Tack, tomten – men än är jag inte nöjd

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

PARIS. Det verkar som om tomten upptäckt min svenska önskelista inför OS i Peking. Även om det är sommar.

I Paris kom ett överraskande stort paket. Musses mirakel.

Nu hoppas jag få pricka av två önskningar till i DN-galan på tisdag.

Christian Olsson i tresteg och Susanna Kallur på 100 m häck.

Det har varit en ljus vecka i det som var ett svenskt friidrottsmörker. Och nästa kan bli ännu roligare.

Det började i Aten i söndags där jag satt på läktaren och såg Stefan Holm segla över 2,37. Nytt personligt rekord utomhus.

Men Holm är Holm och ett OS-år är han inte som andra.

Mustafa Mohamed blev stor hjälte i fjol när han först krossade Anders Gärderuds 31 år gamla svenska rekord på 3 000 m hinder och sedan tog en fjärdeplats i VM i Osaka.

Nu är han där igen trots skador och sjukdomar. Det känns bra.

Musse är nog Sveriges mest populära friidrottare bland friidrottarna själva. Alltid positiv, alltid glad. Alla blir glada när det går bra för Musse. Ett gott omen.

Vill se Olssons ”galna blick”

Men nu vill jag pricka av ytterligare två önskningar på tisdag.

Jag vill se Christian Olsson få den där galna blicken, som gör att man vet att det kommer att hända något exceptionellt. Han behöver självförtroende.

Han behöver ett hopp en bit över sjutton meter. Det behöver inte vara med mycket. Det räcker med 17,20 sådär.

Då är han med i matchen och kliver han ut i en OS-final i Peking har han ett enormt mentalt övertag på sina motståndare. Då tror jag han tar sitt andra raka OS-guld.

Och så Sanna.

Hon har ett jätteläge om hon kommer i samma form som i vintras. Fjolårets värsta konkurrent, världsetta och VM-guldmedaljör Michelle Perry är redan borta från OS.

Hon fick ingen andra chans då hon inte hann återhämta sig från sin skada i baklåret till de amerikanska OS-uttagningarna.

Kanadensiskan Perdita Felicien har också tvingats tacka nej efter en stressfraktur i ena foten. Hon tog VM-silver i Osaka.

Det allvarligaste hotet är amerikanskan Lulu Jones som Sanna har 11–1 på i de tolv senaste inbördes mötena och som hon möter i DN-galan på tisdag. Kan Sanna vinna den matchen har hon skaffat sig ett drömläge inför OS.

Självklart kan allt hända i en häckfinal, där mängder av favoriter fallit genom åren. Men det känns ändå som Sanna har en chans som förmodligen inte kommer igen.

Emma Green är världens jämnaste höjdhopperska. Men inte på det sätt hon önskat.

Hennes resultat sedan utomhussäsongen startade är 1,93–1,90–1,92–1,89–1,94–1,94–1,92–1,90–1,91.

Allt inom fem centimeters marginal. Det har inte ens Blanka Vlasic lyckats med. Hon har ett spann på sex centimeter – från 2,00 till 2,06.

Men då talar vi en helt annan division.

Jag hoppas verkligen att Emma får det att lossna snart. Hon är en så stor talang att hon ska upp en division. Minst.

Dayron Robles vann 110 m häck här i Paris på 12,88. En hundradel från sitt eget nysatta världsrekord.

Robles är på väg att förstöra festen för alla kineser, där häcklöparen Liu Xiang är den stora folhjälten.

Internationella Friidrottsförbundet (IAAF) har gjort en mätning om vad kinesiska tidningar skrivit och skriver inför OS-friidrotten i Peking. 99 procent av alla texter handlar om Xiang.

Men kinesen har gått under jorden. Han har inte tävlat sedan den 23 maj, då han sprang på 13,18 hemma i Peking.

Han kom till GP-galan i amerikanska Eugene den 8 juni, men diskades efter en tjuvstart.

Mötet Robles–Xiang är som en VM-final i fotboll i Kina.