”Skitkul om jag slår rekordet”

Sanna om jakten på Ludmila, dopning och gulddrömmarna

PARIS. Susanna Kallur är tillbaka.

Tillbaka på den plats där portarna öppnades till den internationella scenen för ett år sedan.

Segern i Paris Golden League var det stora genombrottet.

– Det var då jag lärde mig vad jag måste göra för att vinna, säger Sanna.

Idrottspsykologi kan vara knepigt, men Susanna Kallurs vinnarskalle väcktes mitt under det där loppet i Paris.

Det kom lika plötsligt som när Isaac Newton fick det där äpplet i skallen, eller då Archimedes la sig i badet och kom på sin princip.

Ett ögonblicks verk.

– Jag minns så tydligt den där känslan då jag fick grepp om loppet och kände mig totalt trygg i den situationen. Helt plötsligt var jag mogen att kunna vinna ett lopp mot de bästa, säger Sanna.

– Jag hade säkert varit lika bra fysiskt tidigare, men inte kunnat hantera situationen. Då hade jag stressat upp mig och gjort enkla misstag. Nu fick en förståelse för hur jag skulle hantera en sådan situation. Det hade jag inte haft tidigare.

Och allt skedde på en tiondels sekund.

Vad var hemligheten?

– Det dök bara liksom upp i huvudet att den här gången går det. Det är möjligt. När jag kände att jag hade ett millimeterförsprång över en häck så sa jag till mig själv att nu kör vi istället för att börja stressa.

Det var det stora lugnet som infann sig i den mest pressade av situationer.

”Känslan var helt ofattbar”

Belöningen: Första segern i Golden League och en säkrad returbiljett till de stora galorna i Europa.

Känslan då hon gick över mållinjen:

– Helt ofattbart, som hon säger än idag.

Bara en vecka senare vann hon sitt andra Golden League-lopp i Rom och satte personligt rekord med 12,52.

I går kväll checkade hon in på hotellet vid Charles de Gaulle-flygplatsen utanför Paris och säsongen börjar på allvar i kväll på ett utsålt Stade de France – samtliga 70 000 biljetter är sålda.

En intensiv vecka ska visa var hon står inför VM i Osaka senare i sommar. Paris i kväll, GP-galan i Lausanne på tisdag och Golden League-galan i Rom nästa fredag.

Är du bättre i år jämfört med i fjol?

– Det är det vi får se. Men jag har ju trevliga minnen härifrån Paris och det är positivt. Å andra sidan har jag inte sprungit lika många lopp i år som jag hade gjort i fjol.

Man ska väl inte säga att Susanna Kallurs liv vände den där dagen i Paris för ett år sedan, men hon tog klivet från den anonyma världen just bakom stjärnorna till att bli en av dem.

I år har hon skrivit kontrakt för samtliga sex Golden League-galor, vilket bara ett fåtal av världens stora får chansen att göra per år.

EM-guldet i Göteborg, de två segrarna i Golden League och världstiden 12,52 har skapat helt andra förutsättningar.

Men Sanna vill tona ner förväntningarna inför VM i Osaka.

”Tufft att ta medalj i VM”

– Ja, VM är inte EM, säger hon.

– Titta på världsstatistiken i år. Jag är tia på världsårsbästalistan. Det betyder att nio tjejer sprungit snabbare än jag.

Men det är nu det. I fjol var du fyra i världen och det talar väl ändå för att du har en klar medaljchans?

– Ja, men då gäller det att jag nosar på mitt personliga rekord. Det är tufft att ta medalj i VM.

Tittar man på din utvecklingskurva pekar det mesta på att du slår Ludmila Engquists svenska rekord i år. Hur mycket lockar det dig att slå det?

– Ja, men tänk i fall det är fysiskt omöjligt för mig att slå det. Då skulle jag bli knäckt om jag inte slår det.

Du sticker verkligen inte ut hakan?

– Nej, det är inte självklart att jag kan springa så fort. Jag är grymt tacksam för det jag fått och räknar inte med att vägen ska vara lika spikrak i fortsättningen. Ju fortare du springer, ju svårare är det att kapa hundradelar.

– Det vore skitkul om jag slog det där rekordet och målsättningen är att springa fortare och fortare. Men jag vill vara realistisk. Annars är jag inte schysst mot mig själv.

”Optimalt om rekord kunde strykas”

Stefan Holm tycker att Javier Sotomayor ska bli av med sitt världsrekord i höjd (2.45), då han åkt fast för dopning. Vad tycker du om Ludmilas rekord? Ska det strykas?

– Det vore ju optimalt om man kunde stryka alla rekord som man visste var ett resultat av dopning. De

man visste säkert byggde på fusk. Det tror jag alla tycker, utom de som har rekorden. Men var ska man dra gränsen? Tio år efter att man åkt fast för dopning, eller som i Ludmilas fall fem år efter? Det är en svår fråga.

Sedan skiljs vi i ett regnigt Paris, där skymningen börjar lägga sig och Sanna säger:

– Nu måste jag äta. Jag är vrålhungrig.

Är hon det i kväll också kan det bli en önskerepris.