Niva: Champions League mår bra av Malmö FF
”Som lag klubb och stad vill jag tro att Malmö fortfarande har en chans”
Ställ ut elva svenska mästare mot elva spanska och du får fem bollar i nacken.
Var och en för sig har ju de här malmöiterna egentligen inget på den här nivån att göra.
Som lag, klubb och stad vill jag tro att de fortfarande har en möjlighet.
Det händer ju att jag tvivlar, det gör det.
Hela mitt yrkesliv har egentligen byggts upp runt en övertygelse om att en fotbollsklubb alltid är något större och kraftfullare än elva a-lagsspelare.
Genom åren har jag också skrivit otaliga texter om olika föreningars relation till sina lokalsamhällen, om hur ett lag kan ge styrka till gatorna och få kraft från läktarna.
Jag har alltid utgått från att en fotbollsinsats kan påverka välmåendet i en stad – och att stämningen på en arena kan påverka en fotbollsmatch.
Men om inget av det här gäller längre? Om allt bara blivit bluff och illusion?
Det är såna tankar jag kan vakna med om morgnarna på ett hotellrum i Manchester, München, Moskva eller Madrid.
Kvällen före brukar jag ha sett en Champions League-match där ett bättre och rikare lag har besegrat ett sämre och fattigare – och det var liksom också det hela.
Så värst mycket mer analys än så finns inte att göra, så särskilt mycket starkare blir inte upplevelsen.
Historien om Champions League har i allt högre utsträckning blivit historien om hur störst fotbollsekonomi segrar – det är inte mycket till nyhet – men den har samtidigt också blivit ett exempel på hur andra värden håller på att både förlora och förloras.
Vad hände med de där banden mellan gräsplan och betongläktare, den där känslan av att ett lag och en publik faktiskt åstadkommer saker tillsammans? Har vi till sist nått fram till punkten där de elva skickligaste spelarna vinner, och allt runt omkring är irrelevant?
Finns mer än löpvägspärmar
Nej, när allting kommer kring tror jag fortfarande inte det – delvis för att jag fick följa Atlético Madrid mot finalen i våras, delvis tack vare att jag har fått förmånen att gå på Champions League-fotboll i Malmö den här hösten.
Snarare än något annat tycker jag faktiskt att vi undervärderat bedrifterna MFF utfört här hemma. Krasst kalkylerat ska de inte besegra Sparta Prag med två mål, och de ska sannerligen inte vinna klart mot vare sig Red Bull Salzburg eller Olympiakos.
Om nu allt vore logiskt. Om nu fotbollen vore avmystifierad.
Jag vet såklart att det finns idrottsekonomer och taktikteoretiker som tycker att jag är både grund och naiv – men jag tror verkligen att några av fotbollens viktigaste framgångsfaktorer inte ryms i vare sig bokslut eller löpvägspärmar.
Det viktigaste för MFF:s framtidsförutsättningar är inte hur många miljoner de drar in på den här Champions League-hösten. Deras minichans mot Atlético Madrid hänger inte på om de sätter in förstapressen vid mittlinjen eller tio meter högre upp.
Nycklarna ligger någon annanstans.
De finns bland fansen runt Möllevångstorget, bland de gamla storspelarna inom organisationen, hos lagkaptenen som började i den ljusblå fotbollsskolan som femåring. De utgår ifrån en klubb som tagit in supportrar i klubbledningen i stället för att motarbeta dem, som gör sig aktivt närvarande i samhället snarare än att fjärma sig ifrån det.
För er är det ingen idé att titta
Ganska ofta pratar vi om betydelsen av att skapa lag där spelarna offrar sig för varandra snarare än att spela för sig själva, och det här handlar egentligen bara om att vidga den tankemodellen och flerdubbla effekten av den.
De senaste säsongerna har MFF-killarna inte bara spelat för varandra, utan de har kämpat för hela sin klubb, hela sin stad.
Och visst kan ni hävda att det är fluffiga floskler, men då har ni förmodligen inte varit här i Malmö under hösten. Ni har knappast hört spelarna prata eller supportrarna sjunga, ni har inte sett fotbollen som presterats eller upplevt stämningen som genererats.
I de flesta fall är Champions League-fotbollen numera ganska förutsägbar. Spelar Chelsea hemma mot Maribor vinner de väl med 6–0, möter Real Madrid ett Basel på hemmaplan blir det väl sisådär 5–1.
Och om Atlético Madrid ställs mot Malmö FF? Om Arda Turan får springa mot Ricardinho, och om Mario Mandzukic får stångas mot Filip Helander?
Tja, då ska det ju bli 5–0, i alla fall om matchen går nere i Spanien och gästerna inte får någon hjälp att lyfta sig själva i hårfästena.
För dem som inte tror på fotbollens x-faktor är det nog ingen idé att titta i kväll. Det går inte att hinna ett enda rationellt argument för att MFF skulle kunna utmana Champions League-finalisterna. Ingen hemmaspelare hade ens varit i närheten av att platsa i bortalaget, och hur högt vi än håller Åge Hareide är det svårt att hävda att han skulle vara mer smartcynisk än Diego Simeone.
Själv tänkte jag däremot både titta, lyssna och känna.
Inte för att jag egentligen tror att MFF tar några poäng, utan för att de redan har bevisat att de har något som allt fler i den här turneringen saknar.
Malmö FF mår bra av Champions League, absolut, men Champions League mår faktiskt också bra av Malmö FF.
Halvtid i gruppspelet – läget för kvällens alla lag
Grupp A
Olympiakos slår Atletico men förlorar mot Malmö som förlorar mot Atletico. Finn logiken där, om du kan. I CL:s märkligaste grupp måste MFF ändå ta minst en poäng i kväll för att avancemang ska vara realistiskt.
Grupp B
Två serier i en. Real är i en egen liga och kommer att vinna, sedan är det oväntat jämnt mellan resterande tre. Kan Liverpool gaska upp sig och ta den på förhand så väntade andraplatsen?
Grupp C
Tyskland har fyra lag i CL. Alla är på sin tabells övre halva hittills. Leverkusen vann i förra omgången mot Zenit och om de slår ryssarna igen är avancemanget i praktiken klart.
Grupp D
CL:s ojämnaste grupp. Absolut ingenting talar för att ett svagt Anderlecht eller ett ännu svagare Galatasaray (åtta insläppta på två matcher) skulle kunna rubba Arsenal eller Dortmund.
Grupp E
Tre lag har minus i målskillnad. Det är ett tydligt tecken på Bayerns överlägsenhet. City har öppnat oväntat svagt och skulle må bra av tre poäng hemma mot CSKA.
Grupp F
Både PSG och Barça har svajat, men resultaten har gått deras väg ändå. Om favoriterna vinner morgondagens matcher är gruppen avgjord med två omgångar kvar.
Grupp G
Chelsea smög in i CL med att spela 1-1 och 0–1, men exploderade senast i en 6–0-seger. Nu förväntas de döda spänningen genom att slå slovenerna på hemmaplan.
Grupp H
Bate har två brakförluster, men ändå en realistisk chans att gå vidare om de revanscherar sig på Sjaktar i morgon. Senast blev det 7–0 till det ukrainska laget – på Bates hemmaplan. Porto är vidare om de slår Athletic Bilbao.