”tiden går väl oavsett, jag kan inte göra något åt det” – och uppladdningen bestod bland annat av en kolhydratladdning i form av öl.
– Ja, det blev ganska mycket drickande de där dagarna innan, säger han.
I David Nilssons karriär är det inget nytt. Ölintresset är genuint och stort och sedan årsskiftet är han både halvtidsanställd och sponsrad av det danska bryggeriet Mikkeller som också har en löparklubb som han representerar vid tävlingar utomlands.
– Det började med att jag ville brygga min egen öl, jag träffade en kille som tävlade för deras motionsklubb i Finspång och han tipsade Mikkeller om mig och i december började jag jobba för dem.
Men du kan dricka ganska nära inpå tävlingar har jag förstått?
– Ja, upp emot fyra öl kvällen innan har jag märkt en positiv effekt av.
Hur då?
– Jag känner mig spänstigare, mer kolhydratfylld.
Det är din kolhydratladdning?
– Ja, det är svårt att komma upp i samma mängd med bara mat. Sportdryck kan ge lite samma effekt men det kan vara skönt med några öl också om man är nervös. Två dagar innan drack jag fem öl i rad på kvällen och dagen innan blev det fyra, så länge man inte går över gränsen är det lugnt.
Visst du har ett intresse för öl, men många som har bilden av löpare som renlevnadsmänniskor reagerar nog på det upplägget. Men du menar att det kan vara positivt?
– Ja, om jag har kört fast i träningen kan en fylla göra att det släpper. Kroppen behöver gå ifrån rutinerna lite. Oftast är min rutin att dricka en till tre öl... så ser de flesta kvällarna ut. Ja i bland blir det noll också, skrattar han.
Blir du inte sjuk om du är nerkörd och tar en fylla?
– Kanske... men det är inte så att jag går ut och klubbar. Jag dricker lugnt och stilla hemma eller på någon bar.
Det här sponsorkontraktet, innebär det fri öl?
– Ja det står faktiskt i kontraktet. Nu är väl frågan vad det kommer innebära.
Du är inte rädd att den tillgången ska störa din satsning?
– De sa att det nog är bra om vi inte ger dig för mycket, men det kommer nog landa i ett par tusenlappar i månaden.
Men du är inte rädd att det ska påverka prestationsförmågan?
– Nej, men många säger att man måste tänka om när man blir äldre. Att man inte kan dricka som när man var ung, att kroppen inte bryter ner alkoholen lika bra när man blir äldre. Men samtidigt dricker jag annorlunda nu än för tre år sedan, då drack jag på ett annat sätt. Det var fler kvällar som gick över i fyllor. Det händer inte så ofta nu.
Vad dricker du helst?
– Jag dricker helst IPA och suröl. Världens första surölsfestival ska anordnas om några veckor så då ska jag nog till Köpehamn.
Det här är inte socialstyrelsens rekommendationer direkt, blir du aldrig ifrågasatt?
– Nej. Det var någon artikel efter att jag slog svenska halvmaratonrekordet som det var en del kommenterar på Facebook men det var lika många som tyckte det var roligt.
Förbundet har inga synpunkter?
– Nej från förbundet har jag aldrig hört något.
I stället hoppas han att friidrottsförbundet ska hjälpa honom att övertyga SOK om att han ska bli första svenska manliga maratonlöpare i OS sedan 1996. Men det är långt i från självklart bara för att han slagit ett svenskt rekord.
Inför OS i Rio fick Mikael Ekvall nobben trots den bästa svenska tiden på 25 år och även Mustafa Mohamed har fått nej trots klarad kvaltid.
– Ser man till historiken är jag ändå klart bättre än ”Musse” och Ekvall när de blev nobbade, säger David som ändå är positiv.
– Vad jag har hört så var SOK först inte ens intresserade av nomineringen för man inte tyckte jag uppfyllde topp 8-kriteriet. Men Karin (Torneklint) insisterade och jag och Lorenzo Nesi (grengruppsansvarig på förbundet) lade många veckor på att skriva en bra nominering och när de fick in den ska de ha ändrat sig ganska snabbt. Känslan är att det väger för att jag ska bli uttagen.
En del i nomineringen är en tävlingsplan fram mot OS med noga utvalda nyckeltävlingar, den första är Osakas halvmaraton nu på söndag.
– Det handlar om att känna på tidsskillnad och kulturell skillnad.
Om du blir uttagen, hur bra tror du själv du kan placera dig?
– Någonstans runt 8–10:e plats tror jag är möjligt. Jag har överraskat förr och det är alltid någon europé eller nordamerikan som gör det bra.
Och vilken öl laddar du upp med då?
– Det har jag inte kollat upp ännu. Men det ska nog finnas bra japanska öl också.
