Höjdskräcken

Stefan Holm om den miserabla formen: Det kommer att lossna

GÖTEBORG

Höjdskräck kan vara en plågsam rädsla för höga höjder.

Men Stefan Holm är inte rädd för att ramla ner - så länge ribban ligger kvar.

Det gör den inte just nu.

- Men jag letar inte fel. Det kommer att lossna, säger Stefan.

helskärm

Men det är en gåta utan lösning just nu.

I tisdags, på årsdagen av OS-guldet i Aten, passade Stefan på att flytta till ett nytt hus i Karlstad.

Han kånkade på flyttkartonger hela dagen och åkte sedan och hoppade 2,30 två gånger på träningen.

Hur lätt som helst.

- Det är det ironiska. Jag hoppar bra på träning hela tiden, men får det inte att funka på tävling. Jag förstår fortfarande inte varför.

- Inför OS i Aten förra året fungerade ingenting på träningarna. Men då hoppade jag högt på tävling i stället.

Så det finns inget konkret att peka på? Någon liten detalj som går snett varje gång?

- Nej. Och jag tänker inte leta efter några fel heller. Det är farligt. Jag måste tro på det jag gör.

- Nu har jag två tävlingar kvar och det är bara fortsätta träna och hoppas att det ska lossna.

Sämsta resultatet i år

Stefan tävlar i sista Golden League-tävlingen i Berlin på fredag och sedan i World Athletics Final i Monaco helgen därefter.

I Finnkampen igår stannade Stefan på 2,21, efter omhoppning om segern mot svensken Linus Thörnblad.

Det är hans sämsta resultat hittills i år.

- Men den här gången handlade det bara om att ha finländarna bakom sig. Dessutom var inte vädret det bästa. Huvudsaken var att vi vann grenen, säger han.

Det är inte ofta man får se Holm knyta näven och jubla på mattan efter att ha klarat 2,17.

I hans fall är det en låg ingångshöjd som han brukar glida över med någon decimeters luft till ribban.

- Men det hoppet kändes bra. Jag hade hoppkänslan igen.

Snart bottenrekord

Sedan blev det inte så mycket högre.

Stefan Holms känsla för höjdhopp verkar ha försvunnit någonstans under sommarens hopptävlingar.

Och hans förmåga att nästan alltid hoppa minst 2,30 - oavsett väder och vind - verkar borta för tillfället.

Det är en förmåga han alltid satt stor prestige i.

- Men det kommer alltid svackor, säger han.

Men ingen så lång som den här. Det hände senast för fem år sedan, då Stefan inte betraktades som någon världsklasshoppare. Den gången år 2000 hade han sju raka tävlingar under 2,30.

Det är ett rekord han i n t e vill slå i Berlin.

Mats Wennerholm