Achaltekeer historia

Historia

Achaltekeern har fått sitt namn efter ett den folkstam av turkmener,

tekeerna som lever kring Achaloasen i KaraKum öknen i nuvarande

Turkmenistan. s Rasen anses vara världens äldsta fullblod och är till och

med äldre än det arabiska fullblodet. Den härstammar från massaget- parfan-

och alanhästarna som kring år 0 började kallas turkmenska hästar.

Turkmenerhästen kan dateras tillbaka till 1.000 år f. Kr. Då omnämns den

som kapplöpningshäst, och kung Darius av Persien hade under 500-talet f.

Kr. en livvakt som bestod av 300.000 ryttare som hade turkmenska hästar av

samma typ som fortfarande föds upp i Turkmenistan, Kazakhstan och södra

Ryssland.

Turkmenhästar och sedermera achaltekeerhästar exporterades under

medeltiden i stort antal till Ryssland och England där de användes som

förädlare av de inhemska hästraserna.

Richard Glynn skriver i sin bok "All världens hästar", utgiven år 1971:

"Denna ras är unik inte bara på grund av att den existerat så länge utan därför att de traditionella uppfödningsmetoderna i oaserna i Centralasiens öknar är så ovanliga. Turkmener håller sina hästar tjudrade med täcke på ryggen året om. De ger dem lätt men synerligen närande foder som t ex en pellets innehållande fårfett, korn och alfalfa. Akhal-Tekéhästar är vana vid hett klimat och kan tillryggalägga långa distanser i ökenterräng. 1935 färdades några turkmener, beridna på Akhal-Teké- och Jomudhästar, 4 300 km från Asjchabad till Moskva. Denna ritt blev berömd delvis därför att 360 km av densamma gick igenom den torra ofruktbara öknen Kara-Kum som passerades på tre dagar utan tillgång till vatten".

Ökenritter av detta slag genomförs även idag genom Kara-Kum (som betyder svart sand på turkmenska) vilken anses vara en av världen hetaste öknar som har tyfoner och andra otrevligheter.

De bästa exemplaren av denna hästras föds upp i Turkmenistan och södra

Ryssland. Rasen har under den senaste 10-årsperioden fått en internationell

spridning, det finns idag uppfödare av denna unika ras i Europa och USA.

Förr i tiden förde turkmenerna inga skrivna stamböcker, de kunde exakt

komma ihåg alla sina hästars härstamningar i flera generationer tillbaka.

Sedan Turkmenistan annekterades till Sovjetunionen finns moderstamboken hos

Ryska Hästavelsinstitutet. Sedan 1935 är stamboken stängd och man började

blodtypa alla stamboksförda hästar 1973.