Henrik Larsson – jagad och glödhet
Robert Laul om 'Henkes' nya jobb
Henrik Larsson – jagad och glödhet.
När han nu tar över Helsingborgs IF är det en nyhet som inte bara lyfter HIF och staden Helsingborg utan hela jävla allsvenskan 2015.
Att det dessutom blir en "manager"-lösning framstår som klockrent även för Henke själv.
Jag minns det som i går. För ett knappt år sedan blev det klart att Henrik Larsson hoppade på tränaruppdraget i Falkenbergs FF.
Ett utdömt lag med en hopplös uppgift framför sig – en ifrågasatt tränare som inte ville skriva på för mer än ett år.
Det framstod som en extrem nödlösning för båda parter i den aktuella situationen:
"Är Henke desperat eller helt iskall på marknaden?" frågade jag mig en krönika som upprörde många.
Jag anser i dag att jag var rätt ute i min beskrivning. Även om det ser fel ut i efterhand, när Henke och Falkenberg fixat kontraktet och hyllats välförtjänt för det.
Poängen jag vill göra i denna krönika är hur oerhört fort perspektiven skiftar när det kommer till tränare.
Hansen hyllades under sitt första år
Några exempel:
Den ofta kritiserade Lasse Lagerbäck framstår i dag som lösningen på svensk fotbolls framtid i många ögon medan få tycks minnas att han aldrig vann en slutspelsmatch i ett mästerskap, att det var enklare att kvalificera sig för VM förr och han hade ett enormt mycket starkare spelarmaterial än Erik Hamrén. Plus att Lagerbäcks landslag faktiskt stod på sin topp när han själv agerade bollplank åt Tommy Söderberg.
Åge Hareide lämnade Helsingborg utan att uträtta särskilt mycket eller vara saknad av någon, varken föreningen, fansen eller spelarna – i dag blir han årets tränare i svensk fotboll och har hyllats förbehållslöst för sina taktiska drag när Malmö FF:s segertåg dragit genom Europa.
Ta bara en sådan som Roar Hansen som under sitt första år i Helsingborg lyftes för sin moderna, tyska fotboll men nu knuffas två hack nedåt ett drygt år senare. Eller Jörgen Lennartsson som ledde Elfsborg till guld och Europa League men kickades ändå.
Vi som är lite äldre minns hur oerhört hyllade Sören Åkeby och Zoran Lukic var under Djurgårdens framgångsår i början av -00-talet men hur ser vi på dem i dag? Har de verkligen blivit så mycket sämre? Tänk på att tränaryrket är ett erfarenhetsyrke, normalt blir du bättre ju mer erfarenhet du skaffar dig.
Visst kan man göra detta till en mediediskussion, att det är medierna som styr bilden av hur vi betraktar en tränares skicklighet men när det kommer till anställning är det trots allt kompetenta klubbledare som ska fatta besluten och se bortom tillfälliga mediebilder. Det måste medlemmarna kunna kräva att de också gör.
Ytterst styr alltid resultaten.
Den allmänna uppfattningen kring Henrik Larssons kvaliteter tycks ha svängt 180 grader i år: Från tveksamhet om tränarjobbet verkligen är något för honom, till övertygelse att han ska bli nästa förbundskapten.
"Han är en smart tränare"
Har jag också svängt?
Delvis, skulle jag säga.
Det beror egentligen inte på att Henke till slut räddade Falkenberg kvar, det beror på hur han gjorde det och en match jag såg mot IFK Göteborg i våras.
Jag skrev då, i april:
"Henrik Larsson var en ovanligt smart fotbollsspelare ute på planen. På Gamla Ullevi visade han att han är en smart tränare också.
”Henke” hade gjort läxan, han vet att IFK Göteborg kan få stora problem om de pressas strategiskt och genomtänkt. Så i stället för att backa hem lät han forwards och yttermittfältare stänga IFK Göteborgs uppspelsvägar högt upp i planen för att sedan fylla på med hög aggressivitet.
– Vi ville så klart att de skulle tvingas slå långa bollar. Vi har rejäla spelare i mittförsvaret och hela mittfältet gjorde ett fantastiskt jobb på andrabollarna, sa Henke efteråt".
Där och då började jag känna mig övertygad om att Henke gått ifrån en något naiv bild av vad som går att göra med ett fotbollslag med begränsade resurser (som i Landskrona) till en tydlig uppfattning hur man bäst utnyttjar de kvaliteter som finns i den befintliga truppen.
I Falkenberg bevisade Henke att han har kunskapen att sätta en fungerande grundorganisation men framför allt: Att han har ett pedagogiskt ledarskap som fick spelarna att förstå och agera utifrån det som bestämts.
Det betyder inte att Henrik Larsson, vid 43 års ålder, är en fullärd fotbollstränare, långt ifrån. Men i kombination med hans engagemang, vilja, erfarenheter från spelarkarriären och kontaktnät gör det att han just nu framstår som den mest spännande, unga fotbollstränare vi har i Sverige.
Från desperat och iskall till glödhet och jagad.
På ett år.
Jodå.
I Helsingborg ställs nya och större krav på honom. Det handlar inte bara om ett uppdrag, en säsong, en målsättning. Utan att som manager styra föreningens fobollsvision, utveckla dess talanger, värva och sälja långsiktigt.
Den utmaningen tror jag passar herr Larsson och en sak är redan säker: När Henke återvänder till Helsingborg ger det misströstande supportrar hopp om bättre tider, och blir början till att återskapa en positiv känsla för fotboll för en hel stad.
Äh, det räcker inte.
Henrik Larsson i HIF lyfter hela jävla allsvenskan 2015 till en ännu högre förväntansnivå. Och då är det redan ett superår att se fram emot med ingredienser som jakten på MFF, Bajens comeback och i princip alla större svenska klubbar samlade i samma högstaserie.
Det är bara att lossa säkerhetsbältet, slänga undan popcornen och ställa sig upp.