Holm: När han visar sin klass framstår alla andra som amatörer

Stefan Holm

helskärm

MELBOURNE. Vem är tidernas störste idrottsman?

Diego Armando Maradona? Michael Jordan? Muhammad Ali? Carl Lewis?

Roger Federer, välkommen till de nominerades sällskap.

Precis som Wimbledon har Australian Open sina traditioner. Dam- och herr­segraren i den tävling som fisförnäma britter kallar ”the Championships” sammanförs under en mästarmiddag, och den som vinner i Melbourne förväntas ta ett dopp i Yarrafloden.

1993, efter finalsegern mot Stefan Edberg, badade Jim Courier med kläderna på.

2001 ersatte Andre Agassi peruken med en badmössa och hoppade i vattnet intill Mel­bourne Park.

I år har arrangören ett problem.

Roger Federer, som ska infinna sig vid Boathouse Drive i morgon, kan gå på vatten.

Ja, förmodligen är det lättare att pressa ner Ivo Karlovic genom en bottenfrusen sjö än att få den störste under ytan.

Ni kanske såg uppvisningen i Rod Laver Arena.

Herre Jesus.

Förra året såg jag Federer vinna två av fyra Grand Slam-finaler, men frågan är om jag har sett honom spela så bra som i går.

6–4, 6–3, 7–6.

Finalen i Australian Open var över på två timmar och 41 minuter.

Andy Murray grät av lika delar besvikelse och chock. Skotten är fyra på rankingen och gjorde en bra match, men när Roger Federer visar sin verkliga klass framstår alla andra som amatörer.

Federer är en artist

Världsettan ägnar sig inte åt tennis, inte åt idrott. Det är något mycket större än så. Ingen tennisspelare eller idrottsman kan få det så fasansfullt svåra att se så enkelt ut. Federer är något större, en artist.

– Det finns ingen hemlighet bakom det. Utan tvivel är jag en väldigt talangfull spelare. Jag har alltid vetat att jag har haft något speciellt, men inte att det skulle vara så här galet, säger han själv.

Federer, bara Federer, kan uttrycka sig så där utan att låta kaxig. Det är en verklighetsbeskrivning från en man som har vunnit 61 turneringar och har ett prisskåp stort som Dalsland.

Tennis är en komplex sport och Federer behärskar alla helheter till fulländning.

Vid 28 års ålder är han snabbare och starkare än någonsin. Han har en bollträff som ingen annan, hittar vinklar som inte existerar och har en spelintelligens som ingen av världens tennisspelande Mensa-medlemmar är i närheten av.

Dessutom har han – och det gör honom fullständigt unik – förmågan att alltid vara bäst när det gäller. Han kan förlora mot

Robin Söderling i Adu Dhabi, mot Nikolaj Davydenko i Doha, mot Jo-Wilfried Tsonga i Montreal och mot Novak Djokovic i Basel men placera honom på en centrecourt i Melbourne, Paris, London eller New York och kasta in en Grand Slam-titel i potten. Då, när det verkligen gäller, vet alla att Roger Federer är nummer ett.

Kan ta en äkta Grand Slam i år

Tiebreaket som slutade 13–11 var nervkittlande men jag skulle aldrig påstå att finalen var spännande. Det vore en ren lögn, som att bedöma en fotbollsmatch efter sista halvtimmen. En Federer i form tappar inte en 2–0-ledning. Han vet det, Andy Murray vet det.

Nu har schweizaren vunnit 16 Grand Slam-titlar och tagit sig till minst semifinal

i de 23 senaste upplagorna av Australian Open, Öppna franska, Wimbledon och US Open. Jag är övertygad om att han kommer fortsätta så. Ärligt talat blir jag inte förvånad om han tar en äkta Grand Slam i år, vilket ingen har gjort sedan Rod Laver 1969.

Precis som Diego Armando Maradona, Michael Jordan, Pelé, Muhammad Ali, Lance Armstrong, Carl Lewis och Wayne Gretzky växer Roger Federer i en miljö där andra blir nervösa och förminskas.

Det beror på att han är en av dem, en av de allra största, kanske rentav den störste.

Till alla som säger emot har jag bara en sak att säga.

Gå och bada.