Blir en ny klassiker
QUEBEC. Spänn fast er i tv-fåtöljerna.
I kväll blir det en ny klassiker mellan hockeyvärldens två giganter.
Kanada mot Ryssland.
– Vi kan inte förlora, säger kanadensaren Ryan Getzlaf.
Jojo.
Jag har hört den förr.
Kanada trodde inte att de kunde förlora 1981 heller när de spelade Canada Cup-final mot gamla Sovjet och hade stjärnor som Wayne Gretzky och Mike Bossy.
De förlorade med 1–8.
En oförglömlig natt, då man satt och applåderade de fantastiska sovjeterna som äntligen täppte till truten på alla kaxiga kanadensare.
Och en liten tröst för att samma sovjetiska lag slagit Sverige i den avgörande finalseriematchen – en ren final – i VM i Göteborg samma år.
Den gången blev det 13–1 till sovjeterna, Tre Kronors mest svidande nederlag någonsin och den enda landskamp där Pekka Lindmark blev utbytt i målet.
Finalmötena mellan de här lagen har varit så få att jag minns varenda ett och hemma i tv-hyllan har jag hela klassiska ”Summit Series” från 1972 på dvd. Alla åtta matcherna, inklusive en av de två kanadensarna mellanlandade i Sverige.
Det var då NHL och gamla Sovjet möttes för första gången i en av de mest prestigefyllda matchserie som någonsin spelats.
Då var det lika mycket blodbad som hockey. När kanadensarna flög vidare från Stockholm till Moskva den där gången 1972, sågs de mer som ett gäng kriminella än som hockeyspelare. De hade lämnat en hel hög blödande svenskar efter sg.
Det var också den gången Phil Esposito använde uttrycket ”Chicken Swedes” första gången.
Kanadensarna flög vidare till Moskva och Bobby Clarke slog sönder stjärnan Valerij Charlamovs fot med ett våldsamt slag med klubban, som snabbt döptes ”Slash of 72”.
Mer rumsren i dag
Men det var då det.
I dag är hockeyn betydligt mer rumsren och upplösningen av gamla Sovjet mildrade det kalla kriget Kanada och kommunistiska Sovjetunionen.
Och ryssarna pratar.
Engelska.
Sergej Fedorov är den ende i laget som är kvar från gamla Sovjettiden och var med och tog två VM-guld 1989 i Globen och 1990 i Bern.
Jag minns en blyg Federov från den tiden, som inte kunde ett ord engelska och enda svaret man fick från sovjetiska hockeyspelare där i Bern var ett ”njet”.
Nu är Fedorov 38 år och spelar VM för första gången sedan 1990. Han vet ännu inte hur det känns att förlora i ett VM.
Han är multimiljonär efter arton säsonger i NHL och har vunnit tre Stanley Cup-titlar i Detroit.
Och han är en sensation i VM i en kedja med Ovechkin och Semin, klubbkompisarna från Washington.
Samma Fedorov som var så fattig att han försökte sno en souvenirpuck med sig hem till Sovjet under junior-VM i Anchorage 1989.
Kan köpa en hel fabrik i dag...
Han stoppade pucken i byxorna när han satt i utvisningsbåset och den gled ut just innan Sverige gjorde mål i slutsekunderna i det årets avgörande JVM-match.
Med två puckar på isen, dömde domarna bort Sveriges mål och det kostade svenskarna ett JVM-guld.
Alla svenskar som var där hävdar att historien är sann, men Fedorov själv förnekar allt varje gång jag frågar honom.
I kväll behöver han i alla fall inte sno med sig några puckar. Han kan köpa en hel fabrik om han vill.
Det nya Ryssland gör att det naturligtvis inte är samma spänningar inför kvällens final som det var förr. Inte samma politiska hetta.
Men det är utan tvekan hockeyvärldens två största nationer som möts i VM-finalen.
Maktkamp mellan jättarna
Det märkliga är att det aldrig hänt förr i en stor final – förutom fristående Canada Cup. Inte sedan VM fick sitt slutspel 1992 och inte i OS.
Det gör den här finalen unik och det är hockeyhistoria som skrivs i kväll.
Samtidigt är det en maktkamp mellan de två ekonomiska jättarna i hockeyvärlden, där nya ryska miljarder är på väg att bygga upp en konkurrerande liga till NHL.
Jag är inte förvånad om det kommer fler spelare från ryska proffsligan än från NHL i VM-turneringarna om fem, sex år.
Svenskar, finländare, ryssar och kanadensare.
På så sätt kan Ryssland vara på väg att växa både ikapp och förbi Kanada.
Men i kväll vinner Kanada. Hemmaplan och Dany Heatley avgör.