På skidor - i 120 km/h

Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2005-01-31

Sportbladet berättar historien om hur världens bästa blev världens snabbaste

Hon var pressad av förväntningar och osäkerhet. Men i ett hemligt möte med förbundskaptenen kom Anja Pärson för fyra år sedan fram till en plan:

I OS 2006 skulle hon slåss i toppen i allt.

En långsiktig satsning baserad på trygghet, lugn och glädje bär nu frukt - ett år för tidigt.

Det är som Anja Pärson, 23, själv säger det största ögonblicket i karriären.

Tjejen har tagit ett historiskt första svenskt guld i en fartgren i ett mästerskap.

Det hon hade hoppats att kunna göra först i OS i Turin nästa år.

- Det har gått fortare än vi kunnat drömma om, säger Anders Pärson, tränare och pappa.

Ändå har Anja nått toppen genom att skynda långsamt.

En filosofi som går ut på trygghet och att ha roligt har gjort Anja till historisk guldmedaljör.

För många presenterades hennes fartsatsning först i fjol när hon började åka störtlopp i världscupen, eller i höstas när hon åkte på fartläger i Chile.

Men tankarna kring fart har alltid funnits.

- Ända sedan hon var b-åkare (12-13 år) och kört störtlopp, säger Anders Pärson.

- Alla utförsåkare är sugna på totalen. Och alla som åkt ett störtlopp vet hur roligt det är att komma ner i mål.

Inte rädd - bara lycklig

Känna att man inte är rädd utan bara lycklig över ett bra åk.

Första gången Anja berättade om sina planer att satsa på fart var våren 1999.

I februari 2000 gjorde hon världscupdebut med en 27:e plats i super-G - i Santa Caterina där hon i går vann VM-guld.

Sin tredje start gjorde hon i Val d"Isere i december samma år. Men hon kände sig inte tillfreds med satsningen.

Anja sökte upp dåvarande förbundskaptenen Niklas Carlsson.

- Det var i december 2000. Hon kände sig lite pressad från tränare och andra om vad hon skulle göra med fart, och hon var lite osäker på vad hon själv ville, säger Niklas och fortsätter:

- Jag och Anja hade ett samtal om fart och hur vi skulle göra. Jag sa: Du måste se det långsiktigt. Målet måste vara att åka allt i OS i Turin 2006.

Hon hade börjat köra fart före det - men här lade hon upp en linje.

- Jag gjorde en plan med mina tränare. Jag ville ta reda på vilka mål jag kunde nå och beslöt att testa alla discipliner. I Turin 2006 vill jag vinna så mycket som möjligt. Jag tränar så ofta jag kan för att uppnå det, sa Anja efter gårdagens skrällseger.

"Det var en trygghet"

- Efter samtalet kände Anja att det var väldigt positivt och skönt. Det var en trygghet för henne, säger Niklas Carlsson.

Med en femårsplan kunde Anja skynda långsamt med fartgrenarna.

- Det är en filosofi vi haft att inte stressa. En grej som varit genomgående är tryggheten i åkningen. Hon ska inte behöva vara rädd. Hon ska välja en lättare linje och kapa så småningom, säger Anders Pärson, Anjas pappa och tränare.

- Jag vill inte låta skrytsam. Men man kan se vad som händer med skador med alla som ska skynda för fort med fart. Man måste ta det coolt. Jag är lite stolt att vi kunnat ta det lugnt.

Satsningen har trappats upp långsamt år för år.

Satsade på allt

2002 anställdes en speciell farttränare. Inför förra säsongen en till.

Till i år togs det största steget. Anja satsar hårt på alla discipliner och har bland annat fått ett aktat namn som farttränare.

Stephan Kurz har rutin från runt 15 år i världscupen. En tysk som coachat fram sina adepter till 60 världscupsegrar i fart.

Anders Pärson och Niklas Carlsson träffade "Short", som han kallas, under ett Europacupstörtlopp i italienska Tarvisio 2002.

De samarbetade med att filma olika delar av banan och han gjorde han stort intryck på svenskarna.

- Han var väldigt pedagogisk på videogenomgången, säger Anders.

Så inför året lyckades landslagschefen Niklas Carlsson locka över "Short" från det kanadensiska laget.

Anders Pärson jublade. Och sedan tog tysken med honom och Anja på ett två veckor långt fartläger med det tyska landslaget i Valle Nevado, Chile för att lära henne grunderna i störtlopp.

Anja som alltid haft stor respekt för hastigheterna åker med en helt annan tuffhet efter lägret.

I VM-backen gick det stundtals i 140 km/h när Anja åkte världs-cupstörtlopp i början av månaden.

- Klart att jag kände att det gick fort. Men det var inte så att jag blev avskräckt. Men det är klart att om det varit ifjol så hade jag varit ganska rädd. Uppladdningen i Chile har gjort så mycket. Jag har lärt mig skidorna och vet vad som behövs. Jag känner mig inte som en rookie när jag kommer på en farttävling, säger Anja Pärson.

Visade tyskarna

Redan i Chile visade Anja tyskarna att hon skulle vara att räkna med.

Anders och Anja har visat Sportbladet videoanalyser när hon på vissa partier körde ifrån Hilde Gerg.

Sedan har hon bara fortsatt att utvecklas.

- Vår träning är egentligen ganska enkel. Vi har två mål. Att ha kul, och försöka släppa iväg skidorna. Gör man det går det fort, säger farttränaren Olle Danielsson.

Sedan slipas det hela tiden på detaljer.

Rätt skidor kan vara skillnad på guld och en tiondeplats.

Böjningen på stavarna likaså.

- Det är lite andra vinklar på stavarna som gör att man får en skönare fartställning. Det kan göra att man blir mer följsam i terrängen. Anja böjde ett par stavar inför förra säsongen, i höstas ändrade vi igen, berättar Olle.

Stavarna har redan hjälpt henna till ett historiskt VM-guld i super-G.

Nu ska de hjälpa henne till fler medaljer.

I dag startar jakten på nya framgångar.

Med träningsåk i störtlopp.

Läs också:

Johan Rikner

Följ ämnen i artikeln