Titta, vi har drömläge
Publicerad 2012-01-15
Johan Flinck: Sverige har inte haft en bättre grupplottning på nio år
NIS. Staden har gett oss både världens bästa damspelare och världens bästa herrspelare.
Arenan har gett två milstolpar i en svensk legendars karriär.
Kan den också ge fyra svenska poäng in i mellanrundan för första gången på tio år?
Ja, för vi kan i varje fall inte skylla på motståndet.
– Det var därborta. Skottet tog i blocket, ställde målvakten och rullade nästan in.
Ola Lindgren garvar och pekar mot ena målet inne i Sportski Centar Cair.
– Mitt allra sista mål i karriären.
Det var den 13 december 2003 och Lindgrens Nordhorn mötte Nis i EHF-cupen.
Han hade 39 år gammal lagt av på våren, men som tränare bytte han in sig själv och Nordhorn vann matchen, som blev han sista.
Då hade det gått 21 år sedan han var här första gången. Året var 1982, Lindgren hade just gjort debut i Drott och här i Nis mötte han för första gången den riktigt tuffa handbollsvärlden.
– Det var ståplats på de övre sektionerna och 8 000 personer trängdes. Cigarettröken låg som en dimma i hallen. Jag hade aldrig
varit med om något liknande.
Fyra poäng en förutsättning
Men denna antika stad, knappt så stor som Malmö och förr betraktad som en port mellan Europa och Asien, har inte bara varit en dubbel milstolpe i karriären hos en av våra största genom tiderna.
Den har också gett oss världens två bästa handbollsspelare just nu: Nikola Karabatic på herrsidan och Bojana Popovic på damsidan (vad är oddsen för det?). Båda är födda här men av olika anledningar representerar de nu Frankrike respektive Montenegro i stället.
Kan den också ge Sverige fyra poäng med till andra gruppspelet och därmed bli en ny milstolpe i Lindgrens karriär?
Det skulle i så fall bli första gången sedan 2002, alltså sedan den svenska storhetstiden, som Blågult går vidare med full pott, fyra poäng, från det inledande gruppspelet i ett mästerskap. Och om vi inte ska ha samma flyt med resultaten som vid VM senast så är fyra poäng en förutsättning för att nå en semifinal efter mellanrundan.
Har en enda storstjärna
Tittar vi på motståndet så har läget i första gruppspelet inte varit bättre på tio år – okej, nio då (VM 2003).
Sverige drog rena drömlotten i somras.
Medan vi hittar minst ett 
-lag i alla de andra grupperna har vi inte ens ett 
-lag i Sveriges.
Tyskarna som gått genom en jobbig generationsväxling är inte vad de varit och vi slog dem så sent som i Super Cup.
Tjeckien stavas Filip Jicha, världens näst bäste efter Karabatic. Men det räcker inte.
På samma sätt har Makedonien en enda storstjärna – Kiril Lazarov med dubbla, fria patronbälten. Resten av spelarna är ett par klasser sämre. Men makedonierna har publiken här i Nis bakom sig.
Nej, det som talar emot ett svenskt avancemang med fyra poäng är det som hänt i den svenska truppen sedan vi drog den där drömlotten i somras:
Oscar Carlén har gått sönder.
Jonas Källman har hjärtopererats.
Kim Ekdahl Du Rietz har fram till i dag inte spelat en tävlingsmatch på exakt tre månader.
Marcus Ahlm har återigen tackat nej.
Två unga linjespelare gör mästerskapsdebut och är inte samspelta med niometersspelarna.
Det starka mittlåset håller till viss del fortfarande på att spelas ihop med nya försvarstvåor.
Hade vi i stället haft alla de där punkterna på plats – eller i varje fall tre-fyra av dem för vi lever ju inte i en perfekt värld – hade en missad semi i det närmaste varit ett misslyckande.
Målvaktsspelet en nyckel
Men drömläget att gå vidare med fyra poäng ligger i Larholm & Co:s egna händer.
Kan målvaktsspelet komma upp i samma klass som i Johan Sjöstrands i VM, Kim Ekdahl Du Rietz närma sig VM-formen, Kim Andersson orka dra lasset, Andreas Nilsson få ett Ekdahl Du Rietz-genombrott på linjen, Fredrik Petersen sätta det han ska, Niclas Ekberg ta ett kliv till mot världstoppen, Jonas Larholm hitta sin nya roll som spelmotor och firma Jernemyr-Karlsson kasta bort nyckeln till sitt mittlås – ja, då är vi där.
Sedan slipper vi lag som Frankrike, Spanien och Kroatien i mellanrundan och kan vi besegra antingen Danmark eller Serbien (för Polen tar vi, det ser alltid Sjöstrand till) så är vi återigen i en semifinal.
Om jag tror på det?
Nja...
Sverige-Makedonien sänds i TV4 i kväll klockan 19.30.