Spela OS, Waldner

Bank: Klart att världens störste bollartist ska lira i Peking

Världens största tävling, i världens största pingisland – utan världens störste bollkonstnär?

Äh, lägg av.

Det är klart att J-O ska till Peking.

helskärm

Galatsis Olympiahall, Aten, någon gång i mitten av augusti 2004. Jan-Ove Waldner hade lekt bort Karakasevic och log trött när han kom ut ur hagen.

– Dyker jag upp i Peking lovar jag att det blir fri öl till alla er, sa han till oss journalisters som stod där.

Ett par dagar senare hade svensk idrottshistorias största geni vridit tidens axlar ur led och gått till semifinal. Och tre år senare sitter jag här och blir så ofantligt sugen på?… kinesisk öl.

Det som J-O gav oss i Aten, i matcherna mot Timo Boll och Ma Lin, är bland det största jag någonsin upplevt på en idrottsarena. En återuppståndelse, ett underverk, en vunnen armbrytning mot åldrandet.

Vore dumt att låta bli

Kan han göra det igen?

Det tror jag inte. Men när männen kring J-O pratar om öppna dörrar så låter det mer sannolikt än osannolikt att den som kineserna kallar Lao Wa finns med i ett sjätte OS.

Ett skäl är att männen runt honom lite då och då visat att de känner J-O bättre än han känner sig själv.

Ett annat är att det vore dumt av honom att låta bli.

Gigantisk i det gigantiska landet

J-O Waldner fyller 43 nästa år, han har förändrat och anpassat sitt spel de senaste åren men hans aktiva karriär är i princip över.

Hans karriär-efter-karriären finns i Kina. Det är där han kan uppvisningsspela eller lansera företag, det är där han utan vidare kan dra in en miljon i månaden på att bara vara Lao Wa. OS är, naturligtvis, den perfekta språngbrädan in i den karriären.

Waldner var den förste svensk som åkte till Kina för att träna (han var fjorton år då), han deltog i Ericssons reklamkampanjer för att få OS till Peking.

Han är gigantisk i världens största pingisnation, och som den interna svenska konkurrensen ser ut så kommer han inte att ta en plats från någon yngling med sensationspotential (som till exempel Peter Karlsson, 38).

Sverige har inget att förlora på att ha honom med.

J-O själv? Han har allt att vinna.

28 år efter genombrottet i Soc kan han gå in i en hage inför hela världen, och det finns inte en motståndare – inte en kines – som inte kommer att minnas återuppståndelsen i Aten.

Blev kölhalad i Sverige

Jag skulle verkligen älska att se det. Oavsett hur det går.

Ingen svensk idrottsman har samma intensiva status i och förhållande till Kina som J-O har.

När han tog ställning för Pekings OS-kampanj blev han kölhalad i Sverige eftersom han inte tog ställning emot. Samtidigt brydde sig ingen om att ifrågasätta de svenska storföretag som investerar miljarder och åter miljarder i en icke-demokrati.

Man kan tycka att ett OS-deltagande är bra för att humanisera Kina ytterligare, det går också att tro att bojkott är bättre. Den enda hållning som är åt helvete är den som Marika Domanski-Lyfors hade när hon blev Kinas nya förbundskapten. Ni vet, när hon sa att hon ”inte hade funderat så mycket på det politiska”.

Strunt samma. Jag är övertygad om Waldners pingisspelande har betytt mer för kinesers öppenhet mot demokratiska länder än väldigt mycket annat.

Och jag är övertygad om att det skulle bli ett spektakel att minnas för alltid om han klev in i en OS-hage i Peking nästa sommar.

En briljant bordtennishjärna

Geniet sa nej i går, men genier vore inte genier om de inte ändrade sig emellanåt.

Waldner skulle inte spelat lag-VM i Bremen i fjol, men han gjorde det ändå. Om han kan få liv i den gamla kroppen en gång till har han fortfarande bordtennisvärldens briljantaste hjärna.

Efter fem OS, sex VM-guld, tio EM-guld och fyra årtionden av ren pingismusik vore det så fint med ett extranummer i landet som närt och lärt honom, som fruktat och älskat honom.

Sälja telefoner och tvättmaskiner kan han alltid göra efteråt.

Simon Bank