Roffa åt er pengarna ock stick
Publicerad 2015-01-03
Bergström: Chanslösa – då måste svenskarna tänka som bankrånare
OBERSTDORF, TYSKLAND. Hur ska svenskarna tänka när form och sjukdom spökar, norskorna verkar övermänskliga, VM är ett par veckor bort och slalombacken tornar upp i horisonten?
Vad sägs om att tänka som bankrånare?
Roffa åt er pengarna och stick.
Det är lurigt att vara tysk skidarrangör såhär års.
Fram till jul var det barmark i Bayern, så för att rädda tourens första två etapper forslades 1500 kubikmeter snö från bergen ner till Oberstdorf. Lagom till att lastbilarna fått sista drivan på plats singlade de första flingorna ner från himlen. En halvmeter snö bäddade in och onödiggjorde arbetet.
När alla pustat ut och en dag återstod till prologen kostade någon på sig att sucka självbelåtet. Jawohl, det ser ut att gå fint det här, kanske tysken tänkte, och som bestraffning öppnade sig himlen och duschade området med spöregn. Lagom till nattens minusgrader är marken sörjig.
I det osäkra vädret mönstrar Sverige en lika osäker trupp. Vi inleder touren med 14 åkare som jagar form och världscuppoäng, de får mäta sig med Cologna och Sundby, Johaug och Björgen, de får träna på sprintpositioner, testa båda teknikerna och de ser inte ut att ha en chans på totalsegern.
Nej.
I Charlotte Kallas frånvaro finns ingen svensk damåkare som kan rubba norskorna mer än i enstaka lopp. På herrsidan verkar världscuptrean Calle Halfvarsson vara vårt största hopp. Han är en komplett skidåkare på alla rimliga sträckor och discipliner, men problemet med Tour de ski är att den avslutas med en orimlig sträcka.
Hellner kan dansa upp för backen
I fjol tappade Calle 1,50 i den sista slalombacken. Året innan var det 1,40. Om han så mjölkar ur all kraft som ryms i de där Sågmyrabenen så kommer Chris Jespersen och Martin Johnsrud Sundby säkerligen vara en minut snabbare upp för Alpe Cermis.
Marcus Hellner har däremot kapacitet att dansa upp för konstsnön nästa söndag, precis som för två år sedan då han var snabbast av alla. Men ska Hellner vara med i täten måste hans form ha förändrats drastiskt i jul, för hittills på vinterns sex världscupstarter har han snittat tjugonionde plats.
Nej.
Någon svensk seger blir det troligen inte i år. Det betyder ändå inte att turens sju etapper på nio dagar i tre länder är poänglösa för åkarna.
Om de lämnar totalen därhän finns ändå gott om skäl att ställa upp.
Marcus Hellner har råd med plumpar. Hans favoritsträcka, 35 kilometer fristil mellan Cortina och Toblach, är struken på grund av snöbrist så ingen räknar ändå honom som favorit. Nu har han tid att känna sig för, kanske starta ett lopp överentusiastiskt, ett annat lugnt, allt för att hitta det så saknade stämmet i åkningen. Daniel Richardsson kan rikta in sig på de klassiska sträckorna, Emil Jönsson bryta efter sprinten medan Calle Halfvarsson får chansen att skaffa pallvana före VM. Han behöver den, efter att ha varit urjämn i vinter, men inte blivit bättre än fyra.
Sju tillfällen att hitta VM-formen
Det som för andra är en slitsam kamp om slutsegern blir för svenskarna sju separata tillfällen att slipa form och testa taktik inför VM. För Calle Halfvarsson, som har en historia av att bli sjuk någon gång i januari, vore det kanske bra för VM-formen att inte slåss i den absoluta toppen hela touren.
Dessutom kan de fylla plånboken härnere. Touren är pengaspäckad, 47 000 kronor går till varje etappvinnare, 86 000 till bäste sprinter, det är tusenlappar det går att snika till sig mitt i veckan medan resten kollar på totalställningen.
Jag hoppas svenskarna överraskar härnere. Men lika gärna får de roffa åt sig lite sedlar och dra hem med insikten att kapaciteten finns inför VM om sju veckor.