STÖRST – AV ALLA
Wennman: En maktdemonstration på Old Trafford – det var skrämmande att se
LONDON. Hela familjen Manchester United dansade in på Old Trafford efter slutsignalen, där var släkt och vänner och barn och barnbarn och farfar Ferguson och blommor och champagne och medaljer och fyrverkerier och drygt 70 000 gäster.
Det var skrämmande att se.
Nej, inte festen i sig, inte firandet, inte glädjen – det som var skrämmande att se var maktdemonstrationen i form av alla de Unitedspelare som INTE FICK PLATS i startelvan mot Arsenal (0-0).
Där gick en skadad Rio Ferdinand med medalj runt halsen, där var Scholes, Neville, Berbatov, Wes Brown, Anderson, Park, Nani, tvillingarna Da Silva, Welbeck och Kiko Macheda. Där gick alltså ett helt stjärnlag.
Då såg jag ändå inte skymten av Owen Hargreaves, dyrköpet som gått skadad hela säsongen. Men han var väl nånstans där i den jublande högen han också.
När Sir Alex sa ”jag kunde ställt upp med två lag i dag” så överdrev han alltså inte.
Vilka resurser. Vilken konkurrens om platserna. Och framför allt: vilken ocean av talang att ösa ur för den 67-årige Ferguson.
Som Gary Neville påpekade:
– Kiko Macheda gjorde ett fantastiskt segermål för oss mot Aston Villa. Han kanske vann guldet åt oss där. Men han får inte ens en medalj.
Ser inget slut på sviten
Det är den bredden, det djupet och den basen av fortfarande unga spelare som bör skrämma skiten ur Manchester Uniteds konkurrenter.
Jag ser inget slut på den här segersviten. Tredje raka ligatiteln i går (18:e sammanlagt). Det kan bli en till nästa år. Och en till efter det.
”Jag fortsätter vara manager så längre hälsan tillåter”, sa Sir Alex i segeryran. Därmed är nya framgångar i stort sett garanterade. Jag kan inte se kungariket United rubbas förrän han lägger portvinsnäsan i vädret. Och det syns inga tecken på det, Ferguson verkar piggare, hungrigare och mer engagerad än nånsin. Och han har visat sig vara en mästare på att dribbla med uppställningen och hålla de flesta av stjärnorna nöjda, alltså även de som inte får spela särskilt mycket.
Hans huvudkonkurrent den här säsongen, Rafael Benitez i Liverpool, har inte samma skickliga handlag i det avseendet. Vi behöver bara nämna den kostsamma affären Robbie Keane i sammanhanget.
Hänger inte bara på pengar
Det där blir ju allt viktigare i dagens toppfotboll. Vill man vara med och slåss på flera fronter, i ligan och alla cuper, måste man ha ett jättestall av kanonlirare som är formbara, ödmjuka och beredda att hoppa in och ut ur startelvan för lagets bästa. Att kunna göra som Sir Alex, byta ut ett helt mittfält från en match till en annan utan att nån märker nån skillnad, måste vara en otrolig styrka.
Det mesta har förstås med pengar att göra i slutändan. Jag borde inte uttala mig i ämnet eftersom jag är ekonomisk idiot – jag begriper till exempel inte hur United kan vara så nerlusat med stålar när klubben är skyldig banken många miljarder – men det är inte BARA pengar. Det gäller att köpa spelare i rätt ålder, med rätt inställning och rätt anpassningsförmåga. Det är verkligen inte att bara peka på ett tjusigt namn och hala upp plånboken och tro att resten sköter sig själv. Vi ser exempel på det hela tiden.
Man United har varit skickligt på att värva spelare som känner sig hemma i familjen. Vi såg resultatet av det på Old Trafford igår.
Inte haft det lätt
Det finns möjligen ett undantag här, och han heter Carlos Tevez. Den lille argentinaren log lika lyckligt som alla andra efter slutsignalen i går, men i själva verket har han inte haft det så lätt. Alla frågetecken kring hans kontrakt och hans framtid har plågat honom, han har fått sitta på bänken oftare än vad som kan anses värdigt för en spelare av hans kaliber – och när han kommit in har han lik förbannat spelat stor fotboll och producerat viktiga, avgörande mål.
Tevez har antytt att han inte riktigt känner sig som en familjemedlem i United. Det beror kanske på att han varit för slö – eller ointelligent – för att lära sig ens den enklaste engelska. Språk kan vara en väldigt stor barriär även i de storklubbar där engelsmännen är i minoritet.
Stjärnor på väg bort
Han fick frågan om sin framtid i United i Sky Sports i går och lyckades till slut haspla ur sig:
– Difficult.
Jodå, vi förstår det. När han byttes ut i andra halvlek ruskade han besviket på huvudet, Sir Alex buades ut, Tevez vinkade till publiken som om han tackade för den här tiden, satte sig sen i spelarbåset med tårar i ögonen och...ja, vi fattade vinken, liksom.
Den populäre Tevez kan försvinna i sommar, precis som Cristiano Ronaldo.
”Vi får se vad som händer”, sa Ronaldo. Det lät inte direkt som om han bad Real Madrid fara åt h-e.
Många gyllene fötter
En vanlig klubb skulle, mitt i guldfirandet och mitt i förberedelserna för Champions League-finalen, skakas svårt av spekulationerna om två såna förluster i truppen.
Men som sagt:
Den där segerdansen på Old Trafford innehöll så många gyllene fötter att framtiden ändå ser...skrämmande bra ut.