Det blir den roligaste FA-cupfinalen någonsin
Peter Wennman: Ett sjujädra party
LONDON. Tåget från Manchester Piccadilly Station kommer att stanna i Stoke-on-Trent och plocka upp lite folk med rödvitrandiga tröjor, sen fortsätter resan mot det stora äventyret:
Manchester Citys fans drömmer förstås om lagets första titel på 35 år.
Stoke Citys fans får se sitt lag i en FA-cupfinal för första gången nånsin.
Det blir ett sjujädra party, hur det än går.
Jag har sett alla FA-cupfinaler som spelats på nya Wembley och har en känsla av att det här kommer att bli den hittills rolig-aste, intressantaste, mest spännande och mest besjungna från läktarhåll.
Framför allt för att lagen är svältfödda på titlar i ”modern tid”. För att fansen fått vänta så länge på sin tid på den stora scenen, för att båda City-klubbarna står inför en vattendelare som kan ge en kick i baken inför framtiden, för att en stor, blänkande FA-cuppokal aldrig är fel att skylta med under en segerparad i öppen buss på stadens gator.
Det blir också en match mellan ett hopköpt lag stjärnor ledda av en italiensk tränare (Roberto Mancini) som knappt kan prata engelska – och ett kamratgäng som formats under enkla, brittiska koncept (Tony Pulis).
Det är det Manchester City som har en så dyr och bred trupp att flera av de mest spektakulära värvningarna i landets historia inte platsar i startelvan.
Det är det Stoke som anklagats för att spela tråkig långbolls-fotboll och som gör fler mål på fasta situationer, 44,2 procent, än nåt annat lag i högsta ligan.
Det är det Manchester City som betalade i runda slängar 260 miljoner kronor för Carlos Tevez.
Det är det Stoke som för HELA laget har betalat...260 miljoner kronor.
Tråkigt att cupen devalverats
Det är på så vis De Onda mot De Goda och De Rika mot De Fattiga, men jag tror ändå att de ljusblå och rödvita fansen kommer bra överens under tågresan till London idag. De förstår varann. De har gått igenom en del. De åkte ur division I (alltså nuvarande Championship) samtidigt så sent som i slutet av 1990-talet och har sen arbetat sig upp till övre halvan av Premier League – plus att de alltså möts i cupfinalen idag.
De kommer inte att slåss efteråt. De kommer att sjunga ”Delilah” och ”Blue Moon” och krama varann. De kommer alla att kunna följa sina lag på olika håll ute i Europa i höst, hur det än går.
Det tråkiga med FA-cupen detta år är annars att den devalverats så kraftigt av det egna, arrangerande förbundet. Denna underbara gamla turnering hade ju i så många år sin egen finaldag i maj, och då fick inga andra matcher spelas, då skulle det vara folktomt på gatorna, det var helt enkelt säsongens höjdpunkt.
Hur många av oss gamlingar minns inte finaldagar när vi samlades framför tv:n och till exempel såg Charlie George skjuta Arsenal till cupseger?
Stenhård kritik mot FA
I dag kan det bli så att Manchester United, i sin tidiga ligamatch i Blackburn, kan säkra mästartiteln. Därefter ska grannen City gå ut på Wembley några minuter senare och försöka vinna cupen.
Kul för staden Manchester att eventuellt få en sån jubeldag. Men tar inte det ena bort glansen från det andra, liksom?
Många experter här i England (som Harry Redknapp) har nyligen sågat FA vid fotknölarna på grund av denna krock. De vill ha tillbaka FA-cupen i dess ursprungliga status, och jag håller med dem fullständigt.
Nå, apropå tåg...Man City klev in i första klass på Piccadilly Station i går för att resa de dryga två timmarna ner till London, och gänget var på kanonhumör. Champions League-plats säkrad. FA–cupfinal som extra bonus. Skratt och bus.
Mario Balotelli lånade en poliskask av en ”bobbie” och poserade på bilder. Vincent Kompany och Shaun Wright-Phillips spexade. Till och med Carlos Tevez såg glad ut.
Tevez kommer inte att vara lika munter idag om Mancini sätter honom på bänken från start. Jag tror personligen att det är detaljen som kommer att avgöra på Wembley:
Spelar Tevez vinner Manchester. Har Mancini mage att peta honom vinner Stoke.
Första gången jag såg Manchester City live var när de mötte Hull i en grusgrop i Västerhaninge, en sommardag för 40 år sen. Vi åkte också tåg, andra klass. Sen pendeln från Centralen.
Vi var kanske tusen personer där. I dag ska jag se dem inför knappt 90 000 på Wembley. Jag ser fram mot det.