Pay More – C Less
Publicerad 2013-03-23
En slutspelsmatch i C Sports kostar som en ståplatsbiljett
Veckans sport-i-tv-lärdom:
C Sports är inte en tjänst – det är en otjänst.
Ni som hängt med här ett tag vet att jag gillar hockey.
Jag saknar Canada Cup, önskar att det fanns en wunderbaum som luktar ”nyspolad is” och hoppas att någon snart gör en två... nej, säg tre timmar lång dokumentär om idrottsvärldens mest underbara helvete – ”Sudden death”.
I veckan ville jag åt det gutturala.
Gruffandet, gläfsandet, grisandet, grinandet.
Allt det groteska som, på något märkligt sätt, gör hockeyslutspelet så charmant.
Kanal 9 köpte loss ett par matcher och har gått i Viasats fotspår.
För att komma närmare spelet och spelarna har de vänt upp och ner på en papperskorg, lagt en stor skärbräda utav furu ovanpå och kört sin studio precis vid rinkside.
Ingen dum tanke.
De har dessutom Tommy Åström i kommentatorshytten, Radiosporten-skolad, allround, en av Sveriges allra bästa referenter.
Men någon knivskarp HD-sändning har det inte varit.
Bildkvalitén har varit rent av risig, det har känts som att man följt matcherna genom betongglas, men det kan ju förstås bero på leverantören.
Och det har åtminstone inte kostat skjortan.
Det gör däremot matcherna på C Sports.
Över 100 spänn är ett rån
De säljer matcher styckvis och jag testade att köpa hem HV–Linköping via deras sajt.
Matchen var död efter en period och den där hockeyfesten kostade alltså – håll i er nu – 159 kronor.
1 5 9 riksdaler – för tre streamade hockeyperioder.
Vad fan liknar det?
Det var lika mycket som det kostade att lösa en ståplatsbiljett – till samma match.
Det skulle räcka till en 
-hamburgare och en bärs ute på en sportbar som visar matchen på storbild.
Är det rimligt?
Absolut inte.
Allt över hundra spänn anser jag vara ett rån, så länge det inte handlar om en ren final, eller en hel kvarts- eller semifinal-serie.
Vi får betala för kalaset
Vill man se mycket hockey går det förstås att lösa ett månadsabonnemang som man aldrig blir av med.
Den varianten kostar 399 spänn och det hänger med lite tennis, allsvensk fotboll och några internationella dussinmatcher.
Men alla har ju faktiskt inte möjlighet att lägga nästan 5 000 kronor om året på ett par sportkanaler.
Konkurrenten Viasat säljer matcher för ockerpriser de också, men deras månadsabonnemang är åtminstone hälften så dyrt och utbudet dubbelt så stort – än så länge.
Rättighetspriserna har trissats upp, abonnemangen blir dyrare, alla vill tjäna så mycket pengar det bara går, och förbunden är förstås inte oskyldiga.
De säljer sin ”produkt” till högstbjudande, via giriga agenter, och när deras affär är i hamn måste kanalerna säkra sin.
Det är därför vi tvingas betala 159 kronor – per match.
Enligt rykten går C More med förlust och TV4-gruppen, som äger kanalerna, är sugna på att sälja.
Ändå hostade de upp en miljard och säkrade rättigheterna för elitserien fram till 2018.
I går blev det dessutom klart att C More sänder allsvensk fotboll fram till 2019.
Vem tror ni får betala för det kalaset?
Jo vi.
Vad hette kanalen nu igen?
Pay More?
C Less?