”Jag vill bara ut och cykla igen”

Andreasson berättar om tiden efter olyckan

Hon kolliderade med en bil och slungades handlöst i asfalten.

I flera dygn låg proffscyklisten Veronica Andréasson, 26, nedsövd med allvarliga skallskador.

Nu är hon utskriven från sjukhuset och målet är comeback redan i höst:

– Blir jag uttagen kör jag VM i september, säger Veronica.

Vänsterarmen är fortfarande gipsad, hon har brott på både revben och nyckelben, ena lunga är punkterad och två halskotor är av.

Men Veronica Andréasson är ändå på ett strålande humör.

Hon överlevde och kommer med största säkerhet inte att få några bestående men efter den våldsamma olyckan i Uppsala för 17 dagar sedan.

Krockade på väg till starten

– Läkarna har sagt att jag kommer att bli helt återställd, men de kanske inte vågar säga något annat (skratt). Nej, men den information jag har fått är att jag inte ska få några bestående men.
”Jag hade nog blivit mer förbannad om han inte kört”

Veronica var på väg till startplatsen i centrala Uppsala för att köra damernas tempo-SM. Med bara några hundra meter kvar kolliderade hon med en bilist.

– Gustav (Larsson, Veronicas sambo som också är proffscyklist) och jag var ute och cyklade SM-banan dagen före olyckan. Jag sa till Gustav att ”här kan ingenting hända”. Och så inträffar det på väg till tävlingen, berättar Veronica.

Vad minns du av kollisionen?

– Absolut ingenting. Det är fortfarande flera dagar som är helt borta.

Samtidigt som Veronica låg nedsövd med svåra skallskador på Akademiska sjukhuset valde sambon Gustav Larsson ändå att köra herrarnas tempo-SM.

– Han gjorde helt rätt. Jag hade nog blivit mer förbannad om han inte kört. Han var ju favorit och hade chansen att vinna. Det hade varit skillnad om han var tippad att komma runt 30:e plats.

Vad är första minnesbilden efter olyckan?

– När jag transporterades med helikopter från Uppsala till Göteborg minns jag att det var så kallt. Jag måste ha frusit under helikopterfärden.

– När jag sedan vaknade upp hade jag inte alls känslan att det var så allvarligt. Nu har jag börjat förstå att det var väldigt nära att jag aldrig skulle ha kunnat sitta på en cykel igen.

Veronica saknade närminne de första dagarna efter att hon vaknat upp.

– Smällen i huvudet tog visst på den sidan där det sitter. Jag kunde snacka med Gustav på telefon och bara fem minuter senare hade jag inte en aning om att jag pratat med honom.

Förra fredagen skrevs Veronica ut från länssjukhuset i Halmstad dit hon kom

efter några dagar på Sahlgrenska. Nu vilar hon ut hemma hos morföräldrarna i Varberg.

– Jag känner mig fortfarande lite mörbultad och är väldigt trött. Men nu klarar jag mig helt utan smärtstillande, och närminnet är tillbaka.

”Har lånat mormors cykel”

Däremot klarade sig hennes ben helt utan skador i kollisionen.
”Det är fortfarande flera dagar som är helt borta”

– Känslan är att jag bara vill ut och cykla igen. Jag är inte van att sitta still så mycket. Jag har lånat mormors cykel, en vanlig damsnurra, och senast i går var jag ute och trampade några kilometer på den.

Och Veronica har inte gett upp hoppet att kunna köra VM som avgörs i tyska Stuttgart sista dagarna i september.

– Blir jag uttagen och får köra blir jag jättenöjd, men blir det inte så kan jag inte vara allt för besviken. Jag förstår om de inte tar ut mig med tanke på att jag inte gjort några resultat den här säsongen.

Du känner ingen rädsla att sätta dig på cykeln igen?

– Nej, det gör jag inte, och det är jag jätteglad för. Det beror nog på att jag inte kommer ihåg olyckan. Det känns väldigt skönt att inte veta hur det gick till.

Hade ingen hjälm på sig när hon kraschade

Hans Abrahamsson