Ordning i kaoset
3–0 mot West Ham är ett meddelande om att City inte tänker dö än
LONDON. Doktor Thaksin Shinawatra stod upp och applåderade och det sjöngs på nytt om en blå måne över Eastlands.
Vad hände med de andra färgerna?
Med den svarta framtiden, de vita lögnerna, de röda varningslamporna och de stengula kassörerna i fotbollens Grönköping?
Manchester City såg sin hemmapublik i ögonen igen och hade en del att förklara.
Förra säsongen slutade med en 8–1-förlust mot Middlesbrough och ett förnedrande, mystiskt uttåg av Sven-Göran Eriksson. Den nya säsongen började med förluster mot Midtjylland (!) och Aston Villa.
Däremellan:
Det vanliga kaoset, fast ännu värre. Misslyckade värvningsförsök. Spruckna löften till fansen. Rykten om konkurs. Rykten om panikförsäljning av spelare. Rykten om att managern Mark Hughes redan tröttnat. Rykten om att tok-Thaksin vill hoppa av. Rykten om ett arabiskt konsortium som vill kliva in.
City...detta City. Slå upp motsatsen till ordet ”stabilitet” i era böcker och ni hittar...Manchester City.
Följaktligen gick laget ut och spelade skjortan av West Ham i går. Det blev 3–0 mot ett decimerat Hammers (Mark Noble utvisad före paus) och det kunde ha varit mer, det var stjärnglans över Citys spel, bollen gick snabbare mellan spelarna än kanske nån gång i fjol och fansen fick alltså sjunga sin ”Blue Moon” igen.
Imponerande ledarskap
Det var en stark uppvisning. Det var ett meddelande om att Man City inte tänker lägga sig ner och dö än. Och det var, tror jag, ett besked om vilket imponerande ledarskap Mark Hughes är kapabel till.
I svårast tänkbara läge – med tusen rykten surrande i luften, med skador och ett lag i förvirring – fick han alla att samla sig, dra åt samma håll och spela med en offensiv energi som jag inte trodde City var kapabelt till.
Hart, Petrov, Elano, Johnson, Hamann, Ireland (med helt rakad skalle), Richards, Corluka, Ball och Sturridge var alla med i Svennis lag i fjol, så det är inget ”nytt” City som Hughes ställt på benen.
Men fansen kanske ändå kommer att glömma Svennis rätt snabbt om den tuffe Hughes kan ge dem fler matcher som den i går. Hughes är egentligen Erikssons raka motsats och tänker inte behandla sina spelare med silkesvantar. Jag tror till exempel att Martin Petrov kommer att tvingas till ett enskilt samtal med ”Sparky” i dag efter att ha visat missnöje med att bli utbytt.
Fingertoppskänsla
Där finns fingertoppskänsla också. Att köpa in belgaren Vincent Kompany var ett
genidrag. Jädrar, vilken spelare. Efter två dar i Manchester och endast en träning gick han in och dominerade på mittfältet i första halvlek. Efter paus, när försvarsklippan Micah Richards fick hjärnskakning (det var inte så illa som man kunde tro av tv-bilderna) fick Kompany spela mittback och var lika tvärsäker där också.
Just nu inga primalskrik efter Sven-Göran Eriksson på City of Manchester Stadium, alltså.
Däremot verkar det som om Svennis anseende som engelsk förbundskapten återupprättas allt mer för varje dag som går.
Fabio Capello såg City–West Ham på plats i går och han försöker förtvivlat hitta den gyllene nyckel som måste ligga gömd nånstans, den som kan låsa upp källardörren. England sitter instängt, fast, totalt handfallet med sin ”golden generation” av superstjärnor som inte kan samarbeta och forma ett lag.
Capello ett storartat fiasko
Svennis ande svävar över Capello. Vi kan bortse från nollan Steve McClaren däremellan – i det usla 2–2-mötet med Tjeckien i onsdags använde Capello sju spelare från Svennis EM-elva i VM 2006. Åtta om man räknar inhopparen Joe Cole. Det blir nio när Owen Hargreaves är frisk.
Capello har alltså inte kommit ett skit längre än Svennis. Han har tvärtom gjort laget sämre genom att spela Steven Gerrard på fel plats, ge Wayne Rooney väldigt otydliga instruktioner och återinsätta den numera komplett oduglige David Beckham.
Capello är verkligen ett storartat fiasko för 75 miljoner kronor om året.
Det verkar som om Lucky Sven inte bara har superflyt i början av alla sina anställningar, han har också turen att bli sparkad i exakt rätt ögonblick var han är kommer. Han lämnar kaotiska fotspår.
?
Apropå kaos: Manchester United har nu lagt ett ”take-it-or-leave-it-bud” på Tottenhams Dimitar Berbatov. Jag hoppas Spurs tar det. Jag är nämligen så nyfiken på hur Sir Alex Ferguson kommer att reagera om Berbatov tar med sig sina divafasoner till Old Trafford.
Oj, oj, oj...den hårtorken vill man se. Berbatov kommer plötsligt att få sitt livs fluffigaste och finaste lugg.