Här tar Arne farväl av tv

Henrik Lundgren

Sportbladet följde legendaren
under sista dagen: Det är helt
osannolika hyllningar jag fått

GÖTEBORG. Sveriges främste sportkommentator gjorde i går sin sista match.

Hyllad av publiken och tv-kollegorna.

Men Arne Hegerfors, 69, förstod ingenting.

– Det är helt osannolika hyllningar jag har fått och jag förstår inte vad jag har gjort för att vara förtjäna dem. Men det går inte att sluta på ett finare sätt, säger han.

Klockan 16.13 i går eftermiddag knallade han in på Gamla Ullevi, för sista gången som kommentator.

Men nervös för sista kvällen på jobbet?

– Nej, inte alls. Det känns inget speciellt faktiskt. Jag ska bara njuta. Skulle jag misslyckas den här gången så spelar det ju faktiskt ingen roll. Det är ju sista gången ändå, så de kan ju inte sparka mig, haha.

Det är hans första allsvenska match som kommentator på några år, en avskedspresent från Canal Plus. Men rutinerna är de gamla vanliga. Två och en halv timme innan matchstart går tv-gänget igenom hela sändningen, nästan sekund för sekund. Jonas Dahlquist dyker upp en kvart för sen och skyller på trafiken i Göteborg.

Hegerfors pikar och säger något om att det i vanliga fall är grafiken som krånglar. Det är det här han kommer sakna mest. Snacket i ”omklädningsrummet”.

– De som slutar med lagidrotter säger ju ofta det, att det inte är matcherna och träningarna de saknar, utan snacket i omklädningsrummet. I vårt fall handlar det om att träffas på jobbet, åka på matcher, sitta i bilen och snacka om det som har hänt och det som ska hända.

”Adrenalinkick”

En timme innan matchstart har han fått i sig lite tidig middag och blivit sminkad i logen. Han mår förvånansvärt bra och oron över att inte klara av matchen är som bortblåst.

– Ja, faktiskt. Jag var orolig eftersom jag flera dagar i sträck har haft svårt att göra saker. Jag har haft enorma trötthetssymptom, men de har inte infunnit sig i dag. Det kan ju bero på att jag fått någon sorts adrenalinkick av allt som hänt och de osannolika hyllningar som jag har fått. Jag förstår inte riktigt vad jag har gjort för att förtjäna dem.

Under drygt tre timmar hyllas han. Av supportrar från båda lägren, av tv-kollegorna, av killen med pauskaffet, av vakten som måste stoppa honom och berätta att han vuxit upp med Hegerfors på tv. Och av gänget som satt upp en banderoll med texten ”Tack Arne!” på den blåvita läktaren.

– Jag såg faktiskt alltihop. Det var ju som om det var arrangerat för att det skulle hinnas med också. Plötsligt var det någon som tände en bengal borta i Blåvittklacken och så blev det stopp på spelet. Och då zoomade de in banderollen på tv. Att någon tagit sig tid att göra detta och bära hit den är fantastiskt. Och så säger speakern mitt namn och plötsligt vänder sig alla om och tittar på mig och applåderar. Det var fantastiskt, häpnadsväckande och rörande naturligtvis. Det här kommer att vara ett minne för livet, säger han chockat.

Du har inte förstått hur populär du är?

– Nej, jag tror att om jag hade gjort det så hade det varit väldigt svårt att kommentera. Då tror man mer om sig själv än vad man egentligen är värd. Men det här var en fantastisk hyllning.

Slutar mot sin vilja

90 avslutande minuter som kommentator går fantastiskt, trots skadade domare som strulade till det i inledningen.

– Jag trodde ju nästan att det var ett practical joke riktat mot mig. Men de kunde väl inte ha tagit hit 17 000 åskådare bara för att lura mig? Låtsas att det skulle bli match. Domarna gick sönder, mittbackarna blev skadade, bengalerna lyste – och sen kom matchen aldrig igång. Jag har aldrig upplevt något liknande under de här 45 åren.

Men nu är det över. Den hjärtattack han ådrog sig i höstas tvingar honom att sluta.

– Ja, jag är tvungen. Det finns inget val. Hjärtat har sagt ifrån och hälsan måste gå före. Jag tänker ju inte jobba ihjäl mig. Det är helt enkelt ofrånkomligt, jag måste sluta.

Eller?

– Ja, jag hoppas ju på lite frilansjobb. Att de ringer från redaktionen och ”du Arne, kan du tänka dig att göra ett par spanska matcher offtube?”. Kan jag avlasta någon annan och göra det tillräckligt bra så gör jag det jättegärna.