”Är ju lite skämmigt – visste inte hur folk skulle reagera”

Svenska skidtalangen om ätstörningarna som stoppade VM-drömmen

Norra Storfjället reser sig mäktigt i nordväst. Här tränar längdskidåkaren Sofia Henriksson, 21, för att ta sig tillbaka i tävlingsspåret. Efter en succéstart förra säsongen drabbades hon av en ätstörning.

– Underbar träningsmiljö, här får jag fylla på med energi, säger hon.

Sofia Henriksson har kört ännu ett träningspass i Tärnafjällen. Inte långt från backar där de alpina stjärnorna Ingemar Stenmark och Anja Pärson inledde karriären. Dagens löprunda på fjället tillsammans med hundarna Ajax och Vinna är avklarad.

Hon ser nöjd och glad ut.

– Det är så härligt att träna här i fjällen. Bra luft och underbar utsikt. Allt känns lätt, även om vädret inte är så bra hela tiden.

Längdåkaren från Piteå, med fyra JVM-medaljer i bagaget, slog igenom på allvar förra säsongen. Sofia Henriksson kom till första världscuptävlingen i Kuusamo den 30 november för att se och lära. I 10 km klassiskt överraskande hon alla med en tolfteplats.

Bättre än Kalla

Tre veckor senare i Davos gjorde hon sitt livs lopp som nia på samma distans efter en grym avslutning.

– Jag var före min idol Charlotte Kalla och bara några sekunder efter Justyna Kowalczyk. Helt sjukt. Då var man verkligen på toppen. Jag började drömma lite om VM i Falun och förstås U23-VM i Kazakstan, berättar Henriksson entusiastiskt.

Men i slutet av januari fick hon det smärtsamma beskedet av landslagsläkaren Per "Pliggen" Andersson: "Du väger för lite och får inte åka på VM i Kazakstan".

– Då rasade man ihop. Det var ett väldigt tungt besked att få. Det hade ju gått så bra. Men med några månaders distans var det rätt beslut. Jag hade börjat få lite problem under sommaren 2014 och det fortsatte under hösten. Jag mådde inte bra. Min energi räckte bara till att träna och man flydde in i sin träningsbubbla. Orkade inte göra något annat, berättar Sofia.

Bloggade om problemen

I början av mars gick Henriksson ut offentligt och berättade om sina anorexiproblem på sin blogg. Ett hyllat inlägg av många.

– Jag visste inte hur folk skulle reagera. Det är ju lite skämmigt och inte många vågar prata om ätstörning. Men jag kände att jag ville öppna dörrarna och berätta om mitt problem. Inget tisslande. Och jag fick ett fantastiskt stöd av alla. Det kändes förstås härligt.

TT: Hur mår du nu?

– Jag mår jättebra. Är piggare och gladare som person. Orkar mer, även om jag inte tränar för fullt ännu. Jag har haft några sämre perioder men de blir färre och färre och jag vet hur jag ska hantera dem. Jag är i nära kontakt med skidförbundet och Pliggen Andersson som har hjälpt mig otroligt mycket. Får också stort stöd av familjen, pojkvännen (Gustav Nilsson) och landslagskompisar.

Svår balans

Sofia Henriksson är uttagen till landslagets utvecklingslag kommande säsong.

TT: Kommer du att kunna tävla i vinter?

– Det är mitt mål och det tror jag på. Men det gäller att skynda långsamt, lyssna på sin kropp och där har jag lärt mig mycket. Jag följde inte regeln helt om att man inte ska träna för att kunna äta, utan äta för att kunna träna. Ätstörning är ju på ett sätt en idrottsskada fören elitidrottare och vi balanserar på en skör tråd. Precis som en fysisk skada så krävs det noggrann rehabträning.

TT: Är ätstörning ett problem inom elitidrotten?

– Absolut. Betydligt större än vad folk tror. Därför ville jag vara så öppen som möjligt och berätta. Man löser inte problemen om man inte pratar om dem. Jag hoppas att det kan hjälpa andra och kan tänka mig att arbeta med frågan när skidkarriären är över.

TT/Stig Lindmark